'Där ligger den och driver'
'Driver du med mig?'
'Snödriva'
Om vi börjar med snödriva.
Snö består till stor del av vatten.
Att människan har förorenat luft så mycket att snön även innehåller flera andra saker som inte är nyttiga för våra kroppar, kan man se som en bonus.
Just 'en snödriva' verkar också väldigt attraktivt för hundar och en form av primater att tömma sin urinblåsa på. Urin innehåller till stor del vatten.
'Driver du med mig?'
Nu måste vi definiera mig.
Namn: Sebastian
Typ av sak: Varelse, däggdjur, människa.
Ok, nu ska jag nämna någon sak som skiljer människor ifrån andra däggdjur: Rationellt tänkande(Majoriteten av tänk brukar dock ligga kvar på det irrationella planet).
Om vi då plockar bort rationellt tänkande, är jag fortfarande en människa? Hmm
Vad består jag av? Svar: En människokropp.
Vad består en människokropp till största delen av? Vatten
Vissa människor har också ett förnuft, men jag kan inte komma på vad det består av.
Tydligen är det inte så viktigt, eftersom enbart en liten, liten del av jordens befolkning(åtminstone i de drivande kretsarna) innehar det.
'Där ligger den och driver'
Vad är den? Kanske en flotte?
Vad driver den på? Ett hav?
Största delen av jordens vatten är havsvatten, och vanligt havsvatten innehåller procentuellt sett nästan lika mycket vatten som en gurka.
Nu orkar jag inte resonera mer.
Det verkar som jag fastnade i vatten i allt som hade med driva att göra(Vad är det som driver en ångmaskin?).
Så meningslöst inlägg. (En sökning på Google gör tydligen indirekt åt lika mycket energi som det krävs att koka en liter vatten(Ifrån det stadie då partiklarna står helt stilla?))
Ok. En fråga till cyberspace: Vad är det i vattenmolekylen som händer när den övergår ifrån rinnande till fast form, fast - rinnande, rinnande - ånga, ånga - rinnande?
(Kom ihåg vad en googlesökning innebär)
Vad är det som driver Google?
Varför kan man klara sig med vatten som energikälla på Månen, men inte på jorden?
lördag 23 maj 2009
Att lyssna, del 2
Visst är det roligt att kunna höra precis vad som pågår.
Första låten jag skulle försöka klura ut var Hotel California...
8 gitarrer på studioversionen!!!
Det var en rivstart i att lyssna för en 12-åring(jag, då).
Nu kommer jag in lite på en annan inriktning i att lyssna, nämligen att ha öppna öron för toner(Ej uträknande, med undantag referenston).
Ett piano spelar ett ackord. 4 tangenter har tryckts ner: C, Eb, F#, och A.
Viss typ av gehör(Ej öppna öron):
Alla kan göra fel. Exempelvis stress kan vara en orsak till att man, även om man har helt öppna öron, inte hör ett skvatt av vad som pågår.
Det går att öva upp sig och sitt öra till man når den högsta, mest öppna nivån, men det är sällan lätt, det är lite som att lära en gammal hund att sitta.
Första låten jag skulle försöka klura ut var Hotel California...
8 gitarrer på studioversionen!!!
Det var en rivstart i att lyssna för en 12-åring(jag, då).
Nu kommer jag in lite på en annan inriktning i att lyssna, nämligen att ha öppna öron för toner(Ej uträknande, med undantag referenston).
Ett piano spelar ett ackord. 4 tangenter har tryckts ner: C, Eb, F#, och A.
Viss typ av gehör(Ej öppna öron):
- De flesta människor hör att det är ett piano. Slut.
- En del människor hör att det är ett mystiskt ackord(Men känner inte igen det). Slut.
- En del människor hör att det är ett dim(från engelskans diminished, vilket syftar på kvinten)-ackord.
- En del människor kan med referenston höra att det är ett C-dim. 'För att det låter så'
- En del människor kan höra att det är 4 olika toner som spelas och med referenston att den lägsta är ett C(De andra kan räknas ut).
- En del människor kan höra att det är 4 olika toner som spelas, den lägsta, med referenston, ett C, och den ljusaste ett A.
- En del människor kan med referenston höra att det är tonerna C, Eb, F#, och A i just den ordningen.
- En del hör att det är C, Eb, F#, A. (Men bara därför att det hör det på ett instrument som de själva har spelat väldigt mycket. De mellersta något otydligare än de andra.)
- Alla hör att det är C, Eb, F#, A som trycks ner, oavsett om det är ett piano eller ej, och skulle man vilja att de sjöng tonerna innan man tryckte ner dem, skulle det inte vara några större problem.
Alla kan göra fel. Exempelvis stress kan vara en orsak till att man, även om man har helt öppna öron, inte hör ett skvatt av vad som pågår.
Det går att öva upp sig och sitt öra till man når den högsta, mest öppna nivån, men det är sällan lätt, det är lite som att lära en gammal hund att sitta.
Visst är det skönt att få ventilera tankar med likasinnade!
Problem uppstår när man har en grupp människor som man ofta tycker sig känna att man är likasinnad med, och dessa personer i genomsnitt inte alls har samma tankegångar som man själv i en viss fråga.
Nu menar jag inte att ens egna tankegångar alltid är bäst, bra, eller ens fullständiga, helt objektiva, allsvetande, eller inne på rätt spår, men om det nu är så att en grupp diskuterar varför färgen blå är så vacker på fåglar, och man själv sitter inne med kunskapen att fågeln inte alls är blå, utan att det bara är en illusion som uppstår enligt vackra fysiska principer, precis som den mångfärgade fläcken bensin bildar på marken.
Ska man då upplysa denna grupp om att fågeln inte är blå?
Ska man ta en blå fjäder, trampa sönder den, och sedan fråga: Vart tog den blå färgen vägen?Svaret ligger ju lite utanför gruppens resonemang, men har ändå en viss betydelse i frågan, nämligen: Det finns inga blåa fåglar...
När man brottas med dessa problem, brukar diskussionen ha övergått till något annat ämne och man slipper förklara.
Nu menar jag inte att ens egna tankegångar alltid är bäst, bra, eller ens fullständiga, helt objektiva, allsvetande, eller inne på rätt spår, men om det nu är så att en grupp diskuterar varför färgen blå är så vacker på fåglar, och man själv sitter inne med kunskapen att fågeln inte alls är blå, utan att det bara är en illusion som uppstår enligt vackra fysiska principer, precis som den mångfärgade fläcken bensin bildar på marken.
Ska man då upplysa denna grupp om att fågeln inte är blå?
Ska man ta en blå fjäder, trampa sönder den, och sedan fråga: Vart tog den blå färgen vägen?Svaret ligger ju lite utanför gruppens resonemang, men har ändå en viss betydelse i frågan, nämligen: Det finns inga blåa fåglar...
När man brottas med dessa problem, brukar diskussionen ha övergått till något annat ämne och man slipper förklara.
onsdag 20 maj 2009
Lever vi i en Kantig värld?
Det fanns på 1700-talet en tysk filosof som hette Immanuel Kant.
Filosofer brukar vara lite konstiga, men Kant hade ett ganska fint uttryck som vissa politiker och lagvrängare, samt resten av mänskligheten borde tänka lite mer på:
Handle nur nach derjenigen Maxime, durch die du zugleich wollen kannsr, dass sie ein allgemeines Geszetz werde.
Vilket i stora drag betyder ungefär:
Handla enbart på det sätt, vilket du skulle vilja ha upphöjt till allmän lag.
Jag brukar minnas vissa saker olika personer har sagt. En del uttalanden lika tydligt som om personen fortfarande står mitt framför mig och säger det med en ljudstyrka på minst 65 decibel, trots att det var 20 år sedan personen faktiskt sade det. Till exempel:
"Jag tänker inte låta dig åka till Kinna i dom där byxorna." - Min mormor, till en tjej som hette Vera, vars byxor inte var så hela(slutet på 80-talet...).
Om jag är som jag är, borde väl andra också komma ihåg på samma sätt som jag gör, vilket får mig att bli lite försiktig med vad jag säger till folk. De kan ju faktiskt komma ihåg det för resten av deras liv.
Men, man kan ju inte hela tiden vara på sin vakt.
Hur kopplar jag då detta till musik?
Det behövs nog inte kopplas mer till musiker än till andra, så jag gör inte det.
Filosofer brukar vara lite konstiga, men Kant hade ett ganska fint uttryck som vissa politiker och lagvrängare, samt resten av mänskligheten borde tänka lite mer på:
Handle nur nach derjenigen Maxime, durch die du zugleich wollen kannsr, dass sie ein allgemeines Geszetz werde.
Vilket i stora drag betyder ungefär:
Handla enbart på det sätt, vilket du skulle vilja ha upphöjt till allmän lag.
Jag brukar minnas vissa saker olika personer har sagt. En del uttalanden lika tydligt som om personen fortfarande står mitt framför mig och säger det med en ljudstyrka på minst 65 decibel, trots att det var 20 år sedan personen faktiskt sade det. Till exempel:
"Jag tänker inte låta dig åka till Kinna i dom där byxorna." - Min mormor, till en tjej som hette Vera, vars byxor inte var så hela(slutet på 80-talet...).
Om jag är som jag är, borde väl andra också komma ihåg på samma sätt som jag gör, vilket får mig att bli lite försiktig med vad jag säger till folk. De kan ju faktiskt komma ihåg det för resten av deras liv.
Men, man kan ju inte hela tiden vara på sin vakt.
Hur kopplar jag då detta till musik?
Det behövs nog inte kopplas mer till musiker än till andra, så jag gör inte det.
onsdag 13 maj 2009
Hurra, hurra, hurra...
Jag hade inte tänkte vara samhällskritisk i denna blogg. Det är ju så många andra som är det, och alla tror att de har någon ny infallsvinkel på världen.
Men, vissa saker går inte att släppa.
Jag skulle vilja utföra ett ironiskt hurra för följande:
http://www.metro.se/2009/05/13/98510/tabyflickor-pa-latte-och-shoppinglage/
Men, vissa saker går inte att släppa.
Jag skulle vilja utföra ett ironiskt hurra för följande:
http://www.metro.se/2009/05/
tisdag 12 maj 2009
Att vara musiker
Att vara musiker kan vara svårt.
Man vet kanske inte hur man ska nå ut till sin publik. Kommunicera som det så fint heter.
Det kan ibland kännas som om man har svalt mikrofonen...
Här kommer en liten film som beskriver detta fenomen:
http://www.youtube.com/watch?v=c5pIy5fpnNU&feature=player_embedded
Man vet kanske inte hur man ska nå ut till sin publik. Kommunicera som det så fint heter.
Det kan ibland kännas som om man har svalt mikrofonen...
Här kommer en liten film som beskriver detta fenomen:
http://www.youtube.com/watch?v=c5pIy5fpnNU&feature=player_embedded
Jag har läst...
att många inte orkar koncentrera sig på långa stycken text och helt tappar tråden när man läser långa meningar(lite guldfiskminne-varning).
Detta innebär både fördelar och nackdelar när man skriver en text.
Fördel är att man kan med skrivandets hjälp sortera bort läsare på detta sätt.
Nackdel är att vissa läsare inte nås av textförfattaren oavsett om textförfattaren vill det, oavsett om läsaren bör läsa.
Nu ska jag prova lite guldfiskminne-stil; kan vara roligt...
Idag är jag röd i ansiktet.
I söndags fyllde Margit år.
Om en vecka är det fortfarande tisdag...
Rött är rött, grönt är grönt.
Det var skönt. Nu fortsätter jag som vanligt.
Jag tror att det som gäller för folk i allmänhet angående hur man läser också gäller när man lyssnar på musik.
Varför lyssnar folk på radiomusik när det faktiskt finns någonting som heter klassisk musik?
Klassisk musik blir inte gammal; samtidigt som det verkligen är klassisk musik som lever kvar.
Kanske:
Många tycker klassisk musik är gubbigt?
Svårlyssnat?
Intetsägande?
Många tycker kanske att det är skönt att koppla av till Mozart, men går igång först när Gessle börjar vissla.
Hmm.
(Har lagt till lite adresser i läsarlista för att experimentera. Säg till om ni vill att jag tar bort er!)
Detta innebär både fördelar och nackdelar när man skriver en text.
Fördel är att man kan med skrivandets hjälp sortera bort läsare på detta sätt.
Nackdel är att vissa läsare inte nås av textförfattaren oavsett om textförfattaren vill det, oavsett om läsaren bör läsa.
Nu ska jag prova lite guldfiskminne-stil; kan vara roligt...
Idag är jag röd i ansiktet.
I söndags fyllde Margit år.
Om en vecka är det fortfarande tisdag...
Rött är rött, grönt är grönt.
Det var skönt. Nu fortsätter jag som vanligt.
Jag tror att det som gäller för folk i allmänhet angående hur man läser också gäller när man lyssnar på musik.
Varför lyssnar folk på radiomusik när det faktiskt finns någonting som heter klassisk musik?
Klassisk musik blir inte gammal; samtidigt som det verkligen är klassisk musik som lever kvar.
Kanske:
Många tycker klassisk musik är gubbigt?
Svårlyssnat?
Intetsägande?
Många tycker kanske att det är skönt att koppla av till Mozart, men går igång först när Gessle börjar vissla.
Hmm.
(Har lagt till lite adresser i läsarlista för att experimentera. Säg till om ni vill att jag tar bort er!)
Behöver man lyssna på andra?
Ja, det tror jag. Om man ska vara musiker behöver man nog det.
Då behöver man lyssna på de andra i bandet/orkestern/kören bland annat för att veta om man fortfarande är inne på samma låt.
Ju bättre man är på att lyssna, desto bättre blir man på att spela samtidigt som de andra, i enlighet med de andra.
Om man ska vara bra på att lyssna krävs det att man utövar sitt instrument någorlunda naturligt, så att man inte behöver koncentrera sig för mycket på det.
För att man ska kunna spela naturligt behövs mycket talang, mycket övning, eller enkelt utförande ("Less is more" - brukar man ju säga, fast ibland blir det väldigt tråkigt).
Då behöver man lyssna på de andra i bandet/orkestern/kören bland annat för att veta om man fortfarande är inne på samma låt.
Ju bättre man är på att lyssna, desto bättre blir man på att spela samtidigt som de andra, i enlighet med de andra.
Om man ska vara bra på att lyssna krävs det att man utövar sitt instrument någorlunda naturligt, så att man inte behöver koncentrera sig för mycket på det.
För att man ska kunna spela naturligt behövs mycket talang, mycket övning, eller enkelt utförande ("Less is more" - brukar man ju säga, fast ibland blir det väldigt tråkigt).
måndag 4 maj 2009
Att lyssna
När man pratar med folk som håller på med musik märker man oftast att de som uppskattar musik mest är de som verkligen lyssnar på musik mest också.
Då menar jag inte i tid man lägger ner på att lyssna på radio eller sådan musik man ska dansa till när man är ute på nattklubbar, utan hur man lyssnar på musik.
Hör man vad det är som händer i en låt?
När jag frågar folk vad de tycker är viktigast hos en musiker, brukar jag oftast få svaret: Hur bra gehör man har. En del tycker att utstrålning är viktigast. En del tycker känsla. Att kunna spela efter noter. Trummisar brukar tycka att rytmkänslan är viktigast. Vissa höjer upp tekniska färdigheter i skyarna, men som sagt, gehör verkar vara det som folk tycker att en musiker ska inneha först och främst.
Vad är då gehör?
För mig innebär det att kunna höra precis vad som pågår i vilken låt som än låter.
Det handlar också om att kunna ge uttryck åt de melodier man hör i sin skalle(eller i fötterna om man tycker det är skönt).
När jag började lyssna på musik på ett mer ingående sätt, började jag att försöka höra vilka olika instrument som spelades. Det kan låta enkelt, men många människor tänker inte alls på vad det är som låter, utan bara vet om att det låter. Det är inte alltid så enkelt att höra vad för instrument som spelas i tex. klassisk musik, eller annan typ med mer än 3 sorters instrument.
Ofta döljer det sig en synt- stråkmatta eller orgel i bakgrunden.
Ibland kan det vara flera instrument som spelar samma stämma unisont.
Ibland är det dubbade kompgitarrer.
När man sedan hör att det är någonting som spelar ska man också höra vad de spelar.
Då menar jag inte att man ska kunna skriva ner noter på vad det är som händer, utan bara höra de olika melodierna, ackorden, följa med i byten osv. Att kunna följa fler instrument än det som spelar melodin. Att ingenting är dolt eller grötigt.
Det är underbart(När musikerna spelar som de ska).
Då menar jag inte i tid man lägger ner på att lyssna på radio eller sådan musik man ska dansa till när man är ute på nattklubbar, utan hur man lyssnar på musik.
Hör man vad det är som händer i en låt?
När jag frågar folk vad de tycker är viktigast hos en musiker, brukar jag oftast få svaret: Hur bra gehör man har. En del tycker att utstrålning är viktigast. En del tycker känsla. Att kunna spela efter noter. Trummisar brukar tycka att rytmkänslan är viktigast. Vissa höjer upp tekniska färdigheter i skyarna, men som sagt, gehör verkar vara det som folk tycker att en musiker ska inneha först och främst.
Vad är då gehör?
För mig innebär det att kunna höra precis vad som pågår i vilken låt som än låter.
Det handlar också om att kunna ge uttryck åt de melodier man hör i sin skalle(eller i fötterna om man tycker det är skönt).
När jag började lyssna på musik på ett mer ingående sätt, började jag att försöka höra vilka olika instrument som spelades. Det kan låta enkelt, men många människor tänker inte alls på vad det är som låter, utan bara vet om att det låter. Det är inte alltid så enkelt att höra vad för instrument som spelas i tex. klassisk musik, eller annan typ med mer än 3 sorters instrument.
Ofta döljer det sig en synt- stråkmatta eller orgel i bakgrunden.
Ibland kan det vara flera instrument som spelar samma stämma unisont.
Ibland är det dubbade kompgitarrer.
När man sedan hör att det är någonting som spelar ska man också höra vad de spelar.
Då menar jag inte att man ska kunna skriva ner noter på vad det är som händer, utan bara höra de olika melodierna, ackorden, följa med i byten osv. Att kunna följa fler instrument än det som spelar melodin. Att ingenting är dolt eller grötigt.
Det är underbart(När musikerna spelar som de ska).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)