Där uppe i Jämtland ville vi vara lite spontana emellanåt när det gick. Efter någon minut av repetition lyckades vi nästan komma ihåg en gammal klassiker som heter Gyttjan och handlar om en kossa som heter Elsa. Erik sjöng, och jag kom nästan ihåg hur låten gick.
För en stund sedan fick jag reda på att någon dokumenterade det hela och lade upp videon på youtube. För att se sången om Kossan Elsa, klicka här.
tisdag 20 juli 2010
lördag 17 juli 2010
10 dygn med tufft arbete
Nu har jag precis kommit hem ifrån Östersund och årets riksläger och stämma med 4H. Jag var funktionär i år igen, vilket betyder att det var ca 10 dagar sedan jag hade en lugn stund.
Jag vet inte hur många gånger jag blivit frågad varför jag lägger ner så mycket energi på ideellt arbete, och jag vet inte heller om jag någon gång har lyckats förklara på ett rättvist sätt. Jag kan nästan vara säker på att alla som har frågat, hör till de personer som aldrig har jobbat ideellt. Man måste vara där för att förstå hur roligt det är. För de som vill få en liten glimt av hur roligt det är, tänkte jag göra en snabbrapport av vad som har hänt...
Tisdag, 6 juli
Åkte buss 450 ifrån Skene någon gång runt 21.00 på kvällen. Hamnade i Borås vid 22.00-tiden. Swedbussen till Stockholm skulle gå 00.20. Väntade.
Onsdag, 7 juli
Hoppade på bussen mot Sthlm och hoppades på en 6 timmars resa fylld av sömn, men där hade jag fel. Nåväl. Efter att inte lyckas somna i 6 timmar, klev jag ca 06.20 av på centralstationen i Sthlm och började gå mot Sergels torg, sedan Dramaten, Sibyllagatan, osv ända till jag stod och ringde på dörren till moster Barbro som bor på Gärdet och fick låna duschen(mkt välbehövligt). Efter en god frukost åkte Barbro och jag till Centralen för att möta upp Erik(i skrötås(som var med och sjöng i Holsljunga-hallen)) som också skulle vara funktionär i Östersund.
Erik och jag tog 09.11 tåget till Knivsta och åkte därfirån bil med Christer som tillsammans med Erik skulle hjälpa till i Sekretariatet.
Under denna biltur hade det varit perfekt att sova, men eftersom det var så trevligt sällskap, lyckades jag inte alls med somnandet här heller. Vi tog E4:an mot Sundsvall och några mil efter Hudiksvall, i Jättendal, skulle vi svänga av E4:an för en 'rättöversväg' till Stöde, utmed E14. Det visade sig att denna 'rättöversväg' var en krokig grusväg ca 50% av tiden.
Väl på E14 passerade vi Östersund, och tog i Krokom av mot Föllinge, platsen för lägret.
Klockan var ca 18 när vi kom fram och direkt var det dags för funkis-möte.
Funkisarna som var på mötet bestod av ett antal 4H-are ifrån Jämtlands läns 4H plus föräldrarna till en del av dem, samt Erik, Christer och jag. Resten av funktionärerna skulle dyka upp ifrån olika delar av landet med samma bussar som deltagarna kom i.
Ledningsgruppen bestod av Sara - lägerchef, Vanja - tekniskt ansvarig, Hans - ekonomichef.
Jag skulle komma att vara ansvarig för ljudanläggningar och projektorer och sådant, alltså skulle Vanja vara min chef, men det var inte riktigt så enkelt att säga vilken chef jag hade eftersom allt det jag skulle göra på något sätt hade med programmet att göra, och där var Stina ansvarig.
Resten av onsdagen ägnades åt att sätta upp sekretariatet och diverse ljudanläggningar, samt borden i cafétältet som deltagarna skulle kunna sitta vid. Någon gång framåt småtimmarna kom vi i säng.
Torsdag, 8 juli
Nu börjar de sista bitarna falla på plats. Erik och Christer har fullt upp med att förbereda sig inför ankomsten av deltagarna. De sitter bland annat och skriver lite program som ska slumpa ut deltagare i de olika länen i olika lag och sedan räkna ihop poängen för respektive län.
Ljudanläggningen till stora scenen kommer och sätts upp. En del kablar efterfrågas. Gångbroar som deltagarna ska använda sig av för att slippa gå i diken byggs och placeras ut.
Jag tror det var under torsdagen som jag åkte med Tord till Östersund för att hämta verktyg i något av försvarets förvar, TV-skärm på expert, glassfrys på GB, 64-amperes kabel, och turistbroschyrer. Senare kom det ytterligare en ljudanläggning som visade sig passa ypperligt att använda i Cafétältet då personalen där skulle ropa ut att beställda toasts var färdiga, samt till lite bakgrundsmusik. Länens område placerades sedan ut på lägerområdet. Mycket att göra, sen sänggång igen.
Fredag, 9 juli
06.00 öppnade lägerområdet för deltagarna och de började dyka upp under dagen. För oss funktionärer fanns det hela tiden saker att göra, så det var knappt att man märkte att det kom deltagare. Min hållpunkt var invigningen som skulle vara klockan 18.00 på ett ställe i Föllinge som jag tror hette Tunbacken. Fint var där i överflöd i alla fall. Deltagarna marscherade dit ifrån lägerområdet under sånger och hejarop.
Eftersom det var Älvsborg som arrangerade lägret förra året, hade ett gäng cyklister cyklat ifrån Rydal, strax söder om Borås, upp till Föllinge för att leverera budkaveln som med cykel från stämma till stämma skall föras. Jämtlandssången och några dragspelslåtar spelades. Några invigningstal hölls.
Sedan var det dags för deltagarna att gå tillbaka till lägerområdet där de nu skulle presentera sina teman och Älvsborg skulle berätta lite om föregående års läger på stora scenen.
Sen var det dans och någon gång under natten var det dags för sömn.
Lördag, 10 juli
07.00 började frukosten. 08.15 var det dags för morgonsamling vid stora scenen och till dess skulle ljudanläggningen som var flyttad till dansstället flyttas tillbaka. Den ljudanläggningen flyttades på ganska mycket under hela lägret, så jag kan nästan sluta skriva det. Antag bara att så fort det var morgon, så skulle en ljudanläggning flyttas ifrån ett ställe till ett annat. Likadant på kvällen.
Vid 09.00 var det dags för mångkamp. Jag hade en station som hette Human Tower. Där skulle varje lag bygga en slags staty samtidigt som hela laget inte fick nudda marken med mer än 3 fötter, 2 händer och ett knä, vilket var lite jobbigt när varje lag skulle bestå av 7 personer. Detta pågick hela dagen och på kvällen var det dags för scen-aktiviteter och brännboll där slagträna bestod av antingen ett skovelhorn eller en älgskånk - Älgbrännboll 2.0.
Under lördagen inleddes också årets stämma(årsmöte) och höll på hela dagen + en bra bit in på kvällen.
Söndag, 11 juli
Frukost och morgonsamling precis som dagen innan(och kommande dagar).
Mångkampen fortsatte precis som dagen innan. Stämman började sin andra dag.
09.00 var det också dags för 4H-kampen där varje län var representerat av 3-5 personer i en yngre- och en äldreklass. Lagen fick svara på ett tjugotal frågor som handlade om allt ifrån kungafamiljen, skogsbruk, areal-uträkning till nutidskunskap om bland annat Jämtland. Dessutom innehöll 4H-kampen en praktisk del där varje lag fick demonstrera hur man använder ett stormkök.
När vi hade räknat ihop alla poäng ifrån 4H-kampen, var det dags att räkna ihop alla poäng ifrån mångkampen. Sen var det dags för Nattstig.
19.00 begav sig ett 40-tal lag ut på en bana i skogen där ca 80 frågor fanns uppsatta. Dessutom fanns där ett 10-tal stationer där varje lag skulle göra något, tex bestämma vikten på nyfödda kycklingar. Den stationen som jag var utsatt på skulle lagen gissa avstånden till 3 olika objekt ute på ett kalhygge. De rätta svaren var 18 meter, 47 meter och 38,5 meter. Deltagarnas gissningar var varierande(allt ifrån 7-100 m).
Det enda med stationen som verkligen var jobbigt var alla mygg. De som säger att det finns mycket mygg i norrland har inte fel. Hela tiden var man omringad av en svärm med blodtörstiga. Jag tror vi kom tillbaka vid 2-3-tiden på natten någon gång. Stämman var avlutad vid den här tiden.
Måndag, 12 juli
Denna dag börjades med en idrottsgren som var lite udda. Snöbollskastning. Hade det varit vinter, hade kanske ingen reagerat, men nu handlar det om 12 juli!
Det finns ett TV-reportage om detta där ett par deltagare och programansvariga Stina blev intervjuade här: Snöbollskastning i Föllinge.
13.00 var det dags för talangjakten. Varje län fick en stund på scenen att visa upp sina talanger. Det blev en blandad kompott av origami, teater, sång och sketcher.
Bakom kulisserna satt funktionärer och räknade poäng fram och tillbaka på nattstigen, mångkampen och talangen.
Tisdag, 13 juli
Dags för aktivitetsdag. Deltagarna hade massor av aktiviteter att välja mellan. Ridning, forsränning, paddla kanot, besöka en canyon, klappa älgar, åka till Jamtli, åka till Östersund, åka till Åre, flugfiske.
Vet inte om jag kom ihåg alla. Det jag gjorde var att köra kanotister och packning till deras startdestination och ytterligare packning till det ställe där kanotisterna skulle övernatta.
Onsdag, 14 juli
Aktivitetsdag #2. Samma aktiviteter fanns att välja på förutom de aktiviteter som varade i 2 dagar. Jag åkte iväg för att hämta kanotisternas packning vid platsen de övernattat. Senare var det dags att hämta kanotisterna med kanoter själva vid ett samhället som hette Lit. Hämtade dessutom upp ett gäng som hade varit och ridit under dagen. Alla sov i bussen. :) De var mycket trötta. Framåt kvällen började jag själv känna att jag var väldigt trött. Då sattes jag i skolbänken så att jag skulle lära mig Jämtländska för en låt vi skulle sjunga kvällen därpå. Jag hade speciellt problem med ett ställe: ...tänk om je kunn få a å vål mi.
Sen var det dags att hämta fiskare. Stina följde med för att visa vägen och hålla mig vaken, samt för att vi skulle öva vidare på låten. Vägen var under konstruktion och för egen del kan jag inte säga att jag har varit med om någon hoppigare väg att köra på. Att vara vaken var inget problem.
Torsdag, 15 juli
Volleybollturneringens dag. 09.00 drog turneringen igång, och jag och Tord åkte iväg till Strömsund för att lämna tillbaka kanoter, flytvästar och paddlar.
Under hela resan var jag tagen av hur vacker natur det var överallt. Jag brukar tycka att det är så vackert i Holsljunga jämfört med tex Göteborg eller Borås, men efter denna vecka i Jämtland är det nästan så att jag glömmer av att de har mängder av mygg och ett halvår av mörker.
20.00 var det hyllningsstund på scenen.
22.00 var det dags för prisutdelningar, information om nästa års läger, samt lägertoppsvinnarna presenterades. Vann gjorde Kronobergs län. På plats nummer två kom Älvsborg(med ett halvt poäng mindre).
24.00 var det avslutning med eldshow, en låt om hur veckan hade varit, Jämtlandssången på både Jämtska och Svenska, Sista visan och 4H-sången. Åtta stycken eld-ballonger skickades iväg och alltihop avslutades med salut ifrån en äppelkanon.
Några deltagare ville ha dans igen, så ljudet flyttades till dansstället och där höll en del på tills de skulle åka hem.
Fredag, 16 juli
Bussen till Älvsborg skulle avgå 06.30. Lägret var slut.
Jag var inte vaken mycket på den bussresan. Vid 20-21 tiden på kvällen var jag hemma. Somnade.
Vad kan det vara som gör att man är i full gång i nästa 20 timmar per dygn under en hel vecka utan att få betalt?
Jag vet fortfarande inget bra svar på den frågan, men nu när lägret är slut vill jag väldigt gärna göra om det. Hade jag inte åkte med bussen i fredags, utan beställt en tågbiljett senare, kanske jag inte skulle beställt en tågbiljett senare - utan stannat kvar.
