Föreläsningen om Platon och hans syn på moralen igår var en riktig fullträff. Ämnet måste behandlas vidare någon gång.
Nu nöjer jag mig med att beskriva Platons version av Sokrates syn på samvetet.
Ungefär: Sokrates talade för att alla människor vet när man handlar rätt gentemot när man handlar fel. Det finns någon slags universell kunskap om när man har gjort fel. Dock inte alls på samma vis när man har gjort rätt val.
Hundar är ju inte människor, men en hund talar om med hela kroppsspråket att den skäms. Alltså måste hundar också ha ett samvete?
Hur är det med andra djur? Instinkter? Känner en bananfluga dåligt samvete?
Känner en banan dåligt samvete för att den råkade konsumera småväxters solljustillgång?
Man kanske måste förstå att man handlar fel.
Hur är det med materia?
Om jag har dåligt samvete, har min hand dåligt samvete den också då? Eller är min hand jag?
En molekyl av min hand; kan den molekylen känna känslor?
Kan alla molekyler känna känslor? Atomer?
Vad tycker till exempel uran-atomen om hela det här köret med kärnkraft?
Är den lite kluven i frågan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar