Jag såg en film för ca en vecka sedan.
Paranormal Activity hette den.
Känt namn(Steven Spielberg) tyckte den filmen var det värsta han har sett och kommer få se på den här sidan av år 2000, och en del av testpubliken var tydligen tvungna att gå ut under filmens gång för att de inte klarade av att se mer.
Vad är det då för film? Den innehåller inga monster(som man ser) och man ser inget blod(förutom kanske i slutet, kommer inte ihåg).
Det enda som händer är att två personer lever ett vanligt liv i ett vanligt hus, men när de monterat en kamera i deras sovrum ser man att saker och ting händer i rummet under natten när de sover.
Givetvis försöker de lista ut vad det är som försiggår och alltihop eskalerar under filmens gång.
Kort sagt: Jag har aldrig varit vettskrämd när jag tittat på någon film innan(och aldrig känt något behov av att bli det heller), men denna film gör att jag ryser varje gång jag tänker tillbaka på vad den handlade om. Ändå var det ingen haj med i handlingen. Inga dinosaurier. Bara rädslan för det okända.
Anledningen till att jag ville se den var till stor del: Men så läskig kan den ju inte vara... Jo - Det kunde den.
måndag 14 december 2009
Om att blogga
Jag tänkte att jag skulle skriva lite om "Sebastian bloggar".
Anledningen till varför jag skriver är faktiskt så enkel som: Jag tycker det är roligt.
Sen finns det ytterligare anledningar: 'Jag själv tycker vissa saker är intressant först efter det att jag får reda på dem, och då vore det roligt om jag kan påverka så att andra får reda på saker och ting och förhoppningsvis tycker ni det är intressant.' 'Hålla kontakten, dvs, ni vet var jag finns i tankarna när jag skriver detta och jag vet var ni finns om ni läser detta(oavsett om läsandet är kritiskt eller med öppenhet).'
Det finns fler anledningar, men detta får räcka för nu.
Dags för nästa inlägg...
Anledningen till varför jag skriver är faktiskt så enkel som: Jag tycker det är roligt.
Sen finns det ytterligare anledningar: 'Jag själv tycker vissa saker är intressant först efter det att jag får reda på dem, och då vore det roligt om jag kan påverka så att andra får reda på saker och ting och förhoppningsvis tycker ni det är intressant.' 'Hålla kontakten, dvs, ni vet var jag finns i tankarna när jag skriver detta och jag vet var ni finns om ni läser detta(oavsett om läsandet är kritiskt eller med öppenhet).'
Det finns fler anledningar, men detta får räcka för nu.
Dags för nästa inlägg...
Spelningar och att spela och att rökas
I lördags var jag och skulle kolla på en föredetta arbetskamrat när han skulle spela med sitt band på Hisingen i Göteborg.
Det skulle bli roligt, vi hade inte träffats på länge och man undrade lite om han hade ändrats så som en del andra människor ändras när man inte träffat dem på länge.
Väl inne på klubben träffades vi och kommunikationen var inte bristfällig. Det kändes roligt att prata med varandra igen. Jag hade sett fram emot spelningen och allt verkade gå enligt planerna.
Det enda lilla bekymret med kvällen var att det verkade som om folk därinne rökte hur som helst i byggnaden. Inga rökrum och ingen som orkade ge sig ut i "friska luften" för att röka. Till och med bartendern rökte en cigarett när han serverade sina gäster.
Jag tyckte rökandet var lite konstigt, men tänkte att spelningen skulle väga upp mot mina små och till synes patetiska bekymmer. Alla andra verkade tycka luften där inne var ok, så varför inte jag.
En halvtimma efter det att bandet skulle ha börjat spela kände jag hur jag fick lite panikkänslor och ville bara ut i friska luften.
Jag var tvungen att säga hej då och tack för trevligt samtal innan jag sett vad jag kommit dit för att se.
Tänk vad rökförbjud inomhus är underbart!
Undra vilka argument folk hade för att det skulle vara fritt att röka inomhus?
Jag önskar nästan att man kunde införa rökförbud överhuvudtaget på offentliga platser såsom busskurer, torg, osv.
Istället för att se en konsert i helgen kom jag hem med kläder som stinker.
Hade varit bättre att titta på Janne Schaffer :)
Det skulle bli roligt, vi hade inte träffats på länge och man undrade lite om han hade ändrats så som en del andra människor ändras när man inte träffat dem på länge.
Väl inne på klubben träffades vi och kommunikationen var inte bristfällig. Det kändes roligt att prata med varandra igen. Jag hade sett fram emot spelningen och allt verkade gå enligt planerna.
Det enda lilla bekymret med kvällen var att det verkade som om folk därinne rökte hur som helst i byggnaden. Inga rökrum och ingen som orkade ge sig ut i "friska luften" för att röka. Till och med bartendern rökte en cigarett när han serverade sina gäster.
Jag tyckte rökandet var lite konstigt, men tänkte att spelningen skulle väga upp mot mina små och till synes patetiska bekymmer. Alla andra verkade tycka luften där inne var ok, så varför inte jag.
En halvtimma efter det att bandet skulle ha börjat spela kände jag hur jag fick lite panikkänslor och ville bara ut i friska luften.
Jag var tvungen att säga hej då och tack för trevligt samtal innan jag sett vad jag kommit dit för att se.
Tänk vad rökförbjud inomhus är underbart!
Undra vilka argument folk hade för att det skulle vara fritt att röka inomhus?
Jag önskar nästan att man kunde införa rökförbud överhuvudtaget på offentliga platser såsom busskurer, torg, osv.
Istället för att se en konsert i helgen kom jag hem med kläder som stinker.
Hade varit bättre att titta på Janne Schaffer :)
torsdag 10 december 2009
Julavslutning, konstigt och genvägar
Tjohej!
Gårdagen innehöll sista föreläsningen innan detta året är till ända.
Någon tenta kvar, men det verkar ordna sig.
De senaste åren har det varit någon form av företagsjulfest i december, men i år blev det istället filosofiska diskussioner och tidig sänggång, och det kändes som en helt okej julavslutning.
Tidigare på dagen när jag klev av tåget i Kinna möttes jag av en stor skylt där det stod Holsljunga.
Jag blev lite förvirrad först, men hämtade mig snart och insåg att skylten satt på en buss som hade Holsljunga som slutdestination.
Då var det inte så konstigt längre.
Eftersom det hela inte är så konstigt, är det ganska konstigt att jag skriver något om det överhuvudtaget.
Detta leder till att jag har gått runt problemet och kan känna mig lugn.
Det enda jag egentligen tänkte säga var att man återigen har skapat några relationer till lärare som man inte kommer att träffa på samma sätt igen(vi läser andra ämnen sen), och jag kommer definitivt sakna vissas förmågor att göra en föreläsning rolig och andras förmåga att slänga ur sig sköna kommentarer:
"Genvägar är ofta senvägar- ...fast det stämmer ju inte. Är det en senväg har man ju gått fel."
-Rustan, matematikföreläsare, när en i klassen frågade om det fanns en genväg till att bli bra på matte.
Gårdagen innehöll sista föreläsningen innan detta året är till ända.
Någon tenta kvar, men det verkar ordna sig.
De senaste åren har det varit någon form av företagsjulfest i december, men i år blev det istället filosofiska diskussioner och tidig sänggång, och det kändes som en helt okej julavslutning.
Tidigare på dagen när jag klev av tåget i Kinna möttes jag av en stor skylt där det stod Holsljunga.
Jag blev lite förvirrad först, men hämtade mig snart och insåg att skylten satt på en buss som hade Holsljunga som slutdestination.
Då var det inte så konstigt längre.
Eftersom det hela inte är så konstigt, är det ganska konstigt att jag skriver något om det överhuvudtaget.
Detta leder till att jag har gått runt problemet och kan känna mig lugn.
Det enda jag egentligen tänkte säga var att man återigen har skapat några relationer till lärare som man inte kommer att träffa på samma sätt igen(vi läser andra ämnen sen), och jag kommer definitivt sakna vissas förmågor att göra en föreläsning rolig och andras förmåga att slänga ur sig sköna kommentarer:
"Genvägar är ofta senvägar- ...fast det stämmer ju inte. Är det en senväg har man ju gått fel."
-Rustan, matematikföreläsare, när en i klassen frågade om det fanns en genväg till att bli bra på matte.
torsdag 3 december 2009
Hur minnet fungerar - ibland...
Sittandes direkt efter en tentamen i Biologi befinner jag mig nu i biblioteket; skrivandes.
Språket är ju något som vi har svårt att glömma. Ibland kan det dock vara svårt att få ihop och ibland kan det vara svårt att tolka, men ändå är det något vi utnyttjar ofta och ständigt blir påminda om hur man ska använda.
Detsamma är det när vi spelar piano. Man kan lära sig väldigt spännande saker om man bara håller på. Att tröttna på repetitionen och hoppas att minnet fungerar som en dator, är antagligen likvärdigt med att tro att man kan lära sig ett nytt språk för livet genom att läsa enstaka böcker någon enstaka gång och prata enstaka ord i fragmenterade meningar med halvhjärtad inlevelse.
Jag har upptäckt att jag har lätt för att minnas vissa saker när jag reagerar över hur konstiga de är. Tex tittade jag i formelsamlingen jag fått låna av Olof och såg den konstiga formeln Heron kom på för att räkna ut arean av en triangel där sidorna är a, b och c:
p, som dyker upp är:
Detta kanske inte verkar så konstigt, men om man byter ut p mot dess innebörd, blir det lite roligare:
Om man inte tycker detta är konstigt, kan vi sätta in värdesiffror på a, b och c så att de står för verkliga sidor i en triangel. Vi låter a vara 5, b vara 3, och c vara 14, bara för att se hur det skulle se ut.
Tycker man inte detta är konstigt, kan man räkna lite till...
Nu har vi alltså fått fram ett tal som är roten ur -1584. Roten ur 1584 är ca 39,8, men vi vet ju att ett tal gånger sig självt alltid blir ett positivt tal oavsett om talet är positivt eller negativt. Roten ur 25 är 5, och roten ur -25 är 5 x i. i i kvadrat är -1. Alltså kan vi använda oss av i när vi beskriver roten ur ett negativt tal. 39,8i multiplicerat med sig självt blir -1584, och 39,8 borde då vara den area som vår triangel har.
Ni fattar att jag tyckte detta var konstigt va. Alltså lärde jag mig det bara genom att se formeln och räkna med den en gång.
Däremot kan jag tycka att det är svårt att lära mig självklara saker.
Jag menar: Kommer du ihåg alla träd du gått förbi? Det är ju konstiga saker eller saker man repeterar som man lär sig.
Om detta stämmer. Hur fungerar då människor som kan lära sig telefonkatalogen utantill?
Tycker de att varje telefonnummer är jättekonstigt och blir förvånade över att just det numret hör ihop med just det namnet, eller repeterar de katalogen massor av gånger?
Språket är ju något som vi har svårt att glömma. Ibland kan det dock vara svårt att få ihop och ibland kan det vara svårt att tolka, men ändå är det något vi utnyttjar ofta och ständigt blir påminda om hur man ska använda.
Detsamma är det när vi spelar piano. Man kan lära sig väldigt spännande saker om man bara håller på. Att tröttna på repetitionen och hoppas att minnet fungerar som en dator, är antagligen likvärdigt med att tro att man kan lära sig ett nytt språk för livet genom att läsa enstaka böcker någon enstaka gång och prata enstaka ord i fragmenterade meningar med halvhjärtad inlevelse.
Jag har upptäckt att jag har lätt för att minnas vissa saker när jag reagerar över hur konstiga de är. Tex tittade jag i formelsamlingen jag fått låna av Olof och såg den konstiga formeln Heron kom på för att räkna ut arean av en triangel där sidorna är a, b och c:
p, som dyker upp är:
Detta kanske inte verkar så konstigt, men om man byter ut p mot dess innebörd, blir det lite roligare:
Om man inte tycker detta är konstigt, kan vi sätta in värdesiffror på a, b och c så att de står för verkliga sidor i en triangel. Vi låter a vara 5, b vara 3, och c vara 14, bara för att se hur det skulle se ut.
Tycker man inte detta är konstigt, kan man räkna lite till...
Nu har vi alltså fått fram ett tal som är roten ur -1584. Roten ur 1584 är ca 39,8, men vi vet ju att ett tal gånger sig självt alltid blir ett positivt tal oavsett om talet är positivt eller negativt. Roten ur 25 är 5, och roten ur -25 är 5 x i. i i kvadrat är -1. Alltså kan vi använda oss av i när vi beskriver roten ur ett negativt tal. 39,8i multiplicerat med sig självt blir -1584, och 39,8 borde då vara den area som vår triangel har.
Ni fattar att jag tyckte detta var konstigt va. Alltså lärde jag mig det bara genom att se formeln och räkna med den en gång.
Däremot kan jag tycka att det är svårt att lära mig självklara saker.
Jag menar: Kommer du ihåg alla träd du gått förbi? Det är ju konstiga saker eller saker man repeterar som man lär sig.
Om detta stämmer. Hur fungerar då människor som kan lära sig telefonkatalogen utantill?
Tycker de att varje telefonnummer är jättekonstigt och blir förvånade över att just det numret hör ihop med just det namnet, eller repeterar de katalogen massor av gånger?
tisdag 1 december 2009
Hjälpa till att lösa ett problem.
Jag hade en liten fråga till föreläsaren i fysik för någon vecka sedan.
Svaret blev inte så uttömmande, men jag kanske kan få lite mer hjälp ifrån någon som vill.
Vi börjar med att tänka på ett experiment.
Material är en ljuskälla, 3 stycken polariserade genomskinliga plastbitar och någonting som mäter hur mycket ljus som kommit igenom dessa plastbitar under experimentets gång.
De polariserade plastbitarna kallas polarisatorer och består av en skiva genomskinlig plast som dragits ut i en riktning så att molekylerna i plasten alla ligger åt samma håll. Jag ska försöka illustrera detta:
Bilden till vänster föreställer en bit av en plastskiva där molekylerna ligger huller om buller och bilden till höger är samma plastskiva fast nu har någon varit framme och dragit i plasten så att molekylerna lägger sig i samma riktning.
Det finns massor av roliga egenskaper som dyker upp när man gör detta, t.ex. plastens hållbarhet per massenhet ökar förvånande mycket, men det vi intresserar oss för just nu är att det händer något med ljuset som passerar igenom plastskivan.
Ljuset kan bete sig både som ett vågfenomen och som någon slags partikel. Just nu tänker vi på det som ett vågfenomen.
När vår kära sol sänder ut sina kopiösa mängder ljus runt omkring sig, strålar ljusvågorna åt alla håll, horisontellt, vertikalt, diagonalt, och alla håll däremellan i varje ljusstråle, dvs. fångar man en enda ynka ljusstråle kommer den att våga sig horisontellt, vertikalt, diagonalt, och allt däremellan.
Om en sådan ljusstråle stöter på den högra plastskivan vi ser i bilden ovanför, dvs. den diagonalt polariserade, kommer bara de diagonala ljusvågorna igenom.
(Samma fenomen dyker upp när man reflekterar ljuset i en spegel där infallsvinkeln är så snäv att endast de vågor som är parallella med spegelytan reflekteras eftersom de övriga inte får tillräckligt utrymme för att studsa.)
Allt annat ljus än de diagonala vågorna stoppas om ljusstrålen passerar genom en diagonalt polariserad plastbit.
Jag ska försöka beskriva detta med en bild där linjerna i plastbiten beskriver polariseringen och pilarna beskriver ljusets riktning.
Som ni ser är det ett mindre antal pilar på högersidan jämfört med vad som är på vänstersidan. Detta är mitt försök att illustrera att det är mindre ljus som släpps igenom, och i denna diagonalt polariserade plastbit är det bara de diagonala ljusvågorna som släppts igenom.
Vi gör samma sak med en vertikalt polariserad plastbit och ser vad som händer:
Samma fenomen här; bara de vertikala ljusvågorna släpps igenom den vertikalt polariserade plastbiten.
Då låter vi nästa steg vara att låta ljuset passera två stycken horisontellt polariserade plastbitar och ser vad som händer:
Jaså, där ser man. Det redan horisontellt polariserade ljuset har inga problem att passera igenom den andra plastbiten. Samma styrka efter den första som efter den andra.
Vi provar nu att låta ljuset passera igenom en vertikal polarisator och en horisontell polarisator:
Oj, där ser vi att ljuset inte kan komma igenom, och det verkar ju logiskt eftersom alla vertikala ljusvågor är bortpolariserade när de kommer fram till den plastbit som skulle släppt igenom dem. Vi kallar ljuset längst till vänster för opolariserat ljus, ljuset efter den horisontella polarisatorn kallar vi för horisontellt polariserat ljus, och ljuset längst till höger kallar vi för inget ljus eftersom det inte är något ljus där…
Allt ljus som passerar en plastbit polariseras i den riktning molekylerna i plastbiten är placerade.
Vi provar nu att ha två vertikalt polariserade plastbitar efter varandra. Vi ser att ljuset försvagas en aning eftersom bara de vertikala våglängderna passerar igenom. Vi vrider sedan den högra plastbiten långsamt i den riktningen så att om man skulle vrida den 90˚ skulle den vara horisontellt polariserad, men vi gör det mycket långsamt.
Först kommer vi att märka att mindre och mindre ljus släpps igenom de två plastbitarna, och när vi har vridit plastbiten 90˚, kommer inget ljus igenom.
Skulle vi fortsätta vrida 90˚ till, kommer vi märka att ljuset återigen kommer att öka, för att till sist släppa igenom lika mycket som det hade gjort om det bara hade varit den första plastbiten vi gjort experimentet med.
När två polarisatorer är ställda i rät vinkel emot varandra släpper de inte igenom något ljus.
Ett diagonalt filter släpper igenom diagonalt polariserat ljus, och skulle vi efter det diagonala filtret sätta upp ett vertikalt filter skulle ljuset minska lite till:
Som vi ser har ljuset minskat ytterligare, och skulle vi sätta dit ett horisontellt polariserande filter efter det vertikala, vet vi att inget ljus skulle passera.
Här har vi ställt upp ett diagonalt, vertikalt och horisontellt filter efter varandra i den ordningen och inget ljus släpps igenom. Vi känner att logiken kan ligga och sova och vi hänger med ändå; en självklarhet.
Vi sätter upp ett vertikalt, horisontellt, och ett diagonalt efter varandra i den ordningen för att se vad som händer, men vi kan redan nu gissa att inget ljus kommer igenom.
En bit tårta var det här, som engelsmannen skulle sagt.
Nu kommer det intressanta. Vad skulle hända om man placerade filtren i ordningen: horisontellt, diagonalt, vertikalt? Vi provar:
På något mystiskt och skumt sätt släpps nu allt ljus igenom precis som om plastbitarna varit opolariserade ifrån början. Hur kommer detta sig?
Föreläsaren började prata om allt möjligt konstigt som han kunde komma på utan att riktigt gå in på problemet, men efter att jag frågat ytterligare 2 gånger, utan att vara oartig, hur det kommer sig att allt släpps igenom, svarade han bara "Det händer mycket konstiga saker med ljus...".
Svaret blev inte så uttömmande, men jag kanske kan få lite mer hjälp ifrån någon som vill.
Vi börjar med att tänka på ett experiment.
Material är en ljuskälla, 3 stycken polariserade genomskinliga plastbitar och någonting som mäter hur mycket ljus som kommit igenom dessa plastbitar under experimentets gång.
De polariserade plastbitarna kallas polarisatorer och består av en skiva genomskinlig plast som dragits ut i en riktning så att molekylerna i plasten alla ligger åt samma håll. Jag ska försöka illustrera detta:
Bilden till vänster föreställer en bit av en plastskiva där molekylerna ligger huller om buller och bilden till höger är samma plastskiva fast nu har någon varit framme och dragit i plasten så att molekylerna lägger sig i samma riktning.
Det finns massor av roliga egenskaper som dyker upp när man gör detta, t.ex. plastens hållbarhet per massenhet ökar förvånande mycket, men det vi intresserar oss för just nu är att det händer något med ljuset som passerar igenom plastskivan.
Ljuset kan bete sig både som ett vågfenomen och som någon slags partikel. Just nu tänker vi på det som ett vågfenomen.
När vår kära sol sänder ut sina kopiösa mängder ljus runt omkring sig, strålar ljusvågorna åt alla håll, horisontellt, vertikalt, diagonalt, och alla håll däremellan i varje ljusstråle, dvs. fångar man en enda ynka ljusstråle kommer den att våga sig horisontellt, vertikalt, diagonalt, och allt däremellan.
Om en sådan ljusstråle stöter på den högra plastskivan vi ser i bilden ovanför, dvs. den diagonalt polariserade, kommer bara de diagonala ljusvågorna igenom.
(Samma fenomen dyker upp när man reflekterar ljuset i en spegel där infallsvinkeln är så snäv att endast de vågor som är parallella med spegelytan reflekteras eftersom de övriga inte får tillräckligt utrymme för att studsa.)
Allt annat ljus än de diagonala vågorna stoppas om ljusstrålen passerar genom en diagonalt polariserad plastbit.
Jag ska försöka beskriva detta med en bild där linjerna i plastbiten beskriver polariseringen och pilarna beskriver ljusets riktning.
Som ni ser är det ett mindre antal pilar på högersidan jämfört med vad som är på vänstersidan. Detta är mitt försök att illustrera att det är mindre ljus som släpps igenom, och i denna diagonalt polariserade plastbit är det bara de diagonala ljusvågorna som släppts igenom.
Vi gör samma sak med en vertikalt polariserad plastbit och ser vad som händer:
Samma fenomen här; bara de vertikala ljusvågorna släpps igenom den vertikalt polariserade plastbiten.
Då låter vi nästa steg vara att låta ljuset passera två stycken horisontellt polariserade plastbitar och ser vad som händer:
Jaså, där ser man. Det redan horisontellt polariserade ljuset har inga problem att passera igenom den andra plastbiten. Samma styrka efter den första som efter den andra.
Vi provar nu att låta ljuset passera igenom en vertikal polarisator och en horisontell polarisator:
Oj, där ser vi att ljuset inte kan komma igenom, och det verkar ju logiskt eftersom alla vertikala ljusvågor är bortpolariserade när de kommer fram till den plastbit som skulle släppt igenom dem. Vi kallar ljuset längst till vänster för opolariserat ljus, ljuset efter den horisontella polarisatorn kallar vi för horisontellt polariserat ljus, och ljuset längst till höger kallar vi för inget ljus eftersom det inte är något ljus där…
Allt ljus som passerar en plastbit polariseras i den riktning molekylerna i plastbiten är placerade.
Vi provar nu att ha två vertikalt polariserade plastbitar efter varandra. Vi ser att ljuset försvagas en aning eftersom bara de vertikala våglängderna passerar igenom. Vi vrider sedan den högra plastbiten långsamt i den riktningen så att om man skulle vrida den 90˚ skulle den vara horisontellt polariserad, men vi gör det mycket långsamt.
Först kommer vi att märka att mindre och mindre ljus släpps igenom de två plastbitarna, och när vi har vridit plastbiten 90˚, kommer inget ljus igenom.
Skulle vi fortsätta vrida 90˚ till, kommer vi märka att ljuset återigen kommer att öka, för att till sist släppa igenom lika mycket som det hade gjort om det bara hade varit den första plastbiten vi gjort experimentet med.
När två polarisatorer är ställda i rät vinkel emot varandra släpper de inte igenom något ljus.
Ett diagonalt filter släpper igenom diagonalt polariserat ljus, och skulle vi efter det diagonala filtret sätta upp ett vertikalt filter skulle ljuset minska lite till:
Som vi ser har ljuset minskat ytterligare, och skulle vi sätta dit ett horisontellt polariserande filter efter det vertikala, vet vi att inget ljus skulle passera.
Här har vi ställt upp ett diagonalt, vertikalt och horisontellt filter efter varandra i den ordningen och inget ljus släpps igenom. Vi känner att logiken kan ligga och sova och vi hänger med ändå; en självklarhet.
Vi sätter upp ett vertikalt, horisontellt, och ett diagonalt efter varandra i den ordningen för att se vad som händer, men vi kan redan nu gissa att inget ljus kommer igenom.
En bit tårta var det här, som engelsmannen skulle sagt.
Nu kommer det intressanta. Vad skulle hända om man placerade filtren i ordningen: horisontellt, diagonalt, vertikalt? Vi provar:
På något mystiskt och skumt sätt släpps nu allt ljus igenom precis som om plastbitarna varit opolariserade ifrån början. Hur kommer detta sig?
Föreläsaren började prata om allt möjligt konstigt som han kunde komma på utan att riktigt gå in på problemet, men efter att jag frågat ytterligare 2 gånger, utan att vara oartig, hur det kommer sig att allt släpps igenom, svarade han bara "Det händer mycket konstiga saker med ljus...".
måndag 30 november 2009
Lite förklaringar i språket matematik/fysik
Jag kan ju inte bara skriva en sådan sak som att E=mc2 är en restprodukt av pythagoras sats i 4 dimensioner och komma undan med det.
Det låter ju nästan som om jag vill verka viktig.
Då får jag ta och förklara mig.
De flesta känner till pythagoras sats. Jag tror att alla lärt sig den i skolan någon gång. Känner man till längden på de två kortsidorna i en rätvinklig triangel, kan man räkna ut hur lång hypotenusan är.
Normalt burkar man kanske skriva a^2(vilket betyder a i kvadrat(a x a)) + b^2 = c^2.
Vi skriver om det här till
H står för hypotenusan, L1 står för en av kortsidorna, L2 står för den andra kortsidan.
När vi kvadrerar kortsidorna får vi en area av varje. Lägger vi ihop arean vi får med varandra, kommer den sammanlagda arean vara lika stor som arean av den kvadrerade hypotenusan. Jag ska försöka visa detta med en bild(kvadraterna kanske inte är perfekta kvadrater, men ni förstår vad jag menar).
Ovanstående lilla exempel visar hur det hela fungerar i 2 dimensioner, upp-ner och höger-vänster.
Då går vi vidare till 3 dimensioner. Vi lägger till framåt-bakåt.
Formeln ser nästan likadan ut:
Skulle man försöka illustrera detta behöver man ett bra program som man kan rita vackert i, men jag gör ett försök. Tänk på att man har skjutit på det nedersta hörnet på den gröna kvadraten lite framåt så att den röda kvadraten fortfarande ligger i linje med hörnet, men eftersom kvadrat grön är snedskjuten, behövs ytterligare en kvadrat i den nya dimensionen som kan fylla ut mellanrummet.
Jaja, nu får jag sluta försöka rita bilder(det kommer genast bli mycket svårare).
Vad skulle hända om man skrev ut formeln i fyra dimensioner?
Skulle man få fram:
Nja, om den fjärde dimensionen är ytterligare en rumsdimension, skulle vi väl kunna skriva så, men jag har i alla fall aldrig sett den fjärde dimensionen när jag sitter på bussen och åker.
Einstein tyckte att den fjärde dimensionen är tiden. Ok, då lägger vi väl till tiden som den fjärde dimensionen. Problemet är att längd och tid har olika enheter. Man brukar ju aldrig säga att min buss går om en meter eller jag är 117,4 sekunder lång.
För att lösa detta kan vi lägga till c som står för ljushastigheten. Detta innebär att vi gångrar med en hastighet, dvs. meter/sekund.
Multiplicerar vi då en tid-kvadrat med c-kvadrat, får produkten en areaenhet.
Säg en tidsenhet: 5 sekunder.
Säg en hastighet: 5 meter/sekund.
Vad får man ut av detta?
Svar: 25 meter / 5 sekunder.
Vad som är viktigt i Einsteins pythagoras sats är att hypotenusan aldrig förändras när du byter observatörstillstånd. Det är därför den kallas för Einsteins hypotenusa.
Något annat som han tänkte på var att rummet var något man färdades mer i när man färdades mindre i tiden. Om då L4 är tiden, behöver vi byta tecken på rummet, dvs. L1, L2, L3.
Då ser pythagoras sats i 4 dimensioner där tiden är den fjärde ut:
Två år efter det att han publicerat sina första papper om den speciella relativitetsteorin kom han på att man kunde göra samma beräkningar med rörelsemoment och energi. I ett rörelsemoment ingår en massa och en hastighet. Energin löser man genom att använda sig av c igen.
Den nya satsen där energin ersätter tiden såg ut såhär:
Utan rörelse i rummet:
Alltså: Pratar vi om pythagoras sats i fyra dimensioner, kan vi skriva det som:
Tycker vi att tiden är den fjärde dimensionen, byter vi ut:
Då blir det:
Pratar vi om rörelsemoment och energi, kan vi byta ut:
Ekvationen skulle se ut:
Eftersom vi nu tänker oss att vi inte rör oss i rummet blir ju
och då får vi kvar en rolig formel:
och till sist...
Det låter ju nästan som om jag vill verka viktig.
Då får jag ta och förklara mig.
De flesta känner till pythagoras sats. Jag tror att alla lärt sig den i skolan någon gång. Känner man till längden på de två kortsidorna i en rätvinklig triangel, kan man räkna ut hur lång hypotenusan är.
Normalt burkar man kanske skriva a^2(vilket betyder a i kvadrat(a x a)) + b^2 = c^2.
Vi skriver om det här till
H står för hypotenusan, L1 står för en av kortsidorna, L2 står för den andra kortsidan.
När vi kvadrerar kortsidorna får vi en area av varje. Lägger vi ihop arean vi får med varandra, kommer den sammanlagda arean vara lika stor som arean av den kvadrerade hypotenusan. Jag ska försöka visa detta med en bild(kvadraterna kanske inte är perfekta kvadrater, men ni förstår vad jag menar).
Ovanstående lilla exempel visar hur det hela fungerar i 2 dimensioner, upp-ner och höger-vänster.
Då går vi vidare till 3 dimensioner. Vi lägger till framåt-bakåt.
Formeln ser nästan likadan ut:
Skulle man försöka illustrera detta behöver man ett bra program som man kan rita vackert i, men jag gör ett försök. Tänk på att man har skjutit på det nedersta hörnet på den gröna kvadraten lite framåt så att den röda kvadraten fortfarande ligger i linje med hörnet, men eftersom kvadrat grön är snedskjuten, behövs ytterligare en kvadrat i den nya dimensionen som kan fylla ut mellanrummet.
Jaja, nu får jag sluta försöka rita bilder(det kommer genast bli mycket svårare).
Vad skulle hända om man skrev ut formeln i fyra dimensioner?
Skulle man få fram:
Nja, om den fjärde dimensionen är ytterligare en rumsdimension, skulle vi väl kunna skriva så, men jag har i alla fall aldrig sett den fjärde dimensionen när jag sitter på bussen och åker.
Einstein tyckte att den fjärde dimensionen är tiden. Ok, då lägger vi väl till tiden som den fjärde dimensionen. Problemet är att längd och tid har olika enheter. Man brukar ju aldrig säga att min buss går om en meter eller jag är 117,4 sekunder lång.
För att lösa detta kan vi lägga till c som står för ljushastigheten. Detta innebär att vi gångrar med en hastighet, dvs. meter/sekund.
Multiplicerar vi då en tid-kvadrat med c-kvadrat, får produkten en areaenhet.
Säg en tidsenhet: 5 sekunder.
Säg en hastighet: 5 meter/sekund.
Vad får man ut av detta?
Svar: 25 meter / 5 sekunder.
Vad som är viktigt i Einsteins pythagoras sats är att hypotenusan aldrig förändras när du byter observatörstillstånd. Det är därför den kallas för Einsteins hypotenusa.
Något annat som han tänkte på var att rummet var något man färdades mer i när man färdades mindre i tiden. Om då L4 är tiden, behöver vi byta tecken på rummet, dvs. L1, L2, L3.
Då ser pythagoras sats i 4 dimensioner där tiden är den fjärde ut:
Två år efter det att han publicerat sina första papper om den speciella relativitetsteorin kom han på att man kunde göra samma beräkningar med rörelsemoment och energi. I ett rörelsemoment ingår en massa och en hastighet. Energin löser man genom att använda sig av c igen.
Den nya satsen där energin ersätter tiden såg ut såhär:
Utan rörelse i rummet:
Alltså: Pratar vi om pythagoras sats i fyra dimensioner, kan vi skriva det som:
Tycker vi att tiden är den fjärde dimensionen, byter vi ut:
Då blir det:
Pratar vi om rörelsemoment och energi, kan vi byta ut:
Ekvationen skulle se ut:
Eftersom vi nu tänker oss att vi inte rör oss i rummet blir ju
och då får vi kvar en rolig formel:
och till sist...
söndag 29 november 2009
Tidsmaskin uppfunnen! - vem skulle du hälsa på?
Jag satt i morse och tänkte lite tankar på vem av alla musiker som någonsin har funnits som jag skulle vilja träffa.
Tankar gick från Bach, Mozart, Beethoven, Liszt, Chopin, Zappa, Jaco Pastorus, John Lennon, Grieg och Håkan Hellström.
De som tycker om Håkan Hellström och uppfattar ironin i föregående mening ber jag så hemskt mycket om ursäkt till(jag kan hjälpa det, men jag vill inte).
Jag lyckades i alla fall inte med att välja ut någon speciell, men kom istället på hur det hela skulle kunna gå tillväga.
"Hrmpf! Einstein sa..."
Jo, jag vet att Einstein sa att man inte kan åka bakåt i tiden, men han sa att ju fortare man rör sig, desto långsammare går tiden. Inget konstigt; skulle man åka i 5 år(ifrån jorden sett) framåt med så hög hastighet att tiden ombord på farkosten går med en femtedels hastighet, och sedan vända tillbaka mot jorden med samma hastighet, skulle det ha gått tio år på jorden, men bara 2 för den som åkte fram och tillbaka. Det tog alltså två år att åka tio år framåt i tiden.
Denna resa skulle kunna göras ännu effektivare, men ju högre hastighet man accelererar till, desto mer energi går åt, och när vi snackar ljushastigheten och delar av den, snackar vi mycket energi.
När vi befinner oss i en likformig rörelse, rör vi oss med ljusets hastighet genom tiden, men så fort vi börjar ändra(genom acceleration eller liknande) på den likformiga rörelsen, rör vi oss i det som vi kallar för rummet, och ju mer vi accelererar i rummet, desto mindre färdas vi i tiden.
Jag har alltså konstaterat att det går att åka framåt i tiden(Einstein gjorde det 1905, konstaterade detta alltså. Alla fysiker idag vet detta.).
En matematiker/fysiker vid namn Dirac satt på 30-talet och försökte förena den partikel som vi kallar för elektron; i kvantfysikens teorier och med Einsteins generella relativitetsteori. Han lyckades. Vilken häftig grej han hade gjort. De två olika beskrivningarna av verkligheten som verkligen verkade gälla visade sig i fallet med elektronen vara förenliga. Efter ett tag upptäckte han dock en skum grej i sina ekvationer. Ekvationerna lämnade en lucka för en annan partikel(som senare bekräftats i laboratorium). Den andra partikeln uppträdde likadant, men den var positivt laddad. En annan skum egenskap var att den faktiskt verkade röra sig bakåt i tiden...
Richard Feynman upptäckte att bosoner(kraftbärare(fotoner bla)) och fermioner(kvarkar och leptoner(bla elektron))är kapabla att åka både framåt i tiden och bakåt i tiden. När de åker bakåt i tiden ser de ut som dess egna anti-partiklar och har omvänd laddning.
Innan vi startar tidsmaskinen måste jag bara klargöra en liten grej som kan vara tänkvärd: Om tex en elektron och dess antipartikel(positron) möts, förintas de båda i ett moln av ren energi enligt Einsteins formel E=mc2(vilken är inget annat än restprodukten av pythagoras sats i 4 dimensioner) och två fotoner flyger iväg åt varsitt håll. (Ibland är det bara en foton, och ibland är det den ena fotonen som förvandlas tillbaka till en elektron och en positron som attraherar varandra och förvandlas till en foton igen...)
Alltså, för att göra en tidsmaskin som kan ta dig bakåt i tiden, behöver du byta laddning på alla elementarpartiklar i kroppen(utan att skada dig, förstås, haha(nervöst skratt)). Att byta laddning på en partikel kallas för C-parity eller Charge conjugation. Sen måste du transportera dig i ett anti-fordon framåt i tiden för dig(men bakåt i tiden för alla andra) utan att träffa på vanlig materia som kan skada dig eller din farkost. Om du sedan hittar en trevlig tid som du vill stanna upp vid(jag föreslår någon gång innan mänskligheten evolverade fram), är det bara att byta laddning på alla partiklar i dig och din farkost igen(gör du inte det på din farkost, kommer den att åka ifrån dig bakåt i tiden och du kommer bara få höra konstiga historier om den(vem som nu ska berätta dem...)). När du är färdig med ditt besök var i tiden det nu må vara, är det bara att accelerera i rummet igen om du vill åka framåt tills du är hemma. Skulle det vara så att du råkar få lite ont om energi, är det bara att omvandla lite materia till antimateria och ta vara på den energin som förvandlas när antimateria och materia krockar. Ta gärna med en dront om du har möjlighet, jag har alltid velat se en sådan.
Tankar gick från Bach, Mozart, Beethoven, Liszt, Chopin, Zappa, Jaco Pastorus, John Lennon, Grieg och Håkan Hellström.
De som tycker om Håkan Hellström och uppfattar ironin i föregående mening ber jag så hemskt mycket om ursäkt till(jag kan hjälpa det, men jag vill inte).
Jag lyckades i alla fall inte med att välja ut någon speciell, men kom istället på hur det hela skulle kunna gå tillväga.
"Hrmpf! Einstein sa..."
Jo, jag vet att Einstein sa att man inte kan åka bakåt i tiden, men han sa att ju fortare man rör sig, desto långsammare går tiden. Inget konstigt; skulle man åka i 5 år(ifrån jorden sett) framåt med så hög hastighet att tiden ombord på farkosten går med en femtedels hastighet, och sedan vända tillbaka mot jorden med samma hastighet, skulle det ha gått tio år på jorden, men bara 2 för den som åkte fram och tillbaka. Det tog alltså två år att åka tio år framåt i tiden.
Denna resa skulle kunna göras ännu effektivare, men ju högre hastighet man accelererar till, desto mer energi går åt, och när vi snackar ljushastigheten och delar av den, snackar vi mycket energi.
När vi befinner oss i en likformig rörelse, rör vi oss med ljusets hastighet genom tiden, men så fort vi börjar ändra(genom acceleration eller liknande) på den likformiga rörelsen, rör vi oss i det som vi kallar för rummet, och ju mer vi accelererar i rummet, desto mindre färdas vi i tiden.
Jag har alltså konstaterat att det går att åka framåt i tiden(Einstein gjorde det 1905, konstaterade detta alltså. Alla fysiker idag vet detta.).
En matematiker/fysiker vid namn Dirac satt på 30-talet och försökte förena den partikel som vi kallar för elektron; i kvantfysikens teorier och med Einsteins generella relativitetsteori. Han lyckades. Vilken häftig grej han hade gjort. De två olika beskrivningarna av verkligheten som verkligen verkade gälla visade sig i fallet med elektronen vara förenliga. Efter ett tag upptäckte han dock en skum grej i sina ekvationer. Ekvationerna lämnade en lucka för en annan partikel(som senare bekräftats i laboratorium). Den andra partikeln uppträdde likadant, men den var positivt laddad. En annan skum egenskap var att den faktiskt verkade röra sig bakåt i tiden...
Richard Feynman upptäckte att bosoner(kraftbärare(fotoner bla)) och fermioner(kvarkar och leptoner(bla elektron))är kapabla att åka både framåt i tiden och bakåt i tiden. När de åker bakåt i tiden ser de ut som dess egna anti-partiklar och har omvänd laddning.
Innan vi startar tidsmaskinen måste jag bara klargöra en liten grej som kan vara tänkvärd: Om tex en elektron och dess antipartikel(positron) möts, förintas de båda i ett moln av ren energi enligt Einsteins formel E=mc2(vilken är inget annat än restprodukten av pythagoras sats i 4 dimensioner) och två fotoner flyger iväg åt varsitt håll. (Ibland är det bara en foton, och ibland är det den ena fotonen som förvandlas tillbaka till en elektron och en positron som attraherar varandra och förvandlas till en foton igen...)
Alltså, för att göra en tidsmaskin som kan ta dig bakåt i tiden, behöver du byta laddning på alla elementarpartiklar i kroppen(utan att skada dig, förstås, haha(nervöst skratt)). Att byta laddning på en partikel kallas för C-parity eller Charge conjugation. Sen måste du transportera dig i ett anti-fordon framåt i tiden för dig(men bakåt i tiden för alla andra) utan att träffa på vanlig materia som kan skada dig eller din farkost. Om du sedan hittar en trevlig tid som du vill stanna upp vid(jag föreslår någon gång innan mänskligheten evolverade fram), är det bara att byta laddning på alla partiklar i dig och din farkost igen(gör du inte det på din farkost, kommer den att åka ifrån dig bakåt i tiden och du kommer bara få höra konstiga historier om den(vem som nu ska berätta dem...)). När du är färdig med ditt besök var i tiden det nu må vara, är det bara att accelerera i rummet igen om du vill åka framåt tills du är hemma. Skulle det vara så att du råkar få lite ont om energi, är det bara att omvandla lite materia till antimateria och ta vara på den energin som förvandlas när antimateria och materia krockar. Ta gärna med en dront om du har möjlighet, jag har alltid velat se en sådan.
torsdag 26 november 2009
När man börjar ta saker för givet...
...med tanke på uttrycket "Kan inte berget komma till Mohammed, så får Mohammed komma till berget", men Gary Larson är inte helt säker på att detta alltid gäller.
Fantastisk tecknare!
fredag 20 november 2009
Tillbaka till Kant
Och så var det det där med Kant igen.
En skottsk filosof vid namn David Hume sa ungefär att vi kan grunda våra moraliska ställningar på vad som känns bra och vad som gör oss glada.
Kant tyckte detta skulle leda till att moralen hamnade i galningars och mindre begåvades händer och där skulle vi inte vilja ha den.
Förra veckan tyckte någon att han eller hon behövde min cykel mer än vad jag behövde den. Därför lyfte personen upp cykeln och bar iväg på den, trots att jag hade ett lås på den. Efter ett tag upptäckte personen att den inte behövde min cykel längre, släppte ner cykeln, plockade bort ett hjul och sadeln, och försökte därefter göra om den till ett modernt konstföremål. Det enda användbara som var kvar var låset, så det har jag sparat.
Jag vet inte om jag blev så arg; kanske lika arg(eller trött) som man blir när man hittar fastkletade tuggummin i bussar, bibliotek och andra offentliga miljöer. Hmm. Någon tänker inte så funktionellt.
Kants uttryck att man enbart ska handla på det sätt som man skulle vilja se upphöjt till allmän lag är lite skrattretande när man tänker på att det ska gälla universellt. Varje handling man gör ska ur alla synvinklar vara som en ledsagare för alla andra handlingar.
Om någons liv blev räddat för att någon tog cykeln, är det rättfärdigat då?
Enligt Kant ska man aldrig stjäla, någonsin. Aldrig ljuga, någonsin.
Knack, knack! SS står vid dörren i 30-talets Tyskland och frågar var judarna gömmer sig.
Vad säger en lärling till Kants filosofi där? Antagligen ingenting.
Om en fängelsedirektör vill släppa en fånge som bevisligen är oskyldig, och han är helt säker på att det är så, men utanför fängelset finns det en skara människor som inte tror på honom och säger att de ska bränna ner fängelset om fången inte blir avrättad. Ska han avrätta fången då? Nej, fängelsedirektören vill inte offra ett oskyldigt liv bara för en byggnads skull.
Då säger folket att de ska spränga byn och alla dess 400 invånare i luften om inte fången avrättas.
Njae, fängelsedirektören vill inte ha ett oskyldigt liv på sina händer.
Då säger folket att de ska spränga hela jorden om inte fången avrättas.
Hm, enligt Kant ska fängelsedirektören släppa fången, eller har jag fel?
Nästa vecka på torsdag är det filosoficafé på Borås Högskola klockan 18 - 19~20 för att man ska kunna få höra lite av Kants moraliska värderingar och även ställa frågor för de som undrar något.
Mer info: Här
En skottsk filosof vid namn David Hume sa ungefär att vi kan grunda våra moraliska ställningar på vad som känns bra och vad som gör oss glada.
Kant tyckte detta skulle leda till att moralen hamnade i galningars och mindre begåvades händer och där skulle vi inte vilja ha den.
Förra veckan tyckte någon att han eller hon behövde min cykel mer än vad jag behövde den. Därför lyfte personen upp cykeln och bar iväg på den, trots att jag hade ett lås på den. Efter ett tag upptäckte personen att den inte behövde min cykel längre, släppte ner cykeln, plockade bort ett hjul och sadeln, och försökte därefter göra om den till ett modernt konstföremål. Det enda användbara som var kvar var låset, så det har jag sparat.
Jag vet inte om jag blev så arg; kanske lika arg(eller trött) som man blir när man hittar fastkletade tuggummin i bussar, bibliotek och andra offentliga miljöer. Hmm. Någon tänker inte så funktionellt.
Kants uttryck att man enbart ska handla på det sätt som man skulle vilja se upphöjt till allmän lag är lite skrattretande när man tänker på att det ska gälla universellt. Varje handling man gör ska ur alla synvinklar vara som en ledsagare för alla andra handlingar.
Om någons liv blev räddat för att någon tog cykeln, är det rättfärdigat då?
Enligt Kant ska man aldrig stjäla, någonsin. Aldrig ljuga, någonsin.
Knack, knack! SS står vid dörren i 30-talets Tyskland och frågar var judarna gömmer sig.
Vad säger en lärling till Kants filosofi där? Antagligen ingenting.
Om en fängelsedirektör vill släppa en fånge som bevisligen är oskyldig, och han är helt säker på att det är så, men utanför fängelset finns det en skara människor som inte tror på honom och säger att de ska bränna ner fängelset om fången inte blir avrättad. Ska han avrätta fången då? Nej, fängelsedirektören vill inte offra ett oskyldigt liv bara för en byggnads skull.
Då säger folket att de ska spränga byn och alla dess 400 invånare i luften om inte fången avrättas.
Njae, fängelsedirektören vill inte ha ett oskyldigt liv på sina händer.
Då säger folket att de ska spränga hela jorden om inte fången avrättas.
Hm, enligt Kant ska fängelsedirektören släppa fången, eller har jag fel?
Nästa vecka på torsdag är det filosoficafé på Borås Högskola klockan 18 - 19~20 för att man ska kunna få höra lite av Kants moraliska värderingar och även ställa frågor för de som undrar något.
Mer info: Här
Grymt sjuk
Jo, det där med svininfluensa...
Jag tänkte jag skulle gå till vårdcentralen och vaccinera mig bara för att slippa fundera på om man ska vaccinera sig eller inte.
Det är ju gratis.
Största anledningen är nog att jag inte sprider smittan vidare.
Bacon-sjukan, knorrsvansviruset, fläsk-febern, H1N1, är ungefär lika farlig som en vanlig influensa med skillnaden att den har annorlunda "igenkänningsprotein" på virus-skalet och ingen har några vita blodkroppar som känner igen viruset. Alltså blir fler människor drabbade av den eftersom de vita blodkropparna, T-hjälparcellerna, inte har blivit presenterade för virusets proteinkapsel, antigen, av de dendritiska cellerna(som också hör till de vita blodkropparna).
Vi har alltså inga antikroppar ännu, men om vi sprutar in lite viruskapslar utan genetiskt virus-DNA, kommer kroppen så småningom att känna igen dessa och veta hur man ska handskas med dem.
Jag tänkte att jag kanske skulle råka ut för den riktiga influensan bara för att jag tänkte att det inte spelar så stor roll, men det är lätt att säga nu. Man känner sig säkert dum om man hamnar i respirator.
Alltså, för att undvika att bli grymt-sjuk tänkte jag gå och vaccinera mig så slipper man ha valmöjligheten framför sig.
Jag tänkte jag skulle gå till vårdcentralen och vaccinera mig bara för att slippa fundera på om man ska vaccinera sig eller inte.
Det är ju gratis.
Största anledningen är nog att jag inte sprider smittan vidare.
Bacon-sjukan, knorrsvansviruset, fläsk-febern, H1N1, är ungefär lika farlig som en vanlig influensa med skillnaden att den har annorlunda "igenkänningsprotein" på virus-skalet och ingen har några vita blodkroppar som känner igen viruset. Alltså blir fler människor drabbade av den eftersom de vita blodkropparna, T-hjälparcellerna, inte har blivit presenterade för virusets proteinkapsel, antigen, av de dendritiska cellerna(som också hör till de vita blodkropparna).
Vi har alltså inga antikroppar ännu, men om vi sprutar in lite viruskapslar utan genetiskt virus-DNA, kommer kroppen så småningom att känna igen dessa och veta hur man ska handskas med dem.
Jag tänkte att jag kanske skulle råka ut för den riktiga influensan bara för att jag tänkte att det inte spelar så stor roll, men det är lätt att säga nu. Man känner sig säkert dum om man hamnar i respirator.
Alltså, för att undvika att bli grymt-sjuk tänkte jag gå och vaccinera mig så slipper man ha valmöjligheten framför sig.
torsdag 19 november 2009
Att elda med kol
Oj, det låter som om jag ska skriva en bok om koleldning, men så är icke fallet. Inte denna vecka åtminstone, vad det ser ut.
De som följer mediernas pengagiriga försök att upplysa folket(kunderna) vet säkert att Vattenkraft håller på att köpa och rusta upp flera kolkraftverk i Tyskland, och även något i Holland, har jag för mig.
I London 1952 hände "London Smog Disaster" och jag tänkte bara visa en bild över statistiken ifrån denna händelse.
De röda fyrkanternas kurva, den som toppar på 1600 på högersidan, Smoke, anger hur många microgramm det är per kubikmeter luft.
Svaveldioxiden, de lila trekanterna, ämnen som dyker upp vid förbränning av kol och olja som sedan kan bilda svavelsyra, H2SO4, beskrivs i hur många andelar per en miljard andelar luft(avläses på vänstersidan).
De gröna fyrkanterna(som toppar på ca 900 på vänstersidan den 7:e och 8:e december) beskriver antalet dödsfall i London under denna tid.
Jag vet att statistik kan förvrängas och trixas med så att den ger felaktig bild utan att behöva ljuga, och jag säger inte att det finns något samband, men det kan ju faktiskt vara så att det inte är nyttigt för människor att andas in restprodukter ifrån förbränningen av fossila bränslen.
De som följer mediernas pengagiriga försök att upplysa folket(kunderna) vet säkert att Vattenkraft håller på att köpa och rusta upp flera kolkraftverk i Tyskland, och även något i Holland, har jag för mig.