En hel vecka fylld av diverse problemlösning, umgänge, spontana händelser, nya kontakter. Jag vet inte om själva ljudet var det som jag i slutänden lade ner mest tid på, men roligare vecka får jag leta efter med ficklampa och skallgång(och inte ens då är det säkert att jag kommer att hitta någon)!
Vi får se hur lång tid det tar innan man kommer ihåg att inte avsluta telefonsamtal med klart-slut.
Jag vet inte hur många gånger jag blivit frågad varför jag lägger ner så mycket energi på ideellt arbete, och jag vet inte heller om jag någon gång har lyckats förklara på ett rättvist sätt. Jag kan nästan vara säker på att alla som har frågat, hör till de personer som aldrig har jobbat ideellt. Man måste vara där för att förstå hur roligt det är. För de som vill få en liten glimt av hur roligt det är, tänkte jag göra en snabbrapport av vad som har hänt...
Tisdag, 6 juli
Åkte buss 450 ifrån Skene någon gång runt 21.00 på kvällen. Hamnade i Borås vid 22.00-tiden. Swedbussen till Stockholm skulle gå 00.20. Väntade.
Onsdag, 7 juli
Hoppade på bussen mot Sthlm och hoppades på en 6 timmars resa fylld av sömn, men där hade jag fel. Nåväl. Efter att inte lyckas somna i 6 timmar, klev jag ca 06.20 av på centralstationen i Sthlm och började gå mot Sergels torg, sedan Dramaten, Sibyllagatan, osv ända till jag stod och ringde på dörren till moster Barbro som bor på Gärdet och fick låna duschen(mkt välbehövligt). Efter en god frukost åkte Barbro och jag till Centralen för att möta upp Erik(i skrötås(som var med och sjöng i Holsljunga-hallen)) som också skulle vara funktionär i Östersund.
Erik och jag tog 09.11 tåget till Knivsta och åkte därfirån bil med Christer som tillsammans med Erik skulle hjälpa till i Sekretariatet.
Under denna biltur hade det varit perfekt att sova, men eftersom det var så trevligt sällskap, lyckades jag inte alls med somnandet här heller. Vi tog E4:an mot Sundsvall och några mil efter Hudiksvall, i Jättendal, skulle vi svänga av E4:an för en 'rättöversväg' till Stöde, utmed E14. Det visade sig att denna 'rättöversväg' var en krokig grusväg ca 50% av tiden.
Väl på E14 passerade vi Östersund, och tog i Krokom av mot Föllinge, platsen för lägret.
Klockan var ca 18 när vi kom fram och direkt var det dags för funkis-möte.
Funkisarna som var på mötet bestod av ett antal 4H-are ifrån Jämtlands läns 4H plus föräldrarna till en del av dem, samt Erik, Christer och jag. Resten av funktionärerna skulle dyka upp ifrån olika delar av landet med samma bussar som deltagarna kom i.
Ledningsgruppen bestod av Sara - lägerchef, Vanja - tekniskt ansvarig, Hans - ekonomichef.
Jag skulle komma att vara ansvarig för ljudanläggningar och projektorer och sådant, alltså skulle Vanja vara min chef, men det var inte riktigt så enkelt att säga vilken chef jag hade eftersom allt det jag skulle göra på något sätt hade med programmet att göra, och där var Stina ansvarig.
Resten av onsdagen ägnades åt att sätta upp sekretariatet och diverse ljudanläggningar, samt borden i cafétältet som deltagarna skulle kunna sitta vid. Någon gång framåt småtimmarna kom vi i säng.
Torsdag, 8 juli
Nu börjar de sista bitarna falla på plats. Erik och Christer har fullt upp med att förbereda sig inför ankomsten av deltagarna. De sitter bland annat och skriver lite program som ska slumpa ut deltagare i de olika länen i olika lag och sedan räkna ihop poängen för respektive län.
Ljudanläggningen till stora scenen kommer och sätts upp. En del kablar efterfrågas. Gångbroar som deltagarna ska använda sig av för att slippa gå i diken byggs och placeras ut.
Jag tror det var under torsdagen som jag åkte med Tord till Östersund för att hämta verktyg i något av försvarets förvar, TV-skärm på expert, glassfrys på GB, 64-amperes kabel, och turistbroschyrer. Senare kom det ytterligare en ljudanläggning som visade sig passa ypperligt att använda i Cafétältet då personalen där skulle ropa ut att beställda toasts var färdiga, samt till lite bakgrundsmusik. Länens område placerades sedan ut på lägerområdet. Mycket att göra, sen sänggång igen.
Fredag, 9 juli
06.00 öppnade lägerområdet för deltagarna och de började dyka upp under dagen. För oss funktionärer fanns det hela tiden saker att göra, så det var knappt att man märkte att det kom deltagare. Min hållpunkt var invigningen som skulle vara klockan 18.00 på ett ställe i Föllinge som jag tror hette Tunbacken. Fint var där i överflöd i alla fall. Deltagarna marscherade dit ifrån lägerområdet under sånger och hejarop.
Eftersom det var Älvsborg som arrangerade lägret förra året, hade ett gäng cyklister cyklat ifrån Rydal, strax söder om Borås, upp till Föllinge för att leverera budkaveln som med cykel från stämma till stämma skall föras. Jämtlandssången och några dragspelslåtar spelades. Några invigningstal hölls.
Sedan var det dags för deltagarna att gå tillbaka till lägerområdet där de nu skulle presentera sina teman och Älvsborg skulle berätta lite om föregående års läger på stora scenen.
Sen var det dans och någon gång under natten var det dags för sömn.
Lördag, 10 juli
07.00 började frukosten. 08.15 var det dags för morgonsamling vid stora scenen och till dess skulle ljudanläggningen som var flyttad till dansstället flyttas tillbaka. Den ljudanläggningen flyttades på ganska mycket under hela lägret, så jag kan nästan sluta skriva det. Antag bara att så fort det var morgon, så skulle en ljudanläggning flyttas ifrån ett ställe till ett annat. Likadant på kvällen.
Vid 09.00 var det dags för mångkamp. Jag hade en station som hette Human Tower. Där skulle varje lag bygga en slags staty samtidigt som hela laget inte fick nudda marken med mer än 3 fötter, 2 händer och ett knä, vilket var lite jobbigt när varje lag skulle bestå av 7 personer. Detta pågick hela dagen och på kvällen var det dags för scen-aktiviteter och brännboll där slagträna bestod av antingen ett skovelhorn eller en älgskånk - Älgbrännboll 2.0.
Under lördagen inleddes också årets stämma(årsmöte) och höll på hela dagen + en bra bit in på kvällen.
Söndag, 11 juli
Frukost och morgonsamling precis som dagen innan(och kommande dagar).
Mångkampen fortsatte precis som dagen innan. Stämman började sin andra dag.
09.00 var det också dags för 4H-kampen där varje län var representerat av 3-5 personer i en yngre- och en äldreklass. Lagen fick svara på ett tjugotal frågor som handlade om allt ifrån kungafamiljen, skogsbruk, areal-uträkning till nutidskunskap om bland annat Jämtland. Dessutom innehöll 4H-kampen en praktisk del där varje lag fick demonstrera hur man använder ett stormkök.
När vi hade räknat ihop alla poäng ifrån 4H-kampen, var det dags att räkna ihop alla poäng ifrån mångkampen. Sen var det dags för Nattstig.
19.00 begav sig ett 40-tal lag ut på en bana i skogen där ca 80 frågor fanns uppsatta. Dessutom fanns där ett 10-tal stationer där varje lag skulle göra något, tex bestämma vikten på nyfödda kycklingar. Den stationen som jag var utsatt på skulle lagen gissa avstånden till 3 olika objekt ute på ett kalhygge. De rätta svaren var 18 meter, 47 meter och 38,5 meter. Deltagarnas gissningar var varierande(allt ifrån 7-100 m).
Det enda med stationen som verkligen var jobbigt var alla mygg. De som säger att det finns mycket mygg i norrland har inte fel. Hela tiden var man omringad av en svärm med blodtörstiga. Jag tror vi kom tillbaka vid 2-3-tiden på natten någon gång. Stämman var avlutad vid den här tiden.
Måndag, 12 juli
Denna dag börjades med en idrottsgren som var lite udda. Snöbollskastning. Hade det varit vinter, hade kanske ingen reagerat, men nu handlar det om 12 juli!
Det finns ett TV-reportage om detta där ett par deltagare och programansvariga Stina blev intervjuade här: Snöbollskastning i Föllinge.
13.00 var det dags för talangjakten. Varje län fick en stund på scenen att visa upp sina talanger. Det blev en blandad kompott av origami, teater, sång och sketcher.
Bakom kulisserna satt funktionärer och räknade poäng fram och tillbaka på nattstigen, mångkampen och talangen.
Tisdag, 13 juli
Dags för aktivitetsdag. Deltagarna hade massor av aktiviteter att välja mellan. Ridning, forsränning, paddla kanot, besöka en canyon, klappa älgar, åka till Jamtli, åka till Östersund, åka till Åre, flugfiske.
Vet inte om jag kom ihåg alla. Det jag gjorde var att köra kanotister och packning till deras startdestination och ytterligare packning till det ställe där kanotisterna skulle övernatta.
Onsdag, 14 juli
Aktivitetsdag #2. Samma aktiviteter fanns att välja på förutom de aktiviteter som varade i 2 dagar. Jag åkte iväg för att hämta kanotisternas packning vid platsen de övernattat. Senare var det dags att hämta kanotisterna med kanoter själva vid ett samhället som hette Lit. Hämtade dessutom upp ett gäng som hade varit och ridit under dagen. Alla sov i bussen. :) De var mycket trötta. Framåt kvällen började jag själv känna att jag var väldigt trött. Då sattes jag i skolbänken så att jag skulle lära mig Jämtländska för en låt vi skulle sjunga kvällen därpå. Jag hade speciellt problem med ett ställe: ...tänk om je kunn få a å vål mi.
Sen var det dags att hämta fiskare. Stina följde med för att visa vägen och hålla mig vaken, samt för att vi skulle öva vidare på låten. Vägen var under konstruktion och för egen del kan jag inte säga att jag har varit med om någon hoppigare väg att köra på. Att vara vaken var inget problem.
Torsdag, 15 juli
Volleybollturneringens dag. 09.00 drog turneringen igång, och jag och Tord åkte iväg till Strömsund för att lämna tillbaka kanoter, flytvästar och paddlar.
Under hela resan var jag tagen av hur vacker natur det var överallt. Jag brukar tycka att det är så vackert i Holsljunga jämfört med tex Göteborg eller Borås, men efter denna vecka i Jämtland är det nästan så att jag glömmer av att de har mängder av mygg och ett halvår av mörker.
20.00 var det hyllningsstund på scenen.
22.00 var det dags för prisutdelningar, information om nästa års läger, samt lägertoppsvinnarna presenterades. Vann gjorde Kronobergs län. På plats nummer två kom Älvsborg(med ett halvt poäng mindre).
24.00 var det avslutning med eldshow, en låt om hur veckan hade varit, Jämtlandssången på både Jämtska och Svenska, Sista visan och 4H-sången. Åtta stycken eld-ballonger skickades iväg och alltihop avslutades med salut ifrån en äppelkanon.
Några deltagare ville ha dans igen, så ljudet flyttades till dansstället och där höll en del på tills de skulle åka hem.
Fredag, 16 juli
Bussen till Älvsborg skulle avgå 06.30. Lägret var slut.
Jag var inte vaken mycket på den bussresan. Vid 20-21 tiden på kvällen var jag hemma. Somnade.
Vad kan det vara som gör att man är i full gång i nästa 20 timmar per dygn under en hel vecka utan att få betalt?
Jag vet fortfarande inget bra svar på den frågan, men nu när lägret är slut vill jag väldigt gärna göra om det. Hade jag inte åkte med bussen i fredags, utan beställt en tågbiljett senare, kanske jag inte skulle beställt en tågbiljett senare - utan stannat kvar.
En hel vecka fylld av diverse problemlösning, umgänge, spontana händelser, nya kontakter. Jag vet inte om själva ljudet var det som jag i slutänden lade ner mest tid på, men roligare vecka får jag leta efter med ficklampa och skallgång(och inte ens då är det säkert att jag kommer att hitta någon)!
Vi får se hur lång tid det tar innan man kommer ihåg att inte avsluta telefonsamtal med klart-slut.
måndag 5 juli 2010
Nu har ni haft gott om tid att tänka!
För lite drygt ett år sedan skrev jag på skoj en liten bit samling av bokstäver på bloggen och tänkte att det säkert finns någon som behöver lösa ett problem. Man skulle hitta ett fel, svårare än så var det inte.
Finn ett fel
Det roliga var att det hela var så meningslöst. Ungefär som hur folk kan bli väldigt arga på varandra för att de använder fel ord, eller hela tiden försöker ta en position högre upp på någon slags hierarkisk stege genom att veta bättre om vad just ett enda litet ynka ord har för följder i universums oändlighet.
Felet var ordet ingången.
Om det inte finns någon i grottan, och om det någon gång har funnits någon i den, användes antagligen ingången som utgång senast och därför är det en utgång. Om personen i berättelsen inte har helt fel på sitt minne och dessutom går in i grottan igen, kommer utgången förvandlas till ingång(om inget oförutsett händer), men det ligger i framtiden och att säga att det är en ingång borde vara lika allvarligt som att säga att man kan ändra på framtiden(vilket leder oss in på en helt annan diskussion angående definitionen av ord - och den orkar vi inte med nu).
Finn ett fel
Det roliga var att det hela var så meningslöst. Ungefär som hur folk kan bli väldigt arga på varandra för att de använder fel ord, eller hela tiden försöker ta en position högre upp på någon slags hierarkisk stege genom att veta bättre om vad just ett enda litet ynka ord har för följder i universums oändlighet.
Felet var ordet ingången.
Om det inte finns någon i grottan, och om det någon gång har funnits någon i den, användes antagligen ingången som utgång senast och därför är det en utgång. Om personen i berättelsen inte har helt fel på sitt minne och dessutom går in i grottan igen, kommer utgången förvandlas till ingång(om inget oförutsett händer), men det ligger i framtiden och att säga att det är en ingång borde vara lika allvarligt som att säga att man kan ändra på framtiden(vilket leder oss in på en helt annan diskussion angående definitionen av ord - och den orkar vi inte med nu).
söndag 4 juli 2010
Är du rädd för svarta hål?
Jag ser fortfarande människor som försöker sprida panik med de helt felaktiga påståendena om att partikelacceleratorn LHC i Schweiz kan komma att skapa ett svart hål under Genève som kommer att sluka hela jorden.
Det är fel. Kommer inte att ske. Även om det skapas ett svart hål när de låter partiklar kollidera med väldigt höga energinivåer(vilket är lika sannolikt som att man vinner på lotteri), kommer dessa svarta hål vara mindre farliga för var och en av oss än att köra bil. Köra bil är för resten ett dumt exempel – det är mycket farligare att köra bil. Det är ungefär lika farligt som att bli fotograferad med en digitalkamera utan blixt.
Ett svart hål är inte det som man ibland hör, ett monster som käkar upp allt i sin närhet och ingenting har den minsta chans att undkomma. Det finns flera orsaker till detta. En av orsakerna förstår man om man förstår Gauss Teorem:
Ungefär: Om du har ett objekt(exempelvis jorden), och sedan tänker dig en sfär som innesluter jorden helt och hållet; mäter du sedan dess dragningskraft(gravitationsfält) utanför sfären kommer du inte kunna veta alls om det är ett svart hål eller en stor planet med samma massa som det svarta hålet som finns där inne i sfären.
Lite till förstår man om man känner till Newtons gravitationslag som säger att dragningskraften mellan två objekt minskar med avståndet emellan dem i kvadrat. Det som gör ett svart hål med samma massa som jorden värre att stå på är helt enkelt att man kommer mycket närmare centrum för massan. När vi vimsar omkring här på jorden har vi ju fast mark att stå på, och vi kommer inte närmare gravitationscentrum än ytan. (Skulle vi borra ett hål ner till jordens mitt, kommer det inte påverka oss mer negativt än att vi kommer bränna oss pga värmen, eftersom all massa som nu kommer vara ovanför dig och runt omkring – du kommer känna dig mer och mer viktlös(Gauss teorem igen).)
Ännu mer förstår man om man någon gång har sett E=mc^2, vilken säger att de energier som behövs för att skapa massa är enorma(ljusets hastighet(300 000 km/s) i kvadrat). De enda svarta hål vi skulle kunna skapa kommer vara små elementarpartiklar som skulle vara kortlivade på grund av Hawking-strålningen. Sättet de skulle sönderfalla på skulle vara annorlunda gentemot hur andra massiva partikar sönderfaller. Det skulle intressera specialister, men vanligt folk skulle antagligen till och med tycka att fotbolls-VM är mer intressant. Det lilla nyskapade svarta hålet kommer med stor sannolikhet inte att interagera med andra partiklar under sin korta livstid.
Det som gör ett svart hål ett svart hål har med det som kallas för(nu kommer jag inte på vad det heter på svenska) escape-velocity att göra. Alltså den hastighet ett föremål måste ha för att kunna ta sig ur ett svart hål eller annat objekts dragningsfält. När denna escape-velocity överstiger 300 000 km/s(ljusets hastighet) tittar du på ett svart hål som du inte längre kan se…
De enda svarta hål du behöver vara lite rädd för är möjligtvis de som man får gå en flera år lång tandläkarutbildning för att ta bort på egen hand.
torsdag 24 juni 2010
Jag säger å det...
Green Smoke
Nu har de hittat på att folk ska sluta röka löv. En elektrisk cigarett ge samma - öh - känsla?
Det kommer nog att se roligt ut när folk springer omkring och låtsasröker...
Mer vet jag inte, info för rökare finns här. Dessutom tänker företaget konkurrera ut vanliga skadliga cigarettföretag genom att alla kan bli återförsäljare.
Jag hade tänkt skriva om andra saker i mitt första inlägg på veckor, men detta fick bli en språngbräda.
Nu har de hittat på att folk ska sluta röka löv. En elektrisk cigarett ge samma - öh - känsla?
Det kommer nog att se roligt ut när folk springer omkring och låtsasröker...
Mer vet jag inte, info för rökare finns här. Dessutom tänker företaget konkurrera ut vanliga skadliga cigarettföretag genom att alla kan bli återförsäljare.
Jag hade tänkt skriva om andra saker i mitt första inlägg på veckor, men detta fick bli en språngbräda.
söndag 30 maj 2010
Jubileum i Holsljunga
Det var ett tag sedan senaste inlägget nu.
Detta får bli ett kort ett.
Det är 20 år sedan Holsljunga-hallen invigdes.
På lördag (5:e) kommer det att vara fest för utomsocknes och inomsocknes.
Jag ska vara med och spela lite piano; bland annat spela en låt av Chopin och kompa Erik "I Skrötås" Johansson när han sjunger Anthem ur Chess. En av Tommy Körbergs versioner finns i länken Här.
Om man vill veta mer, kan man kika på www.holsljunga.com
tisdag 18 maj 2010
Det är nästan så att jag skäms...
...över att jag inte tror att vi får hyperinflation och totalt kollaps i år. Det verkar som om många andra tror det.
Censur är det första en diktator inför
Yttrandefrihet är något som vi hyllar. Vi brukar säga att det är något som rensar bort sitt eget ogräs. Vi tror att folk vet vad som är relevant och vad som är ogräs.
Det första en diktator gör när han eller hon kommit till makten är att se till så att han/hon styr vilken information som kommer till folket. Detta är något som vi inte tycker om, så vi inför lagar och regler som ska se till att vi inte finner oss själva förtryckta.
Sen inför vi mer lagar och regler som ska se till att vi inte råkar ut för skadlig information. Tex förtal och hets mot folkgrupp, politisk insyn (bl.a. tsunamibanden). När folk som fattar beslut om andras liv tycker att andra är för dumma för att förstå vad de fattar beslut om brister det som jag kallar för förtroende. Demokrati övergår till skendemokrati. Att fiffla med siffrorna till budgeten så att den ska se bättre ut än vad den är, är inte något hållbart system. Anders Borg tycker att vi är i ett besvärligt läge. Vi måste öka BNP annars går det inte.
Problemet är att vi alltid måste öka BNP, annars kommer det aldrig att gå. Det är inte bara det att det gjorts för lite och försent. Hela systemet bygger på en oändlig värld med oändliga resurser och ingen klimatpåverkan.
En del personer börjar inse vart vi är på väg och gör mycket för att vi andra ska förstå. Exergiakademin är en sida som ger oss upplysningar. Det alla borde göra är att ta ledigt ifrån jobbet en dag, sätta sig in i situationen, och planera resten av sitt liv utifrån vad man själv inser är det enda möjliga i längden.
Jag började skriva om censur, men vad gör man åt folk som inte vill lära sig?
måndag 17 maj 2010
Viktig del av livet - Hur görs pengar?
Fortsättning på inlägget om hur pengar skapas i banker.
Antag att ett land behöver mer pengar. Det behöver inte vara Grekland. Vi kan ta USA som ett exempel, för hur det funkar i USA, finns det mycket information om på alla möjliga sidor på nätet och i matteböcker.
Kongressen behöver pengar, men har inga. En ansökan skickas till finansministeriet.
Så finansministeriet skriver ut en hög med statsobligationer. En obligation har ett nominellt värde, tex 100 $, och köper du en sådan och säljer den ett år senare får du 105 $ tillbaka. De flesta sådana här obligationer köps av banker.
Sen köper Federal Reserve en statsobligation ifrån banken och banken får pengar tillbaka. Var kommer dessa pengar ifrån? Tomma luften. Let there be Money! Och givetvis byts pengarna mot en skuld.
Alla pengar lånas fram. Lån har en ränta. För att betala lån och ränta behövs mer pengar än vad som lånades och mer lån behövs.
I inlägget om exponentiella funktioner kan man lätt lära sig hur någonting som växer med en viss ränta beter sig.
Om någon börjar tänka i banor kring inflation nu är man inte så himla fel ute.
Fram till 1971 kunde man byta ut sina dollar mot en viss mängd guld(Bretton Woods II-systemet), men Nixon tog bort den möjligheten och nu finns det inget man kan byta mot som bestämmer hur mycket pengar som kan tryckas.
En del är rädda att samma sak som hände i Tyskland 1919-1923 kommer att hända i västvärlden snart. Hyperinflation, man använde pengar för att elda med. Jag tror inte det händer i år, men man kan alltid läsa lite om det för att börja fundera.
fredag 14 maj 2010
Grekland
Vad har egentligen hänt i Grekland? Jag ska vara kortfattad.
Landet har levt över sina tillgångar och nu flyttas skulden ifrån bankerna till invånarna. Vinnare: Bankerna, och snart hoppas folk att saker ska återgå till det normala.
Finns det något annat land i världen som också har levt över sina tillgångar? Kan vi förvänta oss liknande saker i framtiden?
Landet har levt över sina tillgångar och nu flyttas skulden ifrån bankerna till invånarna. Vinnare: Bankerna, och snart hoppas folk att saker ska återgå till det normala.
Finns det något annat land i världen som också har levt över sina tillgångar? Kan vi förvänta oss liknande saker i framtiden?
onsdag 12 maj 2010
Viktig del av livet - Vad är pengar?
Det finns en del personer som tycker att världen går att mäta i pengar, och går man till olika sätt att styra en grupp människor är det ofta pengaflödet det handlar om. Oppositioner går ofta till angrepp på ledarens monetära frågor, och en del mäter till och med lycka med siffror och kontoutdrag. Tillväxt och välstånd. Pengar är alltså:
Med 37 % inflation per dag är 1 öre den första januari värt lika mycket som en miljard kronor den 3:e april, och har du en miljard kronor den första januari är det värt ett öre den tredje april.
- Ett sätt att lagra ett värde.
- Någonting som ska vara allmänt accepterat hos alla i ett samhälle.
- Det ska gå att mäta i enheter, dvs har man en Peng är den lika mycket värd som en annan Peng.
Det kan vara kor, fina stenar, guld, snäckskal eller en papperslapp som någon regering tryckt upp.
Före 1990 hade den jugoslaviska dinaren ett visst värde - man kunde köpa sig något för en dinar. Men under hela 1980-talet hade den jugoslaviska regeringen ett kraftigt underskott och tryckte mer pengar för att kompensera. När det var som värst, någon gång 1993-1994, var inflationen 37% per dag och de största valörerna var i storleken 50 000 000 000:
Med 37 % inflation per dag är 1 öre den första januari värt lika mycket som en miljard kronor den 3:e april, och har du en miljard kronor den första januari är det värt ett öre den tredje april.John Kenneth Galbraith har ett exempel på hur pengar skapas i den verkliga värden som vi lever i och det går till såhär:
En person kommer till en nyöppnad bank i en stad och sätter in 100 000 kronor. Banken blir glad för de hade inga pengar innan och bestämmer sig för att investera dessa pengar som de precis fått in. Enligt ett system som heter fractional-reserve banking har de rätt att låna ut 90 % av det belopp de har på sina konton.
In kommer en låneansökare och ber om att få låna 90 000 kr och banken går givetvis med på detta. Lånetagaren betalar ut hela summan till en av sina anställda som genast sätter in pengarna på banken igen.
Nu har banken helt plötsligt 100 000 kr insatt, 90 000 kr utlånat plus 90 000 insatt; sammanlagt 90 000 utlånat och 190 000 insatt. Nu får de låna ut 90 % av de 90 000 kr som just blivit insatta.
In kommer en lånesökare och ber om att få låna 81 000 kr och banken blir glad. En anställd får alltihop och sätter in pengarna på banken igen.
Nu har banken 271 000 kr och 171 000 kr i lån. När denna lilla karusell gått flera varv har banken upp emot en miljon kronor och alla pengar är lånade och alla lån har en ränta som ska betalas. Skulle nu alla som satt in sina pengar på banken vilja ta ut dem samtidigt, kommer banken att kollapsa.
Pengar är alltså lånade in i existens till ränta. Eftersom pengarna i systemet inte räcker till att både betala tillbaka lånen och räntan undrar man vart de extra pengarna ska komma ifrån.
Kortfattat:
Jag skulle vilja säga att det är väldigt svårt att skriva kortfattat om det jag tänkte skriva och därför tar det lite tid. Men jag vill verkligen skriva det för jag tycker att ni ska läsa det.
En del av texten kommer att vara grön och det betyder att jag förklarar något som jag precis skrivit eller kommer att skriva. Om man vill, kan man hoppa över den gröna biten.
Jag kommer att färga en del av texten röd för att jag tycker den biten är värd att tänka på extra mycket; eller bara för att hålla igång intresset.
Alltså kan man se det som att detta inlägg handlar om kommande inlägg...
tisdag 11 maj 2010
Viktig del av livet - Exponentialfunktioner
Exponentiell tillväxt är något som inte alla tycker är roligt. Så fort en del hör talas om det, vänder man ryggen till och hoppas att det inte kommer att bli ett stående inslag i resten av livet, men där har man fel! Själv tycker jag man ska börja lära sig exponentialfunktioner så snabbt det bara går i skolan. Helst direkt efter multiplicering och division. Vårt nutida samhälle kan mycket väl definieras genom dessa funktioner och hela vår ekonomi bygger på det.
Jag vet att alla inte kan vara som jag när man läser något som har med matematik att göra, men alla som läser vidare om det jag kommer skriva kommer inte att ångra sig. Det är värt att läsa om och om igen. Jag har någon gång hört en respektabel människa säga att mänsklighetens största brist är att vi inte kan förstå exponentialfunktioner. Detta måste rådas bot på nu.
Exponentialfunktionen beskriver något som växer med stadig tillväxt, t.ex. 2 % per år. Inget konstigt ännu. Om man exempelvis sätter in 100 kr på banken och ett år senare plockar ut 102 kr är det ingen som blir jätteförvånad. Hur lång tid tar det då innan beloppet på banken fördubblas?
Jo, utan miniräknare chansar jag på att det tar ca 35 år.
Nu när jag plockade fram miniräknaren för att kolla svaret visade det sig att man efter 35 år med 2 % ränta har 199,98 kr på banken. Det var väl bra chansat. Men det var också väldigt enkelt och nu ska jag visa hur:
Så om jag nu visste att tillväxtprocenten var 2, delade jag bara 70 med 2 och fick fram 35. Enkelt. Om det hade varit 7 % istället kommer det att ta 10 år eftersom man dela 70 på 7.
Om det i tidningar står att kriminaliteten har fördubblats på 20 år kan man räkna ut att det ökar med 3,5 % per år. 20 multiplicerat med 3,5 är 70.
Var kommer då detta tal 70 ifrån?
70 är ungefär 100 gånger den naturliga logaritmen av 2,
Vill man vet hur lång tid det tar att tredubblas tar man naturliga logaritmen av 3.
Om man har tex ett pris som varje år växer med 7 % kommer det att vart tionde år fördubblas. Ex: Om bensinpriserna är 13,37 per liter idag, kommer det att kosta 26,74 om tio år. 53,48 om tjugo år. 106,96 kronor/liter om 30 år och 213,92 om 40 år. Någonting säger mig att det kommer kosta mer, men det kommer jag till senare.
Det där med att saker fördubblas med ett visst intervall får stora konsekvenser. Ta exemplet med schackspelaren som skulle välja en belöning ifrån sin kung eller kejsare och blygsamt bad om ett korn vete på första schackrutan, två på andra, fyra på tredje, åtta på fjärde osv. Eftersom det är 64 rutor på ett bräde, kommer fördubblingen leda till att belöningen blir ca 400 gånger mer än jordens sammanlagda produktion år 1990 av vete. Det är ganska mycket... 2 upphöjt till 64 minus 1.
En annan sak som är viktigt är att tillväxten inom en fördubblingstid kommer vara större än den ökning som varit innan.
Dvs om förbrukningen av fossila bränslen ökar med 7 %/år kommer vi under varje tioårsperiod att förbruka mer än all förbrukning av fossila bränslen fram till den tioårsperioden.
Allt detta är exponentiell tillväxt. Energikrisen är i sig ett klassiskt exempel på exponentialartad ökning i förhållande till en begränsad åtkomst av kol, olja och uran, men det är inte bara det att det finns en viss mängd av det i marken; en stor del av det kommer ingen att gräva upp på grund av att det inte är ekonomiskt försvarbart - det kommer kosta mer att utvinna än vad man får in på det. -Vilket jag tycker är bra.
Jordens befolkning ökar ungefär med 1,13 % per år, vilket leder till att vi kommer vara dubbelt så många om 63 år om det fortsätter i samma takt, och om mindre än 3 000 år kommer människorna väga lika mycket som jorden själv.
Även om befolkningen ökar med samma procent varje år, kommer antalet människor öka med större steg.
Frågan är hur många som får plats på denna planet och hur vi ska göra för att inte bli fler än så. 
Till höger ser ni en kurva som liknar en exponentialfunktion, nämligen hur mycket vatten som görs åt med varje decennium.
Nedanför en kurva med hur många djur som blir utrotade.
Till vänster ser ni hur många procent av världens fiskevatten som är utfiskade.
Utsläpp...
Klimatförändringar...
Cirkulation av pengar i världen:
måndag 10 maj 2010
Om 50 år
Jag kan inte säga att jag har särskilt ljusa tankar om framtiden för den här planeten. Svält, krig, ekonomisk kollaps, ännu mer svält, krig och ekonomisk kollaps.
Jag känner en del med positiva syner på framtiden och med idéer på hur det kan gå till. Folk som märker att man kan förändra om man bara vill. Men jag tror inte att det räcker om inte folk vaknar till. Det verkar som om vi är medvetslösa och att en iskall hink med vatten inte skulle räcka hela vägen. Kanske kommer framtiden att väcka oss.
Ekonomisk kollaps tror jag inte att det går att komma ifrån om inte alla mycket snart börjar vända på trenden. Det kommer inte handla om några storbanker som kommer att behöva räddas, utan hela stater som inte kan betala ut pensioner eller underhålla infrastrukturer eller betala sjukvårdare och lärare. Franska revolutionen kommer se ut som ett barnkalas och anarki kommer att råda i Danderyd.
Svält kommer att finnas överallt där befolkningen ökar exponentialartat oavsett om man pratar om Oslo, Shanghai eller Abuja(Huvudstad i Nigeria).
FN har det stora arbetet framför sig när före detta oljeexportörer och jordbruksländer inte längre har råd att producera eller köpa elektricitet eller rent vatten pga slut på olja, uran och kol.
Vi kan inte stänga våra gränser, hoppas att alla vinner på bingolotto och se på när resurserna på denna planet inte går att utvinna längre, och med resurser menar jag även brukbar mark och vattenareal.
Jag ser det absolut inte som en fråga om om det kommer att hända om vi fortsätter som vi hittills gjort, utan hur snart. För egen del känner jag bara till två alternativ:
- Att för bövelen se till att andra fattar hur galet det kan bli(och att det inte bara handlar om deras barn och barnbarn, utan de själva också).
- Att strunta i om världen brakar ihop om 5 år och vänta och se om det kanske verkar lite bättre om sådär 5 000 000 år istället.
lördag 8 maj 2010
Degressiv proportionalitet
För ett år sedan pratades det väldigt mycket om Lissabonfördraget i tidningar och TV. Det verkar längesedan nu även om tiden går fort. Är det mindre aktuellt nu? Njae, nu har vi ingen mer chans att rösta om just det, men december förra året trädde det i kraft och satte nya regler för hur EU skulle fungera.
Jag orkar verkligen inte gå igenom hela fördraget såhär en lördagsmorgon, utan endast en sak, och det är att lissabonfördraget satte ett tak på hur många mandat det ska finnas i europaparlamentet - nämligen 750 plus talman. Samtidigt bestämdes det att ett medlemsland inte får ha mer än 96 mandat, samt att inget skulle ha mindre än 6 mandat.
Vad är då degressiv proportionalitet? Jo, de stora medlemsländerna har mindre mandat i förhållande till sin befolkningsstorlek än de små.
Vi gör ett fantasiexempel:
EU har idag ca 375 miljoner invånare som får rösta till europaparlamentet. För enkelhetens skull säger vi att det är 400 miljoner. Dessa länder får nu fördela sina 750 mandat sinsemellan. Sen antar vi att Ryssland med 100 miljoner röstberättigade går med i EU och ska därför få sina mandat. Sammanlagt finns det nu 500 miljoner röster och då borde väl Ryssland ha en femtedel(150) av mandaten.
Nej, inte enligt den degressiva proportionalitet som råder idag. Då skulle Ryssland inte ha mer än 96 mandat, alltså bara nästan en åttondel.
Nu verkar det inte som om Ryssland kommer gå med på många år eftersom de inte uppfyller de krav som gäller för tillfället.
Nog om detta för nu.
Jag orkar verkligen inte gå igenom hela fördraget såhär en lördagsmorgon, utan endast en sak, och det är att lissabonfördraget satte ett tak på hur många mandat det ska finnas i europaparlamentet - nämligen 750 plus talman. Samtidigt bestämdes det att ett medlemsland inte får ha mer än 96 mandat, samt att inget skulle ha mindre än 6 mandat.
Vad är då degressiv proportionalitet? Jo, de stora medlemsländerna har mindre mandat i förhållande till sin befolkningsstorlek än de små.
Vi gör ett fantasiexempel:
EU har idag ca 375 miljoner invånare som får rösta till europaparlamentet. För enkelhetens skull säger vi att det är 400 miljoner. Dessa länder får nu fördela sina 750 mandat sinsemellan. Sen antar vi att Ryssland med 100 miljoner röstberättigade går med i EU och ska därför få sina mandat. Sammanlagt finns det nu 500 miljoner röster och då borde väl Ryssland ha en femtedel(150) av mandaten.
Nej, inte enligt den degressiva proportionalitet som råder idag. Då skulle Ryssland inte ha mer än 96 mandat, alltså bara nästan en åttondel.
Nu verkar det inte som om Ryssland kommer gå med på många år eftersom de inte uppfyller de krav som gäller för tillfället.
Nog om detta för nu.
torsdag 22 april 2010
Earth Day och Homeopatisk Bomb
Idag är det Earth Day. Tillägnad omtanke och uppskattning av naturen vi lever i. 
Ungefär som julafton - på vilket sätt?
Den kommer bara en gång om året.
Hade vi gått omkring fulla av omtanke och uppskattning alla dagar, hade vi inte behövt den. Istället kanske vi skulle behövt en slags ego-dag eller girighetens dygn.
Att låta en tradition som julen handla om girighet, ha och jag vill ha ännu mer(julklappar) kanske är precis det som vi behöver.
Nog sagt om detta. Jag tror inte jag riktigt står för det jag precis skrivit(eftersom målet med earth day är att skapa medvetenhet och julaftonens o-kommersiella mål är inte att skapa girighet), men en sak låter spännande: En homeopatisk bomb.
Det verkar som om det dykt upp New Age - terrorister som vill sprida explosiva ämnen i vattnet. Vet inte vad jag ska tro om detta, men Obama säger: "Homeopatiska vapen representerar ett stort hot mot världsfreden, de kanske inte orsakar någon direkt skada, men placeboeffekten kan bli förödande."
Alltså försöker folk säga att vattenmolekylerna har ett minne av vad som har funnits ibland dem. Har man 99,9 % vatten och 0,1 % explosivt ämne och spär ut det fler och fler gånger, kommer verkan av ämnet som inte är vatten att bli mer och mer kraftfullt.
Själv tror jag inte på detta innan jag blivit övertygad, så jag känner mig inte nervös - utan kan tänka på och uppskatta jorden idag.
För de som är intresserade; man kan göra egna bilder av fraktaler och det är ganska roligt(speciellt för de som har skakiga händer och försöker sig på konsten med papper och penna - vilket kanske, men inte riktigt, kan liknas med att försöka byta ut ett kretskort under natten i en dator under en jordbävning med en stor spade under en lampa som är släkt). Denna bild gjordes igår, och egentligen bara är en förstoring av ett Mandelbrot-set:
Ungefär som julafton - på vilket sätt?Den kommer bara en gång om året.
Hade vi gått omkring fulla av omtanke och uppskattning alla dagar, hade vi inte behövt den. Istället kanske vi skulle behövt en slags ego-dag eller girighetens dygn.
Att låta en tradition som julen handla om girighet, ha och jag vill ha ännu mer(julklappar) kanske är precis det som vi behöver.
Nog sagt om detta. Jag tror inte jag riktigt står för det jag precis skrivit(eftersom målet med earth day är att skapa medvetenhet och julaftonens o-kommersiella mål är inte att skapa girighet), men en sak låter spännande: En homeopatisk bomb.
Det verkar som om det dykt upp New Age - terrorister som vill sprida explosiva ämnen i vattnet. Vet inte vad jag ska tro om detta, men Obama säger: "Homeopatiska vapen representerar ett stort hot mot världsfreden, de kanske inte orsakar någon direkt skada, men placeboeffekten kan bli förödande."
Alltså försöker folk säga att vattenmolekylerna har ett minne av vad som har funnits ibland dem. Har man 99,9 % vatten och 0,1 % explosivt ämne och spär ut det fler och fler gånger, kommer verkan av ämnet som inte är vatten att bli mer och mer kraftfullt.
Själv tror jag inte på detta innan jag blivit övertygad, så jag känner mig inte nervös - utan kan tänka på och uppskatta jorden idag.
För de som är intresserade; man kan göra egna bilder av fraktaler och det är ganska roligt(speciellt för de som har skakiga händer och försöker sig på konsten med papper och penna - vilket kanske, men inte riktigt, kan liknas med att försöka byta ut ett kretskort under natten i en dator under en jordbävning med en stor spade under en lampa som är släkt). Denna bild gjordes igår, och egentligen bara är en förstoring av ett Mandelbrot-set:
tisdag 20 april 2010
Kaotiska val
- "Varför stal du fem miljarder kronor ifrån Petters spargris?"
- "Min hjärna fick mig att göra det!"
- "Om du säger så, antar du att "mig" inte är samma sak som din hjärna. Man skulle lika gärna kunna säga Big Bang fick dig att göra det?"
- "Nej, så menade jag inte."
- "Om "mig" skulle vara samma sak som din hjärna, skulle det resultera i att du fick dig att göra det."
- "Jag är väl inte samma sak som min hjärna då..."
- "Om du inte är samma sak som din hjärna; varför lyder du den i sådana fall?"
- "Jag är inte samma sak, men jag kan inte kontrollera den!"
- "Om du inte kan kontrollera något av ditt beteende kan man inte säga att det finns någon större skillnad på ditt liv och ett epileptiskt anfall."
- "Vadå? Jaja, jag får väl ge tillbaka pengarna då..."
Ovanstående dialog kommer nu att följas av lite tankar kring fri vilja. Min lilla debatt kommer att börja i upplysningstiden med ursprung i Newtons deterministiska lagar.
En revolution hände. Vetenskapen var helt och hållet inställd på att allt gick att räkna ut om man visste precis vilket initialtillståndet var. Ungefär som en film; man vet i varje bild vad allt som är med i bilden kommer att vara i nästa bild och oavsett hur många gånger man spolar fram och tillbaka finns det bara ett alternativ till vad som kan hända. Derivatan och integralen.
Upplysningstidens vision om vad universum var var att allt gick att räkna ut om man bara var tillräckligt bra på att räkna.
Vissa människor blev lite besvärade av tanken vilken leder till att vi helt och hållet saknar fri vilja, och det visade sig att en population som utsattes för paradigmen visade tendens till att bli mer aggressiv.
Men Newtons lagar visade sig inte räcka till för allt som ingick i universum. Mot slutet av 1800-talet fanns det 3 stora obesvarade kapitel inom fysiken.
- Varför atomer inte kollapsar in mot dem själva.
- Varför Maxwells ekvationer om ljusets egenskaper stämmer.
- Varför det är så svårt att räkna ut hur tre (himla)kroppar påverkar varandra genom gravitationen.
Den första frågan blev starten på det som kallas kvantmekaniken, den andra frågan ledde till Einsteins relativitetsteorier och den tredje frågan kom att inleda det som vi kallar för kaotiska system.
I och med kvantfysiken, som i stort handlar om sannolikheter, fick en del tillbaka hoppet om att det finns något som heter fri vilja. Massor av skumma saker äger rum i den molekylära världen. Olika sätt att förklara vad som styr händelser fick namn som "Gömda variabler"(hidden variables) och "många världar"(vilken går ut på att allt som kan hända händer och för varje vägskäl delas universum i antalet vägar, men vi kan bara åka på en av dem samtidigt), m.m.
Det verkade som om universum inte var deterministiskt och en plats för fri vilja uppstod igen.
Vi hoppar bakåt lite igen. Upplysningstiden. Darwin.
En encellig organism kommer inte att välja hur och när den ska göra vissa saker. Den finns. Den har en omgivning. Den reagerar på omgivningen utifrån hur dess kemiska maskineri är programmerat att reagera på sin omgivning.
En tvåcellig organism skiljer sig inte så mycket.
En insekt har genom miljontals år genom sollats fram genom olika filter av överlevnad och naturlig selektion till att fungera som den gör idag. Har den en egen fri vilja eller är det bara en mer sofistikerad form av programmering?
Ja, det är inte svårt att följa tankegångarna. Oavsett hur komplicerade vi människor är, har vi instinkter och olika reaktioner på olika händelser i vår omgivning.
Enligt en del evolutionsteoretiker som gillar determinism, är vi en komplicerad maskin som handlar enligt ett komplext mönster. Om vi gör något som inte är bra, innebär det att vår maskin inte är programmerad på rätt sätt och vi borde laga/skrota den maskinen som inte fungerar som den skulle.
Studerandet av kaotiska system har lett till att många åter halkar in på banan om att vi inte har någon fri vilja, systemet är bara kaotiskt, vilket inte behöver betyda att det inte finns någon ordning i kaoset. Vi människor, vars intelligens upphöjer oss till nivån av krig och förstörelse, har inte verktygen för att räkna ut hur världen kommer se ut om 2 miljoner år, inte ens 2 år eller i sin helhet 2 sekunder. Systemet är för komplicerat, men förutbestämt. Oavsett hur bra vi blir är världen kontinuerlig och våra minsta misstag i siffrorna kommer skapa stora felberäkningar. Därför tror vi att slumpen finns. Därför tror vi att fri vilja finns.
Inom kaosteorin dök det upp en gren som behandlar fraktaler. Fraktaler har jag pratat om innan i och med harmonier i naturens akustik. Övertonsserien, m.m.
En sak som är intressant med fraktaler är att en del av tex en trädgren ser ut som grenen i helhet, och en del av den delen ser ut som den större delen osv. I abstrakt form fortsätter fraktalgeometri i oändlighet och det har visat sig att en del matematiker återigen börjat se abstrakta oändligheter som fraktaler som bevis för ickedeterminism.
Är vi kemiska maskiner som bara råkar finnas till, eller har vi något syfte?
Är "jaget" enbart en variabel i ett kaos och i sådana fall: hur ska man veta vad man ska tro om framtiden?
Man kan kanske försöker styra livet genom att undvika dåliga situationer, men ju mer variabler(andra människor och möjliga händelser i framtiden) man lägger till, ju mer komplicerad blir ekvationen.
När jag träffar andra människor ser jag dem inte som maskiner. Jag tror inte ens jag skulle lyckas med det hur mycket jag än försökte även om jag av hela mitt hjärta ville göra det. Begreppet 'En person - en maskin!' har jag aldrig sett ens i en valkampanj. (Trots det går personer som vill leda folk ut med att de vill förvandla en del av folket till soldater och kämpa mot ondskan)
När vi tänker på varandra som människor, lägger vi på oss själva och andra ett ansvarfullt begrepp som vi kallar för fri vilja, vilket kan få oss att älska och hata varandra.
Är det då kanske så att ju mer vi umgås, ju mer fri vilja tror vi på, desto högre värderar vi livet?
Ni får tro vad ni VILL :)
- "Min hjärna fick mig att göra det!"
- "Om du säger så, antar du att "mig" inte är samma sak som din hjärna. Man skulle lika gärna kunna säga Big Bang fick dig att göra det?"
- "Nej, så menade jag inte."
- "Om "mig" skulle vara samma sak som din hjärna, skulle det resultera i att du fick dig att göra det."
- "Jag är väl inte samma sak som min hjärna då..."
- "Om du inte är samma sak som din hjärna; varför lyder du den i sådana fall?"
- "Jag är inte samma sak, men jag kan inte kontrollera den!"
- "Om du inte kan kontrollera något av ditt beteende kan man inte säga att det finns någon större skillnad på ditt liv och ett epileptiskt anfall."
- "Vadå? Jaja, jag får väl ge tillbaka pengarna då..."
Ovanstående dialog kommer nu att följas av lite tankar kring fri vilja. Min lilla debatt kommer att börja i upplysningstiden med ursprung i Newtons deterministiska lagar.
En revolution hände. Vetenskapen var helt och hållet inställd på att allt gick att räkna ut om man visste precis vilket initialtillståndet var. Ungefär som en film; man vet i varje bild vad allt som är med i bilden kommer att vara i nästa bild och oavsett hur många gånger man spolar fram och tillbaka finns det bara ett alternativ till vad som kan hända. Derivatan och integralen.
Upplysningstidens vision om vad universum var var att allt gick att räkna ut om man bara var tillräckligt bra på att räkna.
Vissa människor blev lite besvärade av tanken vilken leder till att vi helt och hållet saknar fri vilja, och det visade sig att en population som utsattes för paradigmen visade tendens till att bli mer aggressiv.
Men Newtons lagar visade sig inte räcka till för allt som ingick i universum. Mot slutet av 1800-talet fanns det 3 stora obesvarade kapitel inom fysiken.
- Varför atomer inte kollapsar in mot dem själva.
- Varför Maxwells ekvationer om ljusets egenskaper stämmer.
- Varför det är så svårt att räkna ut hur tre (himla)kroppar påverkar varandra genom gravitationen.
Den första frågan blev starten på det som kallas kvantmekaniken, den andra frågan ledde till Einsteins relativitetsteorier och den tredje frågan kom att inleda det som vi kallar för kaotiska system.
I och med kvantfysiken, som i stort handlar om sannolikheter, fick en del tillbaka hoppet om att det finns något som heter fri vilja. Massor av skumma saker äger rum i den molekylära världen. Olika sätt att förklara vad som styr händelser fick namn som "Gömda variabler"(hidden variables) och "många världar"(vilken går ut på att allt som kan hända händer och för varje vägskäl delas universum i antalet vägar, men vi kan bara åka på en av dem samtidigt), m.m.
Det verkade som om universum inte var deterministiskt och en plats för fri vilja uppstod igen.
Vi hoppar bakåt lite igen. Upplysningstiden. Darwin.
En encellig organism kommer inte att välja hur och när den ska göra vissa saker. Den finns. Den har en omgivning. Den reagerar på omgivningen utifrån hur dess kemiska maskineri är programmerat att reagera på sin omgivning.
En tvåcellig organism skiljer sig inte så mycket.
En insekt har genom miljontals år genom sollats fram genom olika filter av överlevnad och naturlig selektion till att fungera som den gör idag. Har den en egen fri vilja eller är det bara en mer sofistikerad form av programmering?
Ja, det är inte svårt att följa tankegångarna. Oavsett hur komplicerade vi människor är, har vi instinkter och olika reaktioner på olika händelser i vår omgivning.
Enligt en del evolutionsteoretiker som gillar determinism, är vi en komplicerad maskin som handlar enligt ett komplext mönster. Om vi gör något som inte är bra, innebär det att vår maskin inte är programmerad på rätt sätt och vi borde laga/skrota den maskinen som inte fungerar som den skulle.
Studerandet av kaotiska system har lett till att många åter halkar in på banan om att vi inte har någon fri vilja, systemet är bara kaotiskt, vilket inte behöver betyda att det inte finns någon ordning i kaoset. Vi människor, vars intelligens upphöjer oss till nivån av krig och förstörelse, har inte verktygen för att räkna ut hur världen kommer se ut om 2 miljoner år, inte ens 2 år eller i sin helhet 2 sekunder. Systemet är för komplicerat, men förutbestämt. Oavsett hur bra vi blir är världen kontinuerlig och våra minsta misstag i siffrorna kommer skapa stora felberäkningar. Därför tror vi att slumpen finns. Därför tror vi att fri vilja finns.
Inom kaosteorin dök det upp en gren som behandlar fraktaler. Fraktaler har jag pratat om innan i och med harmonier i naturens akustik. Övertonsserien, m.m.
En sak som är intressant med fraktaler är att en del av tex en trädgren ser ut som grenen i helhet, och en del av den delen ser ut som den större delen osv. I abstrakt form fortsätter fraktalgeometri i oändlighet och det har visat sig att en del matematiker återigen börjat se abstrakta oändligheter som fraktaler som bevis för ickedeterminism.
Är vi kemiska maskiner som bara råkar finnas till, eller har vi något syfte?
Är "jaget" enbart en variabel i ett kaos och i sådana fall: hur ska man veta vad man ska tro om framtiden?
Man kan kanske försöker styra livet genom att undvika dåliga situationer, men ju mer variabler(andra människor och möjliga händelser i framtiden) man lägger till, ju mer komplicerad blir ekvationen.
När jag träffar andra människor ser jag dem inte som maskiner. Jag tror inte ens jag skulle lyckas med det hur mycket jag än försökte även om jag av hela mitt hjärta ville göra det. Begreppet 'En person - en maskin!' har jag aldrig sett ens i en valkampanj. (Trots det går personer som vill leda folk ut med att de vill förvandla en del av folket till soldater och kämpa mot ondskan)
När vi tänker på varandra som människor, lägger vi på oss själva och andra ett ansvarfullt begrepp som vi kallar för fri vilja, vilket kan få oss att älska och hata varandra.
Är det då kanske så att ju mer vi umgås, ju mer fri vilja tror vi på, desto högre värderar vi livet?
Ni får tro vad ni VILL :)
fredag 16 april 2010
Angående men
Ok det lät nästan som om jag var arg eller hade på mig en för trång skjorta med förkorta armar.
Hursomhelst. För några år sedan var det en person sam sa att man inte kan börja en mening med men. Jag reagerade lite för mig själv, men höll samtidigt med.
Man kanske inte ska lära barn som precis lär sig skriva att börja sina meningar med men, men ibland kan väl just en sådan mening mena precis det som personen som skriver meningen menar. Om jag till exempel skriver såhär: Men...
- så menar jag i detta fall att jag håller med, men det finns mer att tillägga eller att det finns en annan synvinkel.
Det tre punkterna betyder i detta fallet inte att jag måste skaka på armarna, utan att jag bara helt enkelt låter resten vara. Det kanske inte är en idé att börja gräva i resten. Vi hade ju strukit arkeolog ifrån min lista.
Vad värre är är de lärare som lär(förlåt alla som inte tycker att man kan lära någon annan något; man kan bara lära sig själv) sina elever att börja meningar med "Det var en underbar dag och alla gick omkring och gjorde precis det som de ville göra."
Där har vi ett problem.
Idag ska vi dela med oss. Vi har en chokladkaka med 20 rutor och är 20 personer. Alltså borde vi ju låta 2 personer ta 18 rutor och proppa i sig och sen får de andra 18 dela på 2 rutor. Det verkar ju rättvist. För att det ska bli ännu bättre kan vi skrapa ihop lite smulor ifrån bordet och skicka det till de andra och säga att det är ett bidrag. Om samvetet skulle börja bråka kan vi alltid göra en häftig gala i TV och låta chokladpappret gå ett varv i lokalen så att alla får möjlighet att slicka av det.
Vems fel är det? Politiker, företag, media/skolan eller vi vanliga människor?
1,4 miljarder människor lever på mindre än 1,25 US dollar/dag. Varje år dör mer än 11 miljoner barn under 5 års ålder. Enligt UNICEF uppskattas antalet barnarbetare till 158 miljoner.
EU och USA har ju höga tullar och kvoter vilka INTE hjälper till när fattiga länder ska på ”lika villkor” försöka finnas till här i världen.
Av världens 40 största ekonomier är ca 26 multinationella företag. 500 av de största företagen i världen kontrollerar 70 % av världshandeln.
Snacka om men.
För de som är lite mer intresserade av folk som vill halvera fattigdomen till 2015: www.millenniemalen.se kanske inte allt i -en handvändning, men en bit på väg.
Hursomhelst. För några år sedan var det en person sam sa att man inte kan börja en mening med men. Jag reagerade lite för mig själv, men höll samtidigt med.
Man kanske inte ska lära barn som precis lär sig skriva att börja sina meningar med men, men ibland kan väl just en sådan mening mena precis det som personen som skriver meningen menar. Om jag till exempel skriver såhär: Men...
- så menar jag i detta fall att jag håller med, men det finns mer att tillägga eller att det finns en annan synvinkel.
Det tre punkterna betyder i detta fallet inte att jag måste skaka på armarna, utan att jag bara helt enkelt låter resten vara. Det kanske inte är en idé att börja gräva i resten. Vi hade ju strukit arkeolog ifrån min lista.
Vad värre är är de lärare som lär(förlåt alla som inte tycker att man kan lära någon annan något; man kan bara lära sig själv) sina elever att börja meningar med "Det var en underbar dag och alla gick omkring och gjorde precis det som de ville göra."
Där har vi ett problem.
Idag ska vi dela med oss. Vi har en chokladkaka med 20 rutor och är 20 personer. Alltså borde vi ju låta 2 personer ta 18 rutor och proppa i sig och sen får de andra 18 dela på 2 rutor. Det verkar ju rättvist. För att det ska bli ännu bättre kan vi skrapa ihop lite smulor ifrån bordet och skicka det till de andra och säga att det är ett bidrag. Om samvetet skulle börja bråka kan vi alltid göra en häftig gala i TV och låta chokladpappret gå ett varv i lokalen så att alla får möjlighet att slicka av det.
Vems fel är det? Politiker, företag, media/skolan eller vi vanliga människor?
1,4 miljarder människor lever på mindre än 1,25 US dollar/dag. Varje år dör mer än 11 miljoner barn under 5 års ålder. Enligt UNICEF uppskattas antalet barnarbetare till 158 miljoner.
EU och USA har ju höga tullar och kvoter vilka INTE hjälper till när fattiga länder ska på ”lika villkor” försöka finnas till här i världen.
Av världens 40 största ekonomier är ca 26 multinationella företag. 500 av de största företagen i världen kontrollerar 70 % av världshandeln.
Snacka om men.
För de som är lite mer intresserade av folk som vill halvera fattigdomen till 2015: www.millenniemalen.se kanske inte allt i -en handvändning, men en bit på väg.
torsdag 15 april 2010
Minnet!
Jag skulle vilja göra ytterligare ett tillägg i min lilla monolog om minnet innan jag glömmer av det.
För månader sedan råkade jag träffa en person på bussen. En söt och trevlig tjej som verkade vara i min ålder. Hon satte sig bredvid mig, men jag kände inte igen henne förrän hon började prata. Då! - visste jag vem hon var. En gammal klasskompis som jag gått 3 år i samma klass med på gymnasiet.
Ibland när jag står i en folksamling kan jag höra rösten ifrån någon jag känner igen eller har träffat innan, men när jag vänder mig om känner jag inte igen någon av de som är i närheten - innan personen i fråga börjar prata igen. -"Nämen! Det är ju du!"
I någon film jag såg för ett tag sedan såg man en man gå omkring och göra saker. Jag visste inte vem det var och trodde att det var en ny skådespelare som jag aldrig sett förut, men så hade personen plötsligt en replik och jag insåg att det är samma röst som Iron Man och Sherlock Holmes.
Nu kom jag på vilken film det var: The Soloist.
Bra film.
Jag tror att jag har bättre minne för röster och ljud och toner än vad jag har för ansikten.
Men så fort jag känner igen rösten ser jag också ansiktet framför mig och jag vet genast namnet(om jag nu har tyckt att namnet var värt att lägga på minnet).
Och för alla de som inte tycker om när folk börjar en mening med men, vill jag bara påpeka att Dostojevksij gör det bla på sidan 418 i pocketupplagan av Idioten och Orwell börjar ett helt stycke med Men på sidan 15 i 1984 har jag för mig.
Man får ju passa på att säga saker innan man glömmer av dem om man vill få det sagt.
För månader sedan råkade jag träffa en person på bussen. En söt och trevlig tjej som verkade vara i min ålder. Hon satte sig bredvid mig, men jag kände inte igen henne förrän hon började prata. Då! - visste jag vem hon var. En gammal klasskompis som jag gått 3 år i samma klass med på gymnasiet.
Ibland när jag står i en folksamling kan jag höra rösten ifrån någon jag känner igen eller har träffat innan, men när jag vänder mig om känner jag inte igen någon av de som är i närheten - innan personen i fråga börjar prata igen. -"Nämen! Det är ju du!"
I någon film jag såg för ett tag sedan såg man en man gå omkring och göra saker. Jag visste inte vem det var och trodde att det var en ny skådespelare som jag aldrig sett förut, men så hade personen plötsligt en replik och jag insåg att det är samma röst som Iron Man och Sherlock Holmes.
Nu kom jag på vilken film det var: The Soloist.
Bra film.
Jag tror att jag har bättre minne för röster och ljud och toner än vad jag har för ansikten.
Men så fort jag känner igen rösten ser jag också ansiktet framför mig och jag vet genast namnet(om jag nu har tyckt att namnet var värt att lägga på minnet).
Och för alla de som inte tycker om när folk börjar en mening med men, vill jag bara påpeka att Dostojevksij gör det bla på sidan 418 i pocketupplagan av Idioten och Orwell börjar ett helt stycke med Men på sidan 15 i 1984 har jag för mig.
Man får ju passa på att säga saker innan man glömmer av dem om man vill få det sagt.
Några val kvar
- Musiklärare? Ja, om de som lyssnar verkligen vill lära sig.
- Lärare i allmänhet? samma svar som ovan
- Musiker på heltid? Ja, det finns ju så många olika versioner av vad detta innebär(precis som med nästan allt annat) att det är svårt att säga ja till hela konceptet, men om någon frågar mig om jag vill bli en välbetald musiker som kan leva ett liv vid sidan av och inte behöver leva i ständig stress eller i bråk om vet som ska få sin vilja fram, så kommer jag antagligen säga: ja.
- Teoretiker inom fundamental fysik. Återkommer.
- Författare? Ja. På något sätt lockar det mig. Kanske är det samma anledning som till varför jag vill vara kompositör.
Tänk dig möjligheten att skapa en känslovärld för vem som helt. Att projicera just en viss känsla eller tanke hos någon annan. I ett ögonblick(beroende på hur fort man läser) går det inte att skilja författarens och läsarens tankar åt. För mig är inte att läsa en bok en osocial handling, tvärtom; väldigt social och ibland nästan på gränsen till andlig(vad nu det ordet betyder). Ju mer skicklig författaren är, desto närmare hennes/hans tankemönster kommer man.
Ja, det lockar mig, och jag ska ha det i bakhuvudet.
- Journalist. Haha. Det hade varit roligt, men jag tror inte det passar mig. Jag orkar inte ens läsa igenom det jag själv har skrivit, så varför tror jag att någon annan skulle göra det? Ok. Nu tar jag två steg tillbaka och förklarar.
1 När jag sitter och skriver, brukar jag vara noga med att stava rätt och språkligt sett vara rätt ute, men ibland ser jag först efter jag tryckt på 'publicera inlägg' att jag stavat knasigt, ex: kronoligist, ifrån inlägget "Nu gäller det", eller använt mig av en ordföljd som ingen vettig människa med huvudet mellan axlarna skulle varken skriva eller säga. Ibland är man inne i en värld och bryr sig inte om att se om man verkligen menade det man precis skrivit.
Ett exempel på att vara helt inne i det abstrakta kan vi ta ifrån den gången jag skrev om herons formel. Vem som helst kan ju se att en triangel inte kan ha en sida som är 5 cm, en sida som är 3 cm och så helt plötsligt dyker det upp en sida med 14 cm. I ett euklidiskt plan går det inte ihop, men tänker man bara i ett virrvarr(som jag verkade göra när jag skrev "Hur minnet fungerar ...ibland") är det lätt att bara beskriva benen på elefanten.
Förra inlägget skrev jag 'skak på armarna' = X(e^i(kx-ωt))(x)
Detta är fel. Det skulle stått något mer i stil att om man deriverar 'skak på armarna' i avseende på x, skulle derivatan i kvadrat bla, bla bla...
Och nu undrar alla hur mycket kaffe jag druckit idag. Svar: 2 koppar.
- Filosof då? Det får jag fundera på lite till.
- Frivilligarbetare? Ähöum. Volontär heter det faktiskt. Ja - bara det är i ett varmt klimat. Inte för varmt. - och inga myggor. ...eller spindlar.
- Kompositör? Ja, om jag någonsin lär mig göra färdigt låtar.
- Lärare i allmänhet? samma svar som ovan
- Musiker på heltid? Ja, det finns ju så många olika versioner av vad detta innebär(precis som med nästan allt annat) att det är svårt att säga ja till hela konceptet, men om någon frågar mig om jag vill bli en välbetald musiker som kan leva ett liv vid sidan av och inte behöver leva i ständig stress eller i bråk om vet som ska få sin vilja fram, så kommer jag antagligen säga: ja.
- Teoretiker inom fundamental fysik. Återkommer.
- Författare? Ja. På något sätt lockar det mig. Kanske är det samma anledning som till varför jag vill vara kompositör.
Tänk dig möjligheten att skapa en känslovärld för vem som helt. Att projicera just en viss känsla eller tanke hos någon annan. I ett ögonblick(beroende på hur fort man läser) går det inte att skilja författarens och läsarens tankar åt. För mig är inte att läsa en bok en osocial handling, tvärtom; väldigt social och ibland nästan på gränsen till andlig(vad nu det ordet betyder). Ju mer skicklig författaren är, desto närmare hennes/hans tankemönster kommer man.
Ja, det lockar mig, och jag ska ha det i bakhuvudet.
- Journalist. Haha. Det hade varit roligt, men jag tror inte det passar mig. Jag orkar inte ens läsa igenom det jag själv har skrivit, så varför tror jag att någon annan skulle göra det? Ok. Nu tar jag två steg tillbaka och förklarar.
1 När jag sitter och skriver, brukar jag vara noga med att stava rätt och språkligt sett vara rätt ute, men ibland ser jag först efter jag tryckt på 'publicera inlägg' att jag stavat knasigt, ex: kronoligist, ifrån inlägget "Nu gäller det", eller använt mig av en ordföljd som ingen vettig människa med huvudet mellan axlarna skulle varken skriva eller säga. Ibland är man inne i en värld och bryr sig inte om att se om man verkligen menade det man precis skrivit.
Ett exempel på att vara helt inne i det abstrakta kan vi ta ifrån den gången jag skrev om herons formel. Vem som helst kan ju se att en triangel inte kan ha en sida som är 5 cm, en sida som är 3 cm och så helt plötsligt dyker det upp en sida med 14 cm. I ett euklidiskt plan går det inte ihop, men tänker man bara i ett virrvarr(som jag verkade göra när jag skrev "Hur minnet fungerar ...ibland") är det lätt att bara beskriva benen på elefanten.
Förra inlägget skrev jag 'skak på armarna' = X(e^i(kx-ωt))(x)
Detta är fel. Det skulle stått något mer i stil att om man deriverar 'skak på armarna' i avseende på x, skulle derivatan i kvadrat bla, bla bla...
Och nu undrar alla hur mycket kaffe jag druckit idag. Svar: 2 koppar.
- Filosof då? Det får jag fundera på lite till.
- Frivilligarbetare? Ähöum. Volontär heter det faktiskt. Ja - bara det är i ett varmt klimat. Inte för varmt. - och inga myggor. ...eller spindlar.
- Kompositör? Ja, om jag någonsin lär mig göra färdigt låtar.
Vad hade jag tänkt mig mer
- Paleontolog stod näst längs upp på listan.
Jag var väldigt intresserad av hur faunan såg ut på jorden för 65 - 350 miljoner år sedan. Mamenchisaurus, Oviraptor, (hoppas jag stavar rätt)Archaeopteryx, Seismosaurus osv.
Det jobb som jag ansåg ligga närmast detta område i början av 90-talet var paleontolog; helt enkelt leta och gräva efter döda djur och växter.
Numera tycker jag arkeologi verkar mer intressant.
Tänk att få hitta en sten som ser ut som vilken annan sten som helst förutom att den har ett lager kvarts i sig som inte hör dit och sedan fantisera fram en hel civilisation där till och med båtarna var gjorda av guld(kanske därför den gick under).
Nja. Om jag inte snubblar på det, så kommer jag nog inte ägna mitt liv åt att gräva. Jag har ju redan börjat klaga över ryggproblem när jag spelar piano.
Sen kommer - Pianist, men det får vi ta upp senare.
- Tennisproffs skippar vi.
- Hockey och mitt vänstra knä går inte bra ihop mer än några minuter; hur roligt än det månde vara.
- Gitarrist i Eagles hade kanske funkat om det hade varit 1971 nu.
- Indiana Jones får vi återkomma till.
- Världens bästa gitarrist. Hmm. Där kommer vi till ett problem. Jag vet att jag kan spela vad som helst om jag bara går in för det. Eagles, Metallica, Guns N Roses, Yngwie Malmsteen, Steve Vai, Al di Meola, Ulf Wakenius, Steve Morse, John Petrucci m.m. Metronomen styrde mitt liv ett tag där.
Raddan kan göras lång. Jag var inne på alla dessa och fler och uppfattade det som om jag lyckades varje gång jag gick in för det.
Tillslut kom jag till en gräns när jag inte kände att jag behövde lära mig mer, allt handlade bara om att hålla tekniken igång.
Det enda som jag känner en stark önskan om att någon gång kunna spela är Paco de Lucias låtar, men jag vet hur många som försöker, och det går bra för dem. Paco började som barn och var redan då många gånger säkrare på flamencon än vad jag kommer bli även om jag ägnar natt och dag åt saken i ett år. Här är en länk där Paco spelar en av sina låtar.
Slutsats: Världens gitarrist tänker jag inte bli. För det första tycker jag inte att sådant går att mäta(Även om jag tycker mer om en del framför andra). För det andra kommer jag inte lägga ner den tiden som man behöver.
- En som jobbar för att ungdomar ska ha något roligt att göra på fritiden. Hm. Den var svår. Får nästan återkomma mer senare.
- Forskare som förstör saker och sen sitter och räknar ut varför de gick sönder
Haha! Det låter spännande. Statens forsknings och Provningsanstalt ligger ju utanför Borås, och där leker högt betalda ingenjörer och forskare dagarna i ände.
- Politiker vill jag inte bli just nu. Tänk att vara folkvald i en perfekt demokrati. Vilken börda. Jag tror inte man ska bli politiker för politikens skull, utan för att man själv är en person som förhoppningsvis har något att tillföra.
Dessutom vet jag att Sverige(som sägs vara en av de bästa demokratierna i världen) inte har en så bra fungerande demokrati. Någon gång ibland sådär får jag höra att jag har bra tålamod. ... (De föregående tre punkterna representerar att jag var tvungen att resa på mig en stund ifrån stolen och skaka lite på armarna enligt funktionen: 'skak på armarna' = X(e^i(kx-ωt))(x). Där e är numret 2,718..., i är roten ur minus ett, k är 2*Pi delat på våglängden, x är rörelseriktningen, ω är vinkelhastigheten, och t är tiden.
Ni kan alltså inte följa rörelsemönstret av armarna, men ni kan hela tiden räkna ut hur stor sannolikhet det är att armarna befinner sig i ett visst läge genom 'skak på armarna'^2.)(OBS: nonsens!)
Så. Vad var det vi pratade om? Jo, tålamod. Nja, ibland har jag det och ibland inte.
Jag har inte tillräckligt just nu för att jag skulle vilja se mig själv vald att representera någon annans dröm om det lyckliga livet och samtidigt sitta och prata om en budget som enbart kan stödjas genom att vi blundar.
Jag var väldigt intresserad av hur faunan såg ut på jorden för 65 - 350 miljoner år sedan. Mamenchisaurus, Oviraptor, (hoppas jag stavar rätt)Archaeopteryx, Seismosaurus osv.
Det jobb som jag ansåg ligga närmast detta område i början av 90-talet var paleontolog; helt enkelt leta och gräva efter döda djur och växter.
Numera tycker jag arkeologi verkar mer intressant.
Tänk att få hitta en sten som ser ut som vilken annan sten som helst förutom att den har ett lager kvarts i sig som inte hör dit och sedan fantisera fram en hel civilisation där till och med båtarna var gjorda av guld(kanske därför den gick under).
Nja. Om jag inte snubblar på det, så kommer jag nog inte ägna mitt liv åt att gräva. Jag har ju redan börjat klaga över ryggproblem när jag spelar piano.
Sen kommer - Pianist, men det får vi ta upp senare.
- Tennisproffs skippar vi.
- Hockey och mitt vänstra knä går inte bra ihop mer än några minuter; hur roligt än det månde vara.
- Gitarrist i Eagles hade kanske funkat om det hade varit 1971 nu.
- Indiana Jones får vi återkomma till.
- Världens bästa gitarrist. Hmm. Där kommer vi till ett problem. Jag vet att jag kan spela vad som helst om jag bara går in för det. Eagles, Metallica, Guns N Roses, Yngwie Malmsteen, Steve Vai, Al di Meola, Ulf Wakenius, Steve Morse, John Petrucci m.m. Metronomen styrde mitt liv ett tag där.
Raddan kan göras lång. Jag var inne på alla dessa och fler och uppfattade det som om jag lyckades varje gång jag gick in för det.
Tillslut kom jag till en gräns när jag inte kände att jag behövde lära mig mer, allt handlade bara om att hålla tekniken igång.
Det enda som jag känner en stark önskan om att någon gång kunna spela är Paco de Lucias låtar, men jag vet hur många som försöker, och det går bra för dem. Paco började som barn och var redan då många gånger säkrare på flamencon än vad jag kommer bli även om jag ägnar natt och dag åt saken i ett år. Här är en länk där Paco spelar en av sina låtar.
Slutsats: Världens gitarrist tänker jag inte bli. För det första tycker jag inte att sådant går att mäta(Även om jag tycker mer om en del framför andra). För det andra kommer jag inte lägga ner den tiden som man behöver.
- En som jobbar för att ungdomar ska ha något roligt att göra på fritiden. Hm. Den var svår. Får nästan återkomma mer senare.
- Forskare som förstör saker och sen sitter och räknar ut varför de gick sönder
Haha! Det låter spännande. Statens forsknings och Provningsanstalt ligger ju utanför Borås, och där leker högt betalda ingenjörer och forskare dagarna i ände.
- Politiker vill jag inte bli just nu. Tänk att vara folkvald i en perfekt demokrati. Vilken börda. Jag tror inte man ska bli politiker för politikens skull, utan för att man själv är en person som förhoppningsvis har något att tillföra.
Dessutom vet jag att Sverige(som sägs vara en av de bästa demokratierna i världen) inte har en så bra fungerande demokrati. Någon gång ibland sådär får jag höra att jag har bra tålamod. ... (De föregående tre punkterna representerar att jag var tvungen att resa på mig en stund ifrån stolen och skaka lite på armarna enligt funktionen: 'skak på armarna' = X(e^i(kx-ωt))(x). Där e är numret 2,718..., i är roten ur minus ett, k är 2*Pi delat på våglängden, x är rörelseriktningen, ω är vinkelhastigheten, och t är tiden.
Ni kan alltså inte följa rörelsemönstret av armarna, men ni kan hela tiden räkna ut hur stor sannolikhet det är att armarna befinner sig i ett visst läge genom 'skak på armarna'^2.)(OBS: nonsens!)
Så. Vad var det vi pratade om? Jo, tålamod. Nja, ibland har jag det och ibland inte.
Jag har inte tillräckligt just nu för att jag skulle vilja se mig själv vald att representera någon annans dröm om det lyckliga livet och samtidigt sitta och prata om en budget som enbart kan stödjas genom att vi blundar.
onsdag 14 april 2010
Angående val
Jag får väl ta och stryka en del av punkterna. För skrynklighetens skull.
Astronaut hade jag ju drömt om som liten.
Jag kommer fortfarande ihåg hur fascinerad jag var första gången jag såg Saturnus ringar eller Jupiters stora storm i bilderböckerna.
Jag visste nog aldrig vad det var som drog i mig. Bara fascination. En känsla av häpnad och stora utrymmen. Att lära sig planeternas ordning var inga problem. Vissa nebulosor och galaxer lärde jag mig. Och jag ville veta mer hela tiden.
.jpg)
Jag insåg hur liten sannolikhet det är att någon planet som Jorden överhuvudtaget existerar. Låt mig förklara:
1 "Big Bang" händer och redan 10^(-43) sekunder efteråt börjar krafter, tid och avstånd redan etablera sig.
2 En samling väteatomer måste befinna sig så nära varandra att de tillslut pga bland annat gravitation dras samman och bildar en stjärna som är minst 3 gånger större än vår sol. Stjärnan ska brinna tillräckligt länge för att väteatomer ska slås samman till helium osv hela vägen till tunga ämnen som Torium, Kalium och Uran och ännu tyngre atomer. Stjärnan får alltså inte vara för tung, för då brinner den upp för fort.
3 När stjärnan exploderat i en supernova efter tusentals- kanske miljardtals år måste det någonstans, inte så långt ifrån, finnas ett annat vätemoln som dras ihop till vår sol. En del av materiadisken som bildade vår sol (ca 1 %) kommer att bilda dess planeter, och då är det bara en viss typ av materia som gör det möjligt för vår typ av liv.
4 Jorden måste befinna sig på ungefär samma avstånd ifrån solen som måste ha ungefär samma storlek som den har nu. Hade jorden varit tyngre, hade den dragit till sig mer gaser i bildandet och hade kanske slutat som en av de andra 4 gasjättarna i vårt solsystem(obeboelig).
Hade jorden varit lite mindre, hade gravitationen tillsammans med Torium, Kalium och Uran aldrig kunnat värma upp/hålla vår kärna varm, vilket hade lett till att vi inte skulle ha någon geologisk aktivitet. - ingen kolkretslopp bland annat.
5 Solen måste ha exploderat någon gång för miljardtals år sedan så att den kunde blåsa bort atmosfärerna på de 4 inre planeterna vilka var giftiga som bara den.
6 Jorden måste råka ut för ett sjuhundans bombardemang av klumpar i solsystemet som hade banor som korsar de nuvarande planeternas banor för att vi ska få bla en måne, vatten med tidvatten(som många forskare anser är anledningen till att livet inte stannade i vattnet), och andra spännande grundämnen som hade sjunkit ner genom den nu svalnade skorpan.
7 Jorden måste ha en flytande järn-kärna som skapar det enorma magnetiska fält som vi kan mäta med kompasser, vilket ger oss ett jätteskydd mot strålning ifrån solen.
Denna lista kan göras längre och mer specifik, men jag tror att de som vill veta mer redan vet mer.
Varför vill jag inte vara astronaut nu längre då?
Jag insåg hur mycket tanke som ligger bakom varenda liten skruv som ska dras. Varenda kant på verktygen kan vara farlig och 3 timmar rymdpromenad betyder antagligen 3 veckor förberedelse i en simbassäng. Maten verkar inte heller direkt lyxig, men först och främst inser jag att det finns andra som vill vara astronaut mycket mer än vad jag vill och det skulle kännas olustigt att bli något som man bara halvhjärtat går in i när man måste vara så skärpt att ett framträdande inför tusentals personer känns som att ligga och sova.
-...vilket för övrigt låter som en bra idé.
Nu gäller det
Idag är det dagen före dagen.
Imorgon är det också dagen före dagen, men då har uttrycket inte samma innebörd i detta avseendet längre. Den 16 april är väl en något sånär vanlig dag, men den 15 är speciell för då är det sista dagen att söka in till Sveriges högskolor.
Det går visserligen att söka in till kurser i efterhand och hoppas att det finns lediga platser, men i morgon är sista ansökningsdagen.
Då ska man ha bestämt sig för vad man ska göra tror man.
Ok En lite lista på saker jag velat bli:
(Jag tror den kommer i hyfsad kronoligist ordning)
- Astronaut
- Paleontolog
- Pianist
- Tennisproffs
- Hockeyproffs
- Gitarrist i Eagles
- Indiana Jones
- Världens bästa gitarrist
- En som jobbar för att ungdomar i hela världen ska ha något roligt att göra på fritiden
- Forskare som förstör saker och sen sitter och räknar ut varför de gick sönder
- Folkvald representant i situationer där man kan göra nytta
- Spelar ingen roll, bara man får leva tillsammans med folk som man tycker om
- Musiklärare
- Lärare i allmänhet
- Musiker på heltid
- Teoretiker inom fundamental fysik
- Författare
- Journalist
- Filosof
- Frivilligarbetare
- Kompositör
Listan skulle väl kunna göras längre, men redan här känner jag lite tveksamhet inför vissa önskemål.
Vad jag vet är att jag vill bli något som man inte stänger av hjärnan i. Ju svårare; desto mer motiverande. En utmaning är alltså det jag är ute efter, men i vissa avseende är ju livet själv en utmaning.
Att leva ett enkelt liv kan väl vara väl så utmanande som att sitta och fundera på när världens ekonomi kommer att rasa ihop eller hur higgsmekanismen fungerar.
Folk har frågat varför jag bryr mig om teoretisk fysik överhuvudtaget och ibland har jag svarat att det är som att få reda på ytterligare en lite bit om berättelsen man är med i(dessutom är det ganska komplicerat och man måste anstränga sig för att förstå vissa saker - vilket gör det mer underhållande).
Vissa säger att det är en skam att jag inte håller på med musik och får betalt så att jag kan leva på det. Hmm. Jag tar det som en komplimang och sedan skäms jag lite ;-) .
Så vad är det jag vet då?
Jag vet att det antagligen är bra att använda solkräm om man ska vara ute i solen, och att statistiskt sett är det säkrare att använda bilbälte jämfört med att inte göra det när man åker bil.
Imorgon är det också dagen före dagen, men då har uttrycket inte samma innebörd i detta avseendet längre. Den 16 april är väl en något sånär vanlig dag, men den 15 är speciell för då är det sista dagen att söka in till Sveriges högskolor.
Det går visserligen att söka in till kurser i efterhand och hoppas att det finns lediga platser, men i morgon är sista ansökningsdagen.
Då ska man ha bestämt sig för vad man ska göra tror man.
Ok En lite lista på saker jag velat bli:
(Jag tror den kommer i hyfsad kronoligist ordning)
- Astronaut
- Paleontolog
- Pianist
- Tennisproffs
- Hockeyproffs
- Gitarrist i Eagles
- Indiana Jones
- Världens bästa gitarrist
- En som jobbar för att ungdomar i hela världen ska ha något roligt att göra på fritiden
- Forskare som förstör saker och sen sitter och räknar ut varför de gick sönder
- Folkvald representant i situationer där man kan göra nytta
- Spelar ingen roll, bara man får leva tillsammans med folk som man tycker om
- Musiklärare
- Lärare i allmänhet
- Musiker på heltid
- Teoretiker inom fundamental fysik
- Författare
- Journalist
- Filosof
- Frivilligarbetare
- Kompositör
Listan skulle väl kunna göras längre, men redan här känner jag lite tveksamhet inför vissa önskemål.
Vad jag vet är att jag vill bli något som man inte stänger av hjärnan i. Ju svårare; desto mer motiverande. En utmaning är alltså det jag är ute efter, men i vissa avseende är ju livet själv en utmaning.
Att leva ett enkelt liv kan väl vara väl så utmanande som att sitta och fundera på när världens ekonomi kommer att rasa ihop eller hur higgsmekanismen fungerar.
Folk har frågat varför jag bryr mig om teoretisk fysik överhuvudtaget och ibland har jag svarat att det är som att få reda på ytterligare en lite bit om berättelsen man är med i(dessutom är det ganska komplicerat och man måste anstränga sig för att förstå vissa saker - vilket gör det mer underhållande).
Vissa säger att det är en skam att jag inte håller på med musik och får betalt så att jag kan leva på det. Hmm. Jag tar det som en komplimang och sedan skäms jag lite ;-) .
Så vad är det jag vet då?
Jag vet att det antagligen är bra att använda solkräm om man ska vara ute i solen, och att statistiskt sett är det säkrare att använda bilbälte jämfört med att inte göra det när man åker bil.
tisdag 13 april 2010
Cocktail - effekten
Jag har hört talas om en slags cocktail effekt inom två områden den ena är lite rolig, och passar in på de flesta människor. Jag reagerar över den själv ibland; nämen oj! cocktail-effekten brukar jag tänka då.
Den första versionen går ut på att man befinner sig bland mycket människor på t.ex. ett cocktail-party. Alla surrar omkring och mumlar, skrattar och minglar som bara cocktailpartybesökare kan.
Eftersom vi har ett fantastiskt filter mellan öronen som kallas för hjärna, slipper vi ta del av allt som händer på partyt, hjärnan sorterar bort det som vi skulle kunna kalla för brus, men så fort någon nämner ditt namn någonstans reagerar du och din uppmärksamhet är nu riktad åt de hållet. Cocktailparty-effekten
Den andra versionen är den att unga barn har uppemot 200 främmande kemikalier i kroppen från ämnen som ingår i plast, växtbekämpningsmedel, möbler, tvättmedel, läkemedel, o.s.v.
(2008 slog försäljningen av bekämpningsmedel alla rekord)
Mindre än 5 % av de kemikalier som finns på den europeiska marknaden har testats för att vi ska veta vilka följder just den kemikalien får på den mänskliga kroppen. För att testa vilka följder en kemikalie ger, måste man ju testa på ett biologiskt liv och resten kan ni räkna ut själva.
Men även om man vet vilka följder en kemikalie ger, vet man inte vilka följderna blir när de blandas i kroppen. Cocktail-effekten.
Version 1 tycker jag är spännande, men version 2 tycker jag är lite hemsk. Frågan är då vad jag kan göra för att kommande generationer ska slippa version 2.
Den första versionen går ut på att man befinner sig bland mycket människor på t.ex. ett cocktail-party. Alla surrar omkring och mumlar, skrattar och minglar som bara cocktailpartybesökare kan.
Eftersom vi har ett fantastiskt filter mellan öronen som kallas för hjärna, slipper vi ta del av allt som händer på partyt, hjärnan sorterar bort det som vi skulle kunna kalla för brus, men så fort någon nämner ditt namn någonstans reagerar du och din uppmärksamhet är nu riktad åt de hållet. Cocktailparty-effekten
Den andra versionen är den att unga barn har uppemot 200 främmande kemikalier i kroppen från ämnen som ingår i plast, växtbekämpningsmedel, möbler, tvättmedel, läkemedel, o.s.v.
(2008 slog försäljningen av bekämpningsmedel alla rekord)
Mindre än 5 % av de kemikalier som finns på den europeiska marknaden har testats för att vi ska veta vilka följder just den kemikalien får på den mänskliga kroppen. För att testa vilka följder en kemikalie ger, måste man ju testa på ett biologiskt liv och resten kan ni räkna ut själva.
Men även om man vet vilka följder en kemikalie ger, vet man inte vilka följderna blir när de blandas i kroppen. Cocktail-effekten.
Version 1 tycker jag är spännande, men version 2 tycker jag är lite hemsk. Frågan är då vad jag kan göra för att kommande generationer ska slippa version 2.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)