Om man funderar lite på vad som kommer att stå i tidningen varje dag innan man börjar läsa, blir man sällan förvånad när man sedan läser själva tidningen.
Själv var jag lite vilse i tidningsläsandet ett tag. Jag trodde att jag skulle känna mig mer uppdaterad för varje tidning jag läste, vilket kunde resultera i BT, GP, metro och Svenljunga – Tranemo – Tidning på en gång.
Över en timma av mänsklighetens dyrbara tid gick åt när jag läste dessa, haha.
När jag tänker efter är det ju inte de nyheterna jag hittar, som jag egentligen vill läsa.
Folk runt om i detta land vill nog egentligen inte läsa det de ser varje dag. Jag tror att alla skulle vilja vara lite mer insatta i Lissabonfördraget än i vad någon provocerande hemmafru i Hollywood tycker t.ex.
Då säger våra kära representanter att vi är lite för korkade för att ta in de viktiga aspekterna av Lissabonfördraget, medans provokativa Hollywoodianer skapar de politiska debatterna.
Jag tror att kunskap är ett hjälpmedel för att ta sig fram på vägen. Vilken väg? Ja, man skulle kanske kallat den för den goda vägen, men det känns fel. Den rätta vägen känns också fel.
Alltså, om vi åker fram i tiden en miljard år och tittar tillbaka på vad vi har gjort i historien, kommer vi förmodligen se historien som den enda vägen. Därför tror jag att vi måste ta till oss kunskap och använda den för att ta oss fram på den enda vägen på ett bra sätt. Till exempel:
Tro inte på artiklar som säger att vi har hittat en väg till att minska radioaktiviteten i kärnavfall till 50 år. Tro på det när du kan se en professor i partikelfysik prata om det i TV utan att det är någon nyhet.
Sådana tankar är nämligen revolutionerande inom fysiken, precis som när vår vän Newton skrev ner sambandet mellan ett äpple som faller mot marken och banan för en himlakropp som månen.
300 år senare var man tvungen att säga att Newton hade fel i sin teori och att en ny revolution stod och knackade på dörren med den allmänna relativitetsteorin. Den nya insikten om att den klassiska fysikens allsmäktige kunde gjort fel, tog flera år på sig att sjunka in i till och med de mest vakna och framåtsträvande hjärnorna.
Tänk dig nu att det hade funnits en väl utvecklad varelse för 7 miljoner år sedan som gillade att utrota olika arter ur dess existens. Varelsen utrotade bland annat det släkte av primater nere i Afrika som förde vansinnigt väsen så fort de såg en eld brinna.
Varelsen utrotade inte mänskligheten, men möjligheten för att mänskligheten skulle kunna utvecklas.
Jag tror att det är på detta sätt folk behöver se evolutionens samband med varje art som lever för att vi som homo sapiens inte ska utrota mer arter än vad vi gör idag. För varje art vi dödar, dödar vi också allt som skulle kommit efter den.
Detta är ju kunskap som allmänheten måste värdera. Föroreningar skall inte släppas ut. Vi har en förbaskad tur att inte industrialiseringen av västvärlden började 100 år tidigare än vad den gjorde, för då hade vi nog inte haft ordet frisk kvar i vårt dagliga vokabulär.
Jag tror att kunskapen vi gradvis håller på att samla på oss måste enas och ställa upp på en sida om framtida generationer inte ska komma ihåg oss med blandad känsla av hat och irritation.
Med detta menar jag inte att frågor om status mellan hona och hane är något som ska skjutas åt sidan. Vi hanar är djupt tacksamma över att vi får ta del av DNA-molekylens fortsatta utveckling. Om jag får hoppa på ett tanketåg och filosofera lite utan hämningar, dyker det bland annat upp en bild av ursprung då hanar av arten däggdjur, eller ännu tidigare, dyrkade honan som faktiskt är livets utveckling och bärare, genom att förse henne med mat och skydd. Att denna dyrkan fram till idag har förskjutits och snedvridits till bland annat en bild av att föremålet för vår gamla dyrkan nu måste stanna hemma – eller ha mindre lön(…!), är sorgligt, men kanske en del av den enda vägen(något som dock inte rättfärdigar det).
Kanske har vi snart utvecklat genetikforskningen så mycket att vi kan avveckla hanen som störande moment i strävan efter biologisk mångfald, och då kan vi strunta i vilken färg vi väljer till barnkammaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar