Hoppsan!

Föreläsningen om Platon och hans syn på moralen igår var en riktig fullträff. Ämnet måste behandlas vidare någon gång.
Nu nöjer jag mig med att beskriva Platons version av Sokrates syn på samvetet.

Ungefär: Sokrates talade för att alla människor vet när man handlar rätt gentemot när man handlar fel. Det finns någon slags universell kunskap om när man har gjort fel. Dock inte alls på samma vis när man har gjort rätt val.

Hundar är ju inte människor, men en hund talar om med hela kroppsspråket att den skäms. Alltså måste hundar också ha ett samvete?

Hur är det med andra djur? Instinkter? Känner en bananfluga dåligt samvete?
Känner en banan dåligt samvete för att den råkade konsumera småväxters solljustillgång?
Man kanske måste förstå att man handlar fel.

Hur är det med materia?
Om jag har dåligt samvete, har min hand dåligt samvete den också då? Eller är min hand jag?
En molekyl av min hand; kan den molekylen känna känslor?
Kan alla molekyler känna känslor? Atomer?

Vad tycker till exempel uran-atomen om hela det här köret med kärnkraft?
Är den lite kluven i frågan?

En till

Nu kom jag på en sak till:

Idag är det "Filosofi-Café" på högskolan i Borås.
Start klockan 18:00, alla välkomna.

Det finns anledning att tro att det kommer bli bra.

Idag kommer det handla om Platon och hans idéer om moral.

Själv har jag två idéer precis nu: Jag är hungrig. Jag har glömt telefonen idag.

Nu går jag och äter...

Var får man allt ifrån...

Ja. Just nu ingenstans. Kreativiteten är lika livlig som en bottenfryst sjö.

En sak kan jag dock förtydliga: Massutskick via mail är i stort sett omöjligt.
Det som händer är att några ynka elektroner ändrar på sig lite grann; inte mycket mer än vad de hade gjort om man inte hade skickat vad det nu är man skickar.

Ett riktigt massutskick går till genom att man skickar något man kan ta på(massa), och härmed har jag bevisat att jag inte har så mycket att skriva om idag heller.

Man skulle kunna klaga lite på hur kändisar och folk uttrycker sig, men ingen blir gladare av det.

Däremot kan jag rekommendera någon film.

Har ni aldrig sett någon bra musikal och inte heller tyckt att The Beatles gjort några intressanta skapelser i form av låtar, kan man nästan helt säkert sätta sig och titta på filmen Across the Universe utan att bli besviken, samtidigt som pulsen ökar lite nästa gång man hör en av deras sånger på radio, eller var man nu stöter på dem. (Har ni sett bra musikaler tidigare, kommer ni tycka(förmodligen) att den här filmen pôtte ner någon av topp-musikalerna)

En annan film som definitivt inte frambringar besvikelse är I am Sam som handlar om en mentalt funktionshindrad far som slåss för rätten att vårda sitt barn. (Han är också Beatles-fantast, och har man inte fått nog av dem i Across the Universe, kommer förhoppningsvis pulsen att öka(till hälsosamma nivåer helst) då och då under filmens gång.)
Filmen påverkar tydligt känslotillstånd hos de flesta som ser den.

K-Pax heter en film som handlar om en man som säger att han är ifrån K-Pax, inte jorden. Han blir givetvis frihetsberövad och omhändertagen på en klinik, men får snart alla de andra karaktärerna och även åskadarna(vi) att tveka på vad man ska tro. Ganska lättsam film, men fortfarande kritiserande och djupare än de flesta filmer som spelas in(förutom de som spelas in på K-Pax antagligen). (Inga monster som hoppar ut ur magen här inte!)

Sådär ja! (Jag skulle faktiskt inte få för mig att rekommendera filmer som jag inte tycker är bra...)

Vilken låt?

Dam, dam, tadam, dam,
dam, dam, tadam, dam,
dam, dam, tadam, tadam, tatam, dam, tadam,
tadam, dam, tadam, dam,
tadam, dam, tadam, dam,
tadam, dam, tadam, tadam, tadam, dam, tadaaa.

[börjar med: Ja, må...]