I London 1952 hände "London Smog Disaster" och jag tänkte bara visa en bild över statistiken ifrån denna händelse.
De röda fyrkanternas kurva, den som toppar på 1600 på högersidan, Smoke, anger hur många microgramm det är per kubikmeter luft.
Svaveldioxiden, de lila trekanterna, ämnen som dyker upp vid förbränning av kol och olja som sedan kan bilda svavelsyra, H2SO4, beskrivs i hur många andelar per en miljard andelar luft(avläses på vänstersidan).
De gröna fyrkanterna(som toppar på ca 900 på vänstersidan den 7:e och 8:e december) beskriver antalet dödsfall i London under denna tid.
Jag vet att statistik kan förvrängas och trixas med så att den ger felaktig bild utan att behöva ljuga, och jag säger inte att det finns något samband, men det kan ju faktiskt vara så att det inte är nyttigt för människor att andas in restprodukter ifrån förbränningen av fossila bränslen.
Ny låt
Jag vaknade tidigt i morse och spelade lite piano.
Det där med kreativitet är lite märkligt.
Att skriva en låt som man är nöjd med är en sak. En helt annan sak är att komma på vad låten ska heta.
Jag kollade på dagens datum och insåg att det var 19 november.
'November 19' heter den nya låten, och kanske tänker man på vad som har hänt den 19:e november genom åren och kanske tänker man på kommande 19:e novembrar och undrar vad man ska göra då.
Sen upptäcker man efter ett tag att det finns 364 dagar till på året... Vad ska man ta sig till alla dessa dagar(förutom allt det där vanliga som man gör ändå)? Det blir många nya låtar, men man får nog lära sig att hitta på andra namn för annars blir det nog lätt att blanda ihop dem.
Vår, sommar, vinter och höst är ju taget redan.
Det där med kreativitet är lite märkligt.
Att skriva en låt som man är nöjd med är en sak. En helt annan sak är att komma på vad låten ska heta.
Jag kollade på dagens datum och insåg att det var 19 november.
'November 19' heter den nya låten, och kanske tänker man på vad som har hänt den 19:e november genom åren och kanske tänker man på kommande 19:e novembrar och undrar vad man ska göra då.
Sen upptäcker man efter ett tag att det finns 364 dagar till på året... Vad ska man ta sig till alla dessa dagar(förutom allt det där vanliga som man gör ändå)? Det blir många nya låtar, men man får nog lära sig att hitta på andra namn för annars blir det nog lätt att blanda ihop dem.
Vår, sommar, vinter och höst är ju taget redan.
Lite om framtiden
Vissa personer tycker att det är ok att bara tänka på vad som sker just nu och historien(vad som har hänt).
Låt oss då tänka lite på vad historien berättar.
Innan antibiotikan gjorde sitt intrång i människors liv dog vi när vi råkade ut för infektioner.
Bakterier dödade oss. Bakterier har alltid dödat andra organismer sedan det fanns något annat liv än bakterier.
Sedan ett århundrade tillbaka har vi lyckats döda de bakterier som angriper oss med antibiotika och vi tycker givetvis att vi är förtjänta av att klara av en bakteriell infektion. Under tiden har det utvecklats bakterier som genom mutation eller upptag av resistenta bakteriers DNA lyckats undvika bakteriernas svar på liemannen.
Vi kallar dessa bakterier för resistenta-, multiresistenta- eller numera också totalresistenta bakterier.
Blir man infekterad av totalresistenta bakterier dör man.
Mänskligheten kan säga: "Vi hade antibiotika ett tag, men sen slutade det fungera. Nu är vi som de andra djuren på jorden - dödliga"
Jaja. Så är det. Vi får väl vara försiktiga med att peta oss i ögonen, kriga, bita på naglarna, ha oskyddat sex, äta ljummen bakterierik mat, slicka på fingrarna när vi tagit i pengar och vi kanske inte längre ska bada i varma simbassänger.
Vad gör det om tusen år när allting kommer omkring.-
Låt oss då tänka lite på vad historien berättar.
Innan antibiotikan gjorde sitt intrång i människors liv dog vi när vi råkade ut för infektioner.
Bakterier dödade oss. Bakterier har alltid dödat andra organismer sedan det fanns något annat liv än bakterier.
Sedan ett århundrade tillbaka har vi lyckats döda de bakterier som angriper oss med antibiotika och vi tycker givetvis att vi är förtjänta av att klara av en bakteriell infektion. Under tiden har det utvecklats bakterier som genom mutation eller upptag av resistenta bakteriers DNA lyckats undvika bakteriernas svar på liemannen.
Vi kallar dessa bakterier för resistenta-, multiresistenta- eller numera också totalresistenta bakterier.
Blir man infekterad av totalresistenta bakterier dör man.
Mänskligheten kan säga: "Vi hade antibiotika ett tag, men sen slutade det fungera. Nu är vi som de andra djuren på jorden - dödliga"
Jaja. Så är det. Vi får väl vara försiktiga med att peta oss i ögonen, kriga, bita på naglarna, ha oskyddat sex, äta ljummen bakterierik mat, slicka på fingrarna när vi tagit i pengar och vi kanske inte längre ska bada i varma simbassänger.
Vad gör det om tusen år när allting kommer omkring.-
tisdag 27 oktober 2009
Rättelse
Jag skrev någon gång i maj lite om Kants uttryck om att man ska handla på det sätt vilket man vill upphöja till allmän lag.
Jag skrev också för inte så längesedan att Platon försökte säga oss att moralen är någon objektivt som alla har tillgång till.
Båda dessa påståenden kan och bör motargumenteras för att man inte ska trassla in sig i en allt för naiv syn på moralen.
T.ex. att tro att ens egna värderingar är allvetande och utan svagheter är helt galet. Det är nästan på gränsen till hybris.
Den objektiva moralen har inte funnits sedan urcellen delade på sig. I mänsklighetens perspektiv är moral något som följer med kulturen och gruppen man hamnat i. En god gärning kan vara helt igenom god, och samtidigt ond sett ifrån en annan vinkel.
T.ex. en hunds skamkänslor är något den fått lära sig, något som människan applicerat.
T.ex. att rädda ett liv till ett evigt lidande - är det en god handling?
Jag skrev också för inte så längesedan att Platon försökte säga oss att moralen är någon objektivt som alla har tillgång till.
Båda dessa påståenden kan och bör motargumenteras för att man inte ska trassla in sig i en allt för naiv syn på moralen.
T.ex. att tro att ens egna värderingar är allvetande och utan svagheter är helt galet. Det är nästan på gränsen till hybris.
Den objektiva moralen har inte funnits sedan urcellen delade på sig. I mänsklighetens perspektiv är moral något som följer med kulturen och gruppen man hamnat i. En god gärning kan vara helt igenom god, och samtidigt ond sett ifrån en annan vinkel.
T.ex. en hunds skamkänslor är något den fått lära sig, något som människan applicerat.
T.ex. att rädda ett liv till ett evigt lidande - är det en god handling?
Lite halvigenomtänkta tankar
Djurskötar’n förtvivlar då apan hans frihet finner.
Samma släkte, samma ursprung,
men ena fri när tårar rinner.
Bli inte förvånad om du blir förvånad när du lyckas med det omöjliga
- De tror ju på ödet, sa Gud. Faktum är att de tror på ödet lika mycket som de tror på den stora kärleken. Det var därför som jag uppfann mobbingen.
En gammal dam sa en gång: Under kriget bad vi till Gud för våra liv, varje dag, och han visade sin barmhärtighet; bomberna föll på andra sidan staden.
Samma släkte, samma ursprung,
men ena fri när tårar rinner.
Bli inte förvånad om du blir förvånad när du lyckas med det omöjliga
- De tror ju på ödet, sa Gud. Faktum är att de tror på ödet lika mycket som de tror på den stora kärleken. Det var därför som jag uppfann mobbingen.
En gammal dam sa en gång: Under kriget bad vi till Gud för våra liv, varje dag, och han visade sin barmhärtighet; bomberna föll på andra sidan staden.
fredag 23 oktober 2009
Suck
"Suck.
- Jag uppsnappade denna insikt medan jag gick och tillgrep hastigt första sämsta ordalag för att binda fast den så att den inte skulle flyga ifrån mig igen. Och nu har den dött för mig på grund av dessa vissna ord och hänger och slänger i dem - och när jag ser på den vet jag knappast längre hur jag kunde känna en sådan lycka när jag fångade den fågeln."
fredag 16 oktober 2009
Blurp - och så blev det massor med bokstäver
Om man funderar lite på vad som kommer att stå i tidningen varje dag innan man börjar läsa, blir man sällan förvånad när man sedan läser själva tidningen.
Själv var jag lite vilse i tidningsläsandet ett tag. Jag trodde att jag skulle känna mig mer uppdaterad för varje tidning jag läste, vilket kunde resultera i BT, GP, metro och Svenljunga – Tranemo – Tidning på en gång.
Över en timma av mänsklighetens dyrbara tid gick åt när jag läste dessa, haha.
När jag tänker efter är det ju inte de nyheterna jag hittar, som jag egentligen vill läsa.
Folk runt om i detta land vill nog egentligen inte läsa det de ser varje dag. Jag tror att alla skulle vilja vara lite mer insatta i Lissabonfördraget än i vad någon provocerande hemmafru i Hollywood tycker t.ex.
Då säger våra kära representanter att vi är lite för korkade för att ta in de viktiga aspekterna av Lissabonfördraget, medans provokativa Hollywoodianer skapar de politiska debatterna.
Jag tror att kunskap är ett hjälpmedel för att ta sig fram på vägen. Vilken väg? Ja, man skulle kanske kallat den för den goda vägen, men det känns fel. Den rätta vägen känns också fel.
Alltså, om vi åker fram i tiden en miljard år och tittar tillbaka på vad vi har gjort i historien, kommer vi förmodligen se historien som den enda vägen. Därför tror jag att vi måste ta till oss kunskap och använda den för att ta oss fram på den enda vägen på ett bra sätt. Till exempel:
Tro inte på artiklar som säger att vi har hittat en väg till att minska radioaktiviteten i kärnavfall till 50 år. Tro på det när du kan se en professor i partikelfysik prata om det i TV utan att det är någon nyhet.
Sådana tankar är nämligen revolutionerande inom fysiken, precis som när vår vän Newton skrev ner sambandet mellan ett äpple som faller mot marken och banan för en himlakropp som månen.
300 år senare var man tvungen att säga att Newton hade fel i sin teori och att en ny revolution stod och knackade på dörren med den allmänna relativitetsteorin. Den nya insikten om att den klassiska fysikens allsmäktige kunde gjort fel, tog flera år på sig att sjunka in i till och med de mest vakna och framåtsträvande hjärnorna.
Tänk dig nu att det hade funnits en väl utvecklad varelse för 7 miljoner år sedan som gillade att utrota olika arter ur dess existens. Varelsen utrotade bland annat det släkte av primater nere i Afrika som förde vansinnigt väsen så fort de såg en eld brinna.
Varelsen utrotade inte mänskligheten, men möjligheten för att mänskligheten skulle kunna utvecklas.
Jag tror att det är på detta sätt folk behöver se evolutionens samband med varje art som lever för att vi som homo sapiens inte ska utrota mer arter än vad vi gör idag. För varje art vi dödar, dödar vi också allt som skulle kommit efter den.
Detta är ju kunskap som allmänheten måste värdera. Föroreningar skall inte släppas ut. Vi har en förbaskad tur att inte industrialiseringen av västvärlden började 100 år tidigare än vad den gjorde, för då hade vi nog inte haft ordet frisk kvar i vårt dagliga vokabulär.
Jag tror att kunskapen vi gradvis håller på att samla på oss måste enas och ställa upp på en sida om framtida generationer inte ska komma ihåg oss med blandad känsla av hat och irritation.
Med detta menar jag inte att frågor om status mellan hona och hane är något som ska skjutas åt sidan. Vi hanar är djupt tacksamma över att vi får ta del av DNA-molekylens fortsatta utveckling. Om jag får hoppa på ett tanketåg och filosofera lite utan hämningar, dyker det bland annat upp en bild av ursprung då hanar av arten däggdjur, eller ännu tidigare, dyrkade honan som faktiskt är livets utveckling och bärare, genom att förse henne med mat och skydd. Att denna dyrkan fram till idag har förskjutits och snedvridits till bland annat en bild av att föremålet för vår gamla dyrkan nu måste stanna hemma – eller ha mindre lön(…!), är sorgligt, men kanske en del av den enda vägen(något som dock inte rättfärdigar det).
Kanske har vi snart utvecklat genetikforskningen så mycket att vi kan avveckla hanen som störande moment i strävan efter biologisk mångfald, och då kan vi strunta i vilken färg vi väljer till barnkammaren.
Själv var jag lite vilse i tidningsläsandet ett tag. Jag trodde att jag skulle känna mig mer uppdaterad för varje tidning jag läste, vilket kunde resultera i BT, GP, metro och Svenljunga – Tranemo – Tidning på en gång.
Över en timma av mänsklighetens dyrbara tid gick åt när jag läste dessa, haha.
När jag tänker efter är det ju inte de nyheterna jag hittar, som jag egentligen vill läsa.
Folk runt om i detta land vill nog egentligen inte läsa det de ser varje dag. Jag tror att alla skulle vilja vara lite mer insatta i Lissabonfördraget än i vad någon provocerande hemmafru i Hollywood tycker t.ex.
Då säger våra kära representanter att vi är lite för korkade för att ta in de viktiga aspekterna av Lissabonfördraget, medans provokativa Hollywoodianer skapar de politiska debatterna.
Jag tror att kunskap är ett hjälpmedel för att ta sig fram på vägen. Vilken väg? Ja, man skulle kanske kallat den för den goda vägen, men det känns fel. Den rätta vägen känns också fel.
Alltså, om vi åker fram i tiden en miljard år och tittar tillbaka på vad vi har gjort i historien, kommer vi förmodligen se historien som den enda vägen. Därför tror jag att vi måste ta till oss kunskap och använda den för att ta oss fram på den enda vägen på ett bra sätt. Till exempel:
Tro inte på artiklar som säger att vi har hittat en väg till att minska radioaktiviteten i kärnavfall till 50 år. Tro på det när du kan se en professor i partikelfysik prata om det i TV utan att det är någon nyhet.
Sådana tankar är nämligen revolutionerande inom fysiken, precis som när vår vän Newton skrev ner sambandet mellan ett äpple som faller mot marken och banan för en himlakropp som månen.
300 år senare var man tvungen att säga att Newton hade fel i sin teori och att en ny revolution stod och knackade på dörren med den allmänna relativitetsteorin. Den nya insikten om att den klassiska fysikens allsmäktige kunde gjort fel, tog flera år på sig att sjunka in i till och med de mest vakna och framåtsträvande hjärnorna.
Tänk dig nu att det hade funnits en väl utvecklad varelse för 7 miljoner år sedan som gillade att utrota olika arter ur dess existens. Varelsen utrotade bland annat det släkte av primater nere i Afrika som förde vansinnigt väsen så fort de såg en eld brinna.
Varelsen utrotade inte mänskligheten, men möjligheten för att mänskligheten skulle kunna utvecklas.
Jag tror att det är på detta sätt folk behöver se evolutionens samband med varje art som lever för att vi som homo sapiens inte ska utrota mer arter än vad vi gör idag. För varje art vi dödar, dödar vi också allt som skulle kommit efter den.
Detta är ju kunskap som allmänheten måste värdera. Föroreningar skall inte släppas ut. Vi har en förbaskad tur att inte industrialiseringen av västvärlden började 100 år tidigare än vad den gjorde, för då hade vi nog inte haft ordet frisk kvar i vårt dagliga vokabulär.
Jag tror att kunskapen vi gradvis håller på att samla på oss måste enas och ställa upp på en sida om framtida generationer inte ska komma ihåg oss med blandad känsla av hat och irritation.
Med detta menar jag inte att frågor om status mellan hona och hane är något som ska skjutas åt sidan. Vi hanar är djupt tacksamma över att vi får ta del av DNA-molekylens fortsatta utveckling. Om jag får hoppa på ett tanketåg och filosofera lite utan hämningar, dyker det bland annat upp en bild av ursprung då hanar av arten däggdjur, eller ännu tidigare, dyrkade honan som faktiskt är livets utveckling och bärare, genom att förse henne med mat och skydd. Att denna dyrkan fram till idag har förskjutits och snedvridits till bland annat en bild av att föremålet för vår gamla dyrkan nu måste stanna hemma – eller ha mindre lön(…!), är sorgligt, men kanske en del av den enda vägen(något som dock inte rättfärdigar det).
Kanske har vi snart utvecklat genetikforskningen så mycket att vi kan avveckla hanen som störande moment i strävan efter biologisk mångfald, och då kan vi strunta i vilken färg vi väljer till barnkammaren.
Parad-oxe - nej, paradox
Paradoxer är roliga; här kommer en:
Tänk dig tillbaka till 1500-talet någonstans i någon för tiden trevlig hamnstad. Det fanns ett förnämt rederi i staden som verkligen såg efter sina båtar och såg till att alla var i toppskick. En del tyckte att rederiet var lite väl aktsamma när de bytte ut delar av båtarna innan delarna ens var så gamla att de började kännas som om de varit med om mycket. En av dessa båtar var 1500-talets vackraste skepp: Agda.
På tidig förmiddag den 3 juli 1502 invigdes Agda med pompa och ståt. Hon skulle göra sin första resa redan på morgonen dagen efter.
Direkt efter invigningen gick det ett tisslande genom skeppsarbetarna om att det kunde vara något fel på rodret. De var inte säkra, men för säkerhets skull tog rederiet tisslandet på allvar och bestämde sig för att under kvällen byta ut rodret, och några brädor i närheten när de ändå höll på.
Rodret och brädorna lades in i rederiets lager eftersom de inte ville att någon annan skulle få se hur man lyckats konstruera ett så vackert skepp. Dessutom var de begagnade delarna nu en mall ifall man någon gång skulle vilja göra en kopia av skeppet.
Agda och dess besättning vinkades av morgonen därpå och sågs inte till i hamnen på över två månader igen. När de kom tillbaka hade de lyckats komma över varor som rederiet dyrt skulle sälja. Resan var en triumf. Tiden som hade gått medans Agda var borta skulle mer än väl betalas av de dyrbarheter som skeppet tagit med sig hem igen.
Rederiet fick en släng av hybris och beslutade sig för att byta ut hela skrovet på Agda när hon ändå låg i hamn. Hon kunde ju faktiskt ha råkat ut för något som ingen märkt.Sagt och gjort, skrovet var bytt och delarna lagda på lager. Nu förbereddes en riktigt lång resa då Agda skulle vara borta hela vinterhalvåret och inte komma tillbaka innan fram emot maj året därpå.
Än en gång vinkades det ståtliga skeppet Agda av, och dess nya resa tog sin början.
Under maj månad år 1503 skymtades en prick ute på oceanen. Först syntes masten. Efter en stund började man se däcket och skrovet och kunde jublande konstatera att det var Agda som var på ingång och att jorden måste vara rund.
Denna gång hade skeppet med sig ett överflöd av guld, ädelstenar och andra läckerheter så som mördarsniglar och kanadagäss. Rederiet var i extas, hela staden var i extas. Man satte genast igång med att byta ut master, segel och till och med repen. Det firades, och firades. Man bytte ut kaptensmöblerna och sängarna. Någon hade med sig en slags roande dryck som de kallade för vin. Allt som byttes ut ställdes in i rederiets lager, och på hösten var det återigen dags för en långresa.
I maj månad 1504 satt man och väntade ivrigt på att få se den där pricken ute till havs igen. Vinet i alla tunnorna var på upphällningen och staden hade gjort sig redo för att förgylla sig med alla glänsande varor som väntades.
Juni månad gick utan ens ett uns av en skymt av någonting vid horisonten.
I juli började folk bli lite rastlösa och gick av och an i staden, alltid beredda att kasta en blick utåt havet i hopp om nya festligheter.
I augusti gick staden in i en slags kollektiv depression. Sommaren var varm, havet glänste och måsarna sjöng sina hyllningar. Man började tillverka eldvapen för att kunna skjuta ned fåglarna som inte förstod vad depression var.
Någon klantskalle skulle givetvis försöka sig på denna konst inifrån sitt eget hus och lyckades med enkelhet fjutta eld på huset. Eftersom det var en varm sommardag, spred sig elden med oerhörd hastighet genom staden och en fjärdedel av stadens invånare stod dagen därpå hemlösa. Många sörjde över de offer som branden tagit.
Det var i denna tunga timme som gamle Knut Enöga fick den geniala idén att de skulle bygga ihop de utbytta delarna av Agda igen. Rederiet hade varit så aktsamt att det hade bytt ut alla delar minst en gång vid det här laget. Arbetet sattes igång. Det blev som en religion. Alla i staden var med och hjälpte till på ett eller annat sätt. Åter kunde man skymta en glimt av hopp i även de mest ledsnas ögon. Albert Vrånghandske plitade iväg och hämtade sina undangömda tunnor med vin, och snart kunde åter skratten eka mellan väggarna.
Efter bara en vecka låg hon där i hamnen igen, identiskt – inte bara identiskt, det var ju samma skepp, inte bara samma skepp, det var det skeppet, skeppet de alla väntat på, bara det att nu hade de varit tvungna att bygga det. Inga nya varor låg där och väntade, istället fann man att skeppet var fullastat med ett hopp som var alldeles övermäktigt.
Ny kapten skulle ta plats och invigningen hade ju redan ägt rum eftersom det var samma delar som drygt två år tidigare blivit invigda och döpta.
Dagen för avfärd stod att skåda blott ett dygn senare och folket var samlade vid kajen för att ta farväl. När man precis skulle kasta loss hördes rop ifrån massan som stod och tittade på.
Kaptenen formade sin hand som en tratt emot örat för att kunna höra bättre. ”Det är ett skepp ivägen!” hördes det ropas.
Den första dagen i september 1504 kom Agda tillbaka. Denna gång ännu mer fullastad än vad hon var förra gången. Lasten glänste i solen och räknat i dåtidens pengavärde blev det hela bara löjligt. Mer av allt fanns ombord. Allt som staden suktat efter. Besättningen blev burna av folkhavets händer hela vägen till den stora sal där festen skulle börja. Ingen alls, överhuvudtaget, kom att tänka på att de för lite mer än en vecka sedan stått och tittat ut över verkligheten med ögonen hos den som hoppet övergivit.
Branden hade förstört hem, men glädjen gjorde folket överdrivet givmilt och ingen hade längre problem med att hitta någonstans att sova.
Den enda som var lite bekymrad var rederiets direktör, Håkon Direktör. Han satt nere vid kajen och tittade ut på vad som låg där. Det var två skepp, men vilket av dem var Agda?
Tänk dig tillbaka till 1500-talet någonstans i någon för tiden trevlig hamnstad. Det fanns ett förnämt rederi i staden som verkligen såg efter sina båtar och såg till att alla var i toppskick. En del tyckte att rederiet var lite väl aktsamma när de bytte ut delar av båtarna innan delarna ens var så gamla att de började kännas som om de varit med om mycket. En av dessa båtar var 1500-talets vackraste skepp: Agda.
På tidig förmiddag den 3 juli 1502 invigdes Agda med pompa och ståt. Hon skulle göra sin första resa redan på morgonen dagen efter.
Direkt efter invigningen gick det ett tisslande genom skeppsarbetarna om att det kunde vara något fel på rodret. De var inte säkra, men för säkerhets skull tog rederiet tisslandet på allvar och bestämde sig för att under kvällen byta ut rodret, och några brädor i närheten när de ändå höll på.
Rodret och brädorna lades in i rederiets lager eftersom de inte ville att någon annan skulle få se hur man lyckats konstruera ett så vackert skepp. Dessutom var de begagnade delarna nu en mall ifall man någon gång skulle vilja göra en kopia av skeppet.
Agda och dess besättning vinkades av morgonen därpå och sågs inte till i hamnen på över två månader igen. När de kom tillbaka hade de lyckats komma över varor som rederiet dyrt skulle sälja. Resan var en triumf. Tiden som hade gått medans Agda var borta skulle mer än väl betalas av de dyrbarheter som skeppet tagit med sig hem igen.
Rederiet fick en släng av hybris och beslutade sig för att byta ut hela skrovet på Agda när hon ändå låg i hamn. Hon kunde ju faktiskt ha råkat ut för något som ingen märkt.Sagt och gjort, skrovet var bytt och delarna lagda på lager. Nu förbereddes en riktigt lång resa då Agda skulle vara borta hela vinterhalvåret och inte komma tillbaka innan fram emot maj året därpå.
Än en gång vinkades det ståtliga skeppet Agda av, och dess nya resa tog sin början.
Under maj månad år 1503 skymtades en prick ute på oceanen. Först syntes masten. Efter en stund började man se däcket och skrovet och kunde jublande konstatera att det var Agda som var på ingång och att jorden måste vara rund.
Denna gång hade skeppet med sig ett överflöd av guld, ädelstenar och andra läckerheter så som mördarsniglar och kanadagäss. Rederiet var i extas, hela staden var i extas. Man satte genast igång med att byta ut master, segel och till och med repen. Det firades, och firades. Man bytte ut kaptensmöblerna och sängarna. Någon hade med sig en slags roande dryck som de kallade för vin. Allt som byttes ut ställdes in i rederiets lager, och på hösten var det återigen dags för en långresa.
