Om 50 år

Jag kan inte säga att jag har särskilt ljusa tankar om framtiden för den här planeten. Svält, krig, ekonomisk kollaps, ännu mer svält, krig och ekonomisk kollaps.

Jag känner en del med positiva syner på framtiden och med idéer på hur det kan gå till. Folk som märker att man kan förändra om man bara vill. Men jag tror inte att det räcker om inte folk vaknar till. Det verkar som om vi är medvetslösa och att en iskall hink med vatten inte skulle räcka hela vägen. Kanske kommer framtiden att väcka oss.

Ekonomisk kollaps tror jag inte att det går att komma ifrån om inte alla mycket snart börjar vända på trenden. Det kommer inte handla om några storbanker som kommer att behöva räddas, utan hela stater som inte kan betala ut pensioner eller underhålla infrastrukturer eller betala sjukvårdare och lärare. Franska revolutionen kommer se ut som ett barnkalas och anarki kommer att råda i Danderyd.

Svält kommer att finnas överallt där befolkningen ökar exponentialartat oavsett om man pratar om Oslo, Shanghai eller Abuja(Huvudstad i Nigeria).

FN har det stora arbetet framför sig när före detta oljeexportörer och jordbruksländer inte längre har råd att producera eller köpa elektricitet eller rent vatten pga slut på olja, uran och kol.

Vi kan inte stänga våra gränser, hoppas att alla vinner på bingolotto och se på när resurserna på denna planet inte går att utvinna längre, och med resurser menar jag även brukbar mark och vattenareal.

Jag ser det absolut inte som en fråga om om det kommer att hända om vi fortsätter som vi hittills gjort, utan hur snart. För egen del känner jag bara till två alternativ:

1. Att för bövelen se till att andra fattar hur galet det kan bli(och att det inte bara handlar om deras barn och barnbarn, utan de själva också).
2. Att strunta i om världen brakar ihop om 5 år och vänta och se om det kanske verkar lite bättre om sådär 5 000 000 år istället.
   

Om 50 år kommer det inte se ut som det gör nu och jag tänkte att jag skulle berätta varför jag tror detta i några kommande inlägg.