I maj månad 1504 satt man och väntade ivrigt på att få se den där pricken ute till havs igen. Vinet i alla tunnorna var på upphällningen och staden hade gjort sig redo för att förgylla sig med alla glänsande varor som väntades.
Juni månad gick utan ens ett uns av en skymt av någonting vid horisonten.
I juli började folk bli lite rastlösa och gick av och an i staden, alltid beredda att kasta en blick utåt havet i hopp om nya festligheter.
I augusti gick staden in i en slags kollektiv depression. Sommaren var varm, havet glänste och måsarna sjöng sina hyllningar. Man började tillverka eldvapen för att kunna skjuta ned fåglarna som inte förstod vad depression var.
Någon klantskalle skulle givetvis försöka sig på denna konst inifrån sitt eget hus och lyckades med enkelhet fjutta eld på huset. Eftersom det var en varm sommardag, spred sig elden med oerhörd hastighet genom staden och en fjärdedel av stadens invånare stod dagen därpå hemlösa. Många sörjde över de offer som branden tagit.
Det var i denna tunga timme som gamle Knut Enöga fick den geniala idén att de skulle bygga ihop de utbytta delarna av Agda igen. Rederiet hade varit så aktsamt att det hade bytt ut alla delar minst en gång vid det här laget. Arbetet sattes igång. Det blev som en religion. Alla i staden var med och hjälpte till på ett eller annat sätt. Åter kunde man skymta en glimt av hopp i även de mest ledsnas ögon. Albert Vrånghandske plitade iväg och hämtade sina undangömda tunnor med vin, och snart kunde åter skratten eka mellan väggarna.
Efter bara en vecka låg hon där i hamnen igen, identiskt – inte bara identiskt, det var ju samma skepp, inte bara samma skepp, det var det skeppet, skeppet de alla väntat på, bara det att nu hade de varit tvungna att bygga det. Inga nya varor låg där och väntade, istället fann man att skeppet var fullastat med ett hopp som var alldeles övermäktigt.
Ny kapten skulle ta plats och invigningen hade ju redan ägt rum eftersom det var samma delar som drygt två år tidigare blivit invigda och döpta.
Dagen för avfärd stod att skåda blott ett dygn senare och folket var samlade vid kajen för att ta farväl. När man precis skulle kasta loss hördes rop ifrån massan som stod och tittade på.
Kaptenen formade sin hand som en tratt emot örat för att kunna höra bättre. ”Det är ett skepp ivägen!” hördes det ropas.
Den första dagen i september 1504 kom Agda tillbaka. Denna gång ännu mer fullastad än vad hon var förra gången. Lasten glänste i solen och räknat i dåtidens pengavärde blev det hela bara löjligt. Mer av allt fanns ombord. Allt som staden suktat efter. Besättningen blev burna av folkhavets händer hela vägen till den stora sal där festen skulle börja. Ingen alls, överhuvudtaget, kom att tänka på att de för lite mer än en vecka sedan stått och tittat ut över verkligheten med ögonen hos den som hoppet övergivit.
Branden hade förstört hem, men glädjen gjorde folket överdrivet givmilt och ingen hade längre problem med att hitta någonstans att sova.
Den enda som var lite bekymrad var rederiets direktör, Håkon Direktör. Han satt nere vid kajen och tittade ut på vad som låg där. Det var två skepp, men vilket av dem var Agda?
fredag 9 oktober 2009
Pike Syndrome
Det var en gång en gädda.
Gäddan var precis som man förväntar sig att en gädda är, nämligen: Han tyckte att han med åren hade blivit vis. Gäddan var 4 år nu och i den sjön där gäddan tidigare levt var fyra år en lååång tid. Han hade varit med om både vinter och sommar flera gånger om. Vad mer vis kan man bli?
För en vecka sedan hade gäddans verklighetsuppfattning dock kommit lite på kant med det som han lärt sig sedan han var liten.
Det som alltid hade varit sanningen för honom var: ser man något som rör sig; ät det!
Meningen med livet är helt enkelt att man ska släcka den hunger som alltid gör sig påmind i en gäddas kropp.
För en vecka sedan kom det stora nätet, som gäddan inte vetat om tidigare, och lyfte upp honom ur den sjö där han alltid varit så trygg.
Han hade tur(fast det visste han inte), för han hamnade efter en väldigt kort stund i nytt vatten.
Vattnet som gäddan levt i var den enda verkligheten som han kände till, och han hade blivit upplyft ur den in i något nytt som inte var den verklighet han hade levt i. Han var ganska smart, för att vara en gädda, och kallade denna nya verklighet för en ny dimension.
Snart kom han dock tillbaka till den familjära verklighet där vattnet omslöt honom på alla håll. Tillbaka ifrån den nya dimensionen, men till en nygammal verklighet.
Först tyckte gäddan inte om den nya verkligheten, men efter bara några gältag fångades en glimt av det som kroppen alltid längtade efter: Mat!
Han tog sats och susade bubblandes iväg mot härligheten... Dunk! Aj!
Vad var det? Åhh! Mat!
Dunk! Aj! Vad var det?
Han försökte fem gånger till med att göra det han alltid varit bäst på; äta.
Varenda gång smällde det till i skallen och han såg små, små stjärnor ringla omkring framför ögonen. Varje gång upplevde han en smärta längst fram på munnen.
Han förstod inte vad som hänt. Så fort han försökte äta fick han ont i munnen och det knakade i hela kroppen.
Han var helt säker nu. Han skulle aldrig kunna äta mer.
Nu såg han hur maten simmade runt honom, under honom, framför honom, men han visste att om han försökte äta, skulle han bara höra det fruktansvärda dunket en gång till.
Detta kallas för Pike Syndrome och inträffar om man släpper ner tex en gädda i ett akvarium där man har småfisk simmandes i en liten försluten glasbehållare som gäddan inte kan komma igenom. Gäddan försöker 6 - 8 gånger med att fånga maten, men inser tillslut att det bara gör ont. Släpper man sedan ut småfisken lös i akvariet, kommer gäddan inte att fösöka äta den. Gäddan har ju lärt sig att det inte går.
Gäddan kommer att dö om man inte tvångsmatar den.
Människor har tendens till att lära sig saker fort. Så fort man vet att något inte gick, överger man tanken på att försöka igen.
Detta är farligt när man tänker saker om andra. "Hon brukar inte vara bra på det, så det är ingen idé att vi bryr oss om att fråga." "Han hade ingen koll förra gången, så vad är det som säger att han kommer ha det denna gång?"
Jag tycker att vi istället ska uppmuntra varandra till att försöka tills det går, även om det kräver hundratals försök. Det är svårt, men logiskt sett borde det gå, man får bara hitta en väg igenom glasbehållaren.
Gäddan var precis som man förväntar sig att en gädda är, nämligen: Han tyckte att han med åren hade blivit vis. Gäddan var 4 år nu och i den sjön där gäddan tidigare levt var fyra år en lååång tid. Han hade varit med om både vinter och sommar flera gånger om. Vad mer vis kan man bli?
För en vecka sedan hade gäddans verklighetsuppfattning dock kommit lite på kant med det som han lärt sig sedan han var liten.
Det som alltid hade varit sanningen för honom var: ser man något som rör sig; ät det!
Meningen med livet är helt enkelt att man ska släcka den hunger som alltid gör sig påmind i en gäddas kropp.
För en vecka sedan kom det stora nätet, som gäddan inte vetat om tidigare, och lyfte upp honom ur den sjö där han alltid varit så trygg.
Han hade tur(fast det visste han inte), för han hamnade efter en väldigt kort stund i nytt vatten.
Vattnet som gäddan levt i var den enda verkligheten som han kände till, och han hade blivit upplyft ur den in i något nytt som inte var den verklighet han hade levt i. Han var ganska smart, för att vara en gädda, och kallade denna nya verklighet för en ny dimension.
Snart kom han dock tillbaka till den familjära verklighet där vattnet omslöt honom på alla håll. Tillbaka ifrån den nya dimensionen, men till en nygammal verklighet.
Först tyckte gäddan inte om den nya verkligheten, men efter bara några gältag fångades en glimt av det som kroppen alltid längtade efter: Mat!
Han tog sats och susade bubblandes iväg mot härligheten... Dunk! Aj!
Vad var det? Åhh! Mat!
Dunk! Aj! Vad var det?
Han försökte fem gånger till med att göra det han alltid varit bäst på; äta.
Varenda gång smällde det till i skallen och han såg små, små stjärnor ringla omkring framför ögonen. Varje gång upplevde han en smärta längst fram på munnen.
Han förstod inte vad som hänt. Så fort han försökte äta fick han ont i munnen och det knakade i hela kroppen.
Han var helt säker nu. Han skulle aldrig kunna äta mer.
Nu såg han hur maten simmade runt honom, under honom, framför honom, men han visste att om han försökte äta, skulle han bara höra det fruktansvärda dunket en gång till.
Detta kallas för Pike Syndrome och inträffar om man släpper ner tex en gädda i ett akvarium där man har småfisk simmandes i en liten försluten glasbehållare som gäddan inte kan komma igenom. Gäddan försöker 6 - 8 gånger med att fånga maten, men inser tillslut att det bara gör ont. Släpper man sedan ut småfisken lös i akvariet, kommer gäddan inte att fösöka äta den. Gäddan har ju lärt sig att det inte går.
Gäddan kommer att dö om man inte tvångsmatar den.
Människor har tendens till att lära sig saker fort. Så fort man vet att något inte gick, överger man tanken på att försöka igen.
Detta är farligt när man tänker saker om andra. "Hon brukar inte vara bra på det, så det är ingen idé att vi bryr oss om att fråga." "Han hade ingen koll förra gången, så vad är det som säger att han kommer ha det denna gång?"
Jag tycker att vi istället ska uppmuntra varandra till att försöka tills det går, även om det kräver hundratals försök. Det är svårt, men logiskt sett borde det gå, man får bara hitta en väg igenom glasbehållaren.
Lång dag igår - 8,1 miljarder kilometer!
"Det var en lång dag igår."
Många gånger hör man ovanstående kommentar.
Alla tycker att deras tid är den centrala, ändå tycker man att dagar kan vara både långa och korta. De flesta personer verkar också tycka att de har mest att tänka på.
Jag tror att alla tänker på lika mycket. Frågan är bara vad man tänker på.
Slut ögonen en stund och tänk på en fotboll. Tänk på den fotbollen i 1 minut utan att tänka på något annat. Så fort du börjar se tex en gräsmatta, har du tänkt för mycket och får börja om. Så fort du börjar tänka på en fotbollsspelare, har du tänkt på annat än den fotbollen och får börja om.
Vad jag menar är att det är svårt att tänka på lite saker.
Lång dag:
Hur var det för mig?
Jo, jag vaknade 06:30 och kom inte i säng innan 24:00, antagligen senare, men det räknar jag inte till igår eftersom det klockvis hörde till idag.
Hur långt är detta då?
Man kan ju lätt se att 17 och en halv timme hann förflutna, men det säger mig inte mycket eftersom jag vet att de 2 minuter då man väntar på att telefonen ska ringa och någon i andra ändan kommer att säga om man kvalificerade sig, eller om han/hon kommer på besök, eller v75 ringer och säger om man har vunnit på lotto eller inte, känns som minst 2 timmar och 2 timmar i trevligt sällskap med intressant tankeomsättning känns oftast inte längre än 2 minuter.
Hmm. Det verkar som om tiden inte är något bra att relatera till. Då får vi hitta något annat som alltid är detsamma!
För att göra en lång historia kort kan jag ta upp Einsteins Speciella Relativitetsteori, som säger att fysikens lagar gäller för alla referensramar som befinner sig i konstant rörelse, även Maxwells ekvationer som säger att ljus(elektromagnetisk strålning) alltid förflyttar sig i förhållande till observatören med ca 300 000 km/sekund(i vakuum).
En del tror att "Relativitetsteorin" säger att allt är relativt. Detta är en jättekonstig tolkning, och jag kan inte förstå hur man kan tolka den på det sättet.
"Relativitetsteorin" säger precis det som Gallileos relativitetsprincip sa flera hundra år tidigare, nämligen: Fysikens lagar är samma för alla referensramar i konstant rörelse. Inget relativt med det!
Däremot är inte alla konstanta rörelser konstanta relativt till varandra, men det behöver man inte bry sig om till en början.
Ok. Var var jag? Jo, 300 000 km är den sträcka ljuset färdades den första sekunden efter det att min dag började igår. Alltså borde en observatör som befinner sig 300 000 km bort tycka att min dag började en sekund senare än vad jag tyckte. En observatör som befinner sig 600 000 km bort borde ju tycka att min dag började två sekunder senare än vad jag tycker.
Allt detta eftersom ingen information kan färdas fortare än ljuset, enligt den speciella relativitetsteorin.
Hur långt färdas då ljuset på 17, 5 timmar? Jo: 8 100 000 000 km = 8,1 miljarder kilometer.
Alltså: Om någon befinner sig 8,1 miljarder km ifrån mig, kommer den personen 17,5 timmar senare än 06:30(hos mig) tycka att klockan är 06:30 hos mig, men då har ju klockan hos mig hunnit gå 17,5 timmar till och jag tycker att min dag är slut.
Då har vi ett roligt läge:
All den sträcka mellan observatören som befinner sig 8,1 miljarder kilometer bort och mig, när min dag precis tar slut, borde då räknas som min dag.
Jag tycker att min dag igår var ganska lång. Hann jag med mycket? Nja, lagom.
Idag är också en ganska lång dag.
Många gånger hör man ovanstående kommentar.
Alla tycker att deras tid är den centrala, ändå tycker man att dagar kan vara både långa och korta. De flesta personer verkar också tycka att de har mest att tänka på.
Jag tror att alla tänker på lika mycket. Frågan är bara vad man tänker på.
Slut ögonen en stund och tänk på en fotboll. Tänk på den fotbollen i 1 minut utan att tänka på något annat. Så fort du börjar se tex en gräsmatta, har du tänkt för mycket och får börja om. Så fort du börjar tänka på en fotbollsspelare, har du tänkt på annat än den fotbollen och får börja om.
Vad jag menar är att det är svårt att tänka på lite saker.
Lång dag:
Hur var det för mig?
Jo, jag vaknade 06:30 och kom inte i säng innan 24:00, antagligen senare, men det räknar jag inte till igår eftersom det klockvis hörde till idag.
Hur långt är detta då?
Man kan ju lätt se att 17 och en halv timme hann förflutna, men det säger mig inte mycket eftersom jag vet att de 2 minuter då man väntar på att telefonen ska ringa och någon i andra ändan kommer att säga om man kvalificerade sig, eller om han/hon kommer på besök, eller v75 ringer och säger om man har vunnit på lotto eller inte, känns som minst 2 timmar och 2 timmar i trevligt sällskap med intressant tankeomsättning känns oftast inte längre än 2 minuter.
Hmm. Det verkar som om tiden inte är något bra att relatera till. Då får vi hitta något annat som alltid är detsamma!
För att göra en lång historia kort kan jag ta upp Einsteins Speciella Relativitetsteori, som säger att fysikens lagar gäller för alla referensramar som befinner sig i konstant rörelse, även Maxwells ekvationer som säger att ljus(elektromagnetisk strålning) alltid förflyttar sig i förhållande till observatören med ca 300 000 km/sekund(i vakuum).
En del tror att "Relativitetsteorin" säger att allt är relativt. Detta är en jättekonstig tolkning, och jag kan inte förstå hur man kan tolka den på det sättet.
"Relativitetsteorin" säger precis det som Gallileos relativitetsprincip sa flera hundra år tidigare, nämligen: Fysikens lagar är samma för alla referensramar i konstant rörelse. Inget relativt med det!
Däremot är inte alla konstanta rörelser konstanta relativt till varandra, men det behöver man inte bry sig om till en början.
Ok. Var var jag? Jo, 300 000 km är den sträcka ljuset färdades den första sekunden efter det att min dag började igår. Alltså borde en observatör som befinner sig 300 000 km bort tycka att min dag började en sekund senare än vad jag tyckte. En observatör som befinner sig 600 000 km bort borde ju tycka att min dag började två sekunder senare än vad jag tycker.
Allt detta eftersom ingen information kan färdas fortare än ljuset, enligt den speciella relativitetsteorin.
Hur långt färdas då ljuset på 17, 5 timmar? Jo: 8 100 000 000 km = 8,1 miljarder kilometer.
Alltså: Om någon befinner sig 8,1 miljarder km ifrån mig, kommer den personen 17,5 timmar senare än 06:30(hos mig) tycka att klockan är 06:30 hos mig, men då har ju klockan hos mig hunnit gå 17,5 timmar till och jag tycker att min dag är slut.
Då har vi ett roligt läge:
All den sträcka mellan observatören som befinner sig 8,1 miljarder kilometer bort och mig, när min dag precis tar slut, borde då räknas som min dag.
Jag tycker att min dag igår var ganska lång. Hann jag med mycket? Nja, lagom.
Idag är också en ganska lång dag.
fredag 18 september 2009
Hoppsan!
Föreläsningen om Platon och hans syn på moralen igår var en riktig fullträff. Ämnet måste behandlas vidare någon gång.
Nu nöjer jag mig med att beskriva Platons version av Sokrates syn på samvetet.
Ungefär: Sokrates talade för att alla människor vet när man handlar rätt gentemot när man handlar fel. Det finns någon slags universell kunskap om när man har gjort fel. Dock inte alls på samma vis när man har gjort rätt val.
Hundar är ju inte människor, men en hund talar om med hela kroppsspråket att den skäms. Alltså måste hundar också ha ett samvete?
Hur är det med andra djur? Instinkter? Känner en bananfluga dåligt samvete?
Känner en banan dåligt samvete för att den råkade konsumera småväxters solljustillgång?
Man kanske måste förstå att man handlar fel.
Hur är det med materia?
Om jag har dåligt samvete, har min hand dåligt samvete den också då? Eller är min hand jag?
En molekyl av min hand; kan den molekylen känna känslor?
Kan alla molekyler känna känslor? Atomer?
Vad tycker till exempel uran-atomen om hela det här köret med kärnkraft?
Är den lite kluven i frågan?
Nu nöjer jag mig med att beskriva Platons version av Sokrates syn på samvetet.
Ungefär: Sokrates talade för att alla människor vet när man handlar rätt gentemot när man handlar fel. Det finns någon slags universell kunskap om när man har gjort fel. Dock inte alls på samma vis när man har gjort rätt val.
Hundar är ju inte människor, men en hund talar om med hela kroppsspråket att den skäms. Alltså måste hundar också ha ett samvete?
Hur är det med andra djur? Instinkter? Känner en bananfluga dåligt samvete?
Känner en banan dåligt samvete för att den råkade konsumera småväxters solljustillgång?
Man kanske måste förstå att man handlar fel.
Hur är det med materia?
Om jag har dåligt samvete, har min hand dåligt samvete den också då? Eller är min hand jag?
En molekyl av min hand; kan den molekylen känna känslor?
Kan alla molekyler känna känslor? Atomer?
Vad tycker till exempel uran-atomen om hela det här köret med kärnkraft?
Är den lite kluven i frågan?
torsdag 17 september 2009
En till
Nu kom jag på en sak till:
Idag är det "Filosofi-Café" på högskolan i Borås.
Start klockan 18:00, alla välkomna.
Det finns anledning att tro att det kommer bli bra.
Idag kommer det handla om Platon och hans idéer om moral.
Själv har jag två idéer precis nu: Jag är hungrig. Jag har glömt telefonen idag.
Nu går jag och äter...
Idag är det "Filosofi-Café" på högskolan i Borås.
Start klockan 18:00, alla välkomna.
Det finns anledning att tro att det kommer bli bra.
Idag kommer det handla om Platon och hans idéer om moral.
Själv har jag två idéer precis nu: Jag är hungrig. Jag har glömt telefonen idag.
Nu går jag och äter...
Var får man allt ifrån...
Ja. Just nu ingenstans. Kreativiteten är lika livlig som en bottenfryst sjö.
En sak kan jag dock förtydliga: Massutskick via mail är i stort sett omöjligt.
Det som händer är att några ynka elektroner ändrar på sig lite grann; inte mycket mer än vad de hade gjort om man inte hade skickat vad det nu är man skickar.
Ett riktigt massutskick går till genom att man skickar något man kan ta på(massa), och härmed har jag bevisat att jag inte har så mycket att skriva om idag heller.
Man skulle kunna klaga lite på hur kändisar och folk uttrycker sig, men ingen blir gladare av det.
Däremot kan jag rekommendera någon film.
Har ni aldrig sett någon bra musikal och inte heller tyckt att The Beatles gjort några intressanta skapelser i form av låtar, kan man nästan helt säkert sätta sig och titta på filmen Across the Universe utan att bli besviken, samtidigt som pulsen ökar lite nästa gång man hör en av deras sånger på radio, eller var man nu stöter på dem. (Har ni sett bra musikaler tidigare, kommer ni tycka(förmodligen) att den här filmen pôtte ner någon av topp-musikalerna)
En annan film som definitivt inte frambringar besvikelse är I am Sam som handlar om en mentalt funktionshindrad far som slåss för rätten att vårda sitt barn. (Han är också Beatles-fantast, och har man inte fått nog av dem i Across the Universe, kommer förhoppningsvis pulsen att öka(till hälsosamma nivåer helst) då och då under filmens gång.)
Filmen påverkar tydligt känslotillstånd hos de flesta som ser den.
K-Pax heter en film som handlar om en man som säger att han är ifrån K-Pax, inte jorden. Han blir givetvis frihetsberövad och omhändertagen på en klinik, men får snart alla de andra karaktärerna och även åskadarna(vi) att tveka på vad man ska tro. Ganska lättsam film, men fortfarande kritiserande och djupare än de flesta filmer som spelas in(förutom de som spelas in på K-Pax antagligen). (Inga monster som hoppar ut ur magen här inte!)
Sådär ja! (Jag skulle faktiskt inte få för mig att rekommendera filmer som jag inte tycker är bra...)
En sak kan jag dock förtydliga: Massutskick via mail är i stort sett omöjligt.
Det som händer är att några ynka elektroner ändrar på sig lite grann; inte mycket mer än vad de hade gjort om man inte hade skickat vad det nu är man skickar.
Ett riktigt massutskick går till genom att man skickar något man kan ta på(massa), och härmed har jag bevisat att jag inte har så mycket att skriva om idag heller.
Man skulle kunna klaga lite på hur kändisar och folk uttrycker sig, men ingen blir gladare av det.
Däremot kan jag rekommendera någon film.
Har ni aldrig sett någon bra musikal och inte heller tyckt att The Beatles gjort några intressanta skapelser i form av låtar, kan man nästan helt säkert sätta sig och titta på filmen Across the Universe utan att bli besviken, samtidigt som pulsen ökar lite nästa gång man hör en av deras sånger på radio, eller var man nu stöter på dem. (Har ni sett bra musikaler tidigare, kommer ni tycka(förmodligen) att den här filmen pôtte ner någon av topp-musikalerna)
En annan film som definitivt inte frambringar besvikelse är I am Sam som handlar om en mentalt funktionshindrad far som slåss för rätten att vårda sitt barn. (Han är också Beatles-fantast, och har man inte fått nog av dem i Across the Universe, kommer förhoppningsvis pulsen att öka(till hälsosamma nivåer helst) då och då under filmens gång.)
Filmen påverkar tydligt känslotillstånd hos de flesta som ser den.
K-Pax heter en film som handlar om en man som säger att han är ifrån K-Pax, inte jorden. Han blir givetvis frihetsberövad och omhändertagen på en klinik, men får snart alla de andra karaktärerna och även åskadarna(vi) att tveka på vad man ska tro. Ganska lättsam film, men fortfarande kritiserande och djupare än de flesta filmer som spelas in(förutom de som spelas in på K-Pax antagligen). (Inga monster som hoppar ut ur magen här inte!)
Sådär ja! (Jag skulle faktiskt inte få för mig att rekommendera filmer som jag inte tycker är bra...)
tisdag 8 september 2009
Vilken låt?
Dam, dam, tadam, dam,
dam, dam, tadam, dam,
dam, dam, tadam, tadam, tatam, dam, tadam,
tadam, dam, tadam, dam,
tadam, dam, tadam, dam,
tadam, dam, tadam, tadam, tadam, dam, tadaaa.
[börjar med: Ja, må...]
dam, dam, tadam, dam,
dam, dam, tadam, tadam, tatam, dam, tadam,
tadam, dam, tadam, dam,
tadam, dam, tadam, dam,
tadam, dam, tadam, tadam, tadam, dam, tadaaa.
[börjar med: Ja, må...]
fredag 28 augusti 2009
Val i livet
Nu har jag precis skickat ett mail till antagningsenheten på Chalmers Tekniska Högskola och sagt att jag inte tänker gå där i år.
Efter den första veckan här i Borås känns det som om jag ska ta och utforska staden lite för att putsa bort lite fördomar som har dykt upp under åren. (Vissa kommer antagligen att sitta i dock, t. ex: Boråsare kan inte köra bil...)
Nu blir det Borås och "Boråsare" blandat med de många olika studenter ifrån olika delar av landet i ett år framöver.
Boendet kommer att vara baserat i Skene, med allt vad det innebär.
Pianot och gitarrerna kommer att flytta med.
Biblioteket här på skolan är riktigt lockande, så jag tänker ta mig en sväng förbi hyllan med matematik, kemi och fysik och titta lite närmare på beräkningar av elektronhopp nu, om ni ursäktar.
Efter den första veckan här i Borås känns det som om jag ska ta och utforska staden lite för att putsa bort lite fördomar som har dykt upp under åren. (Vissa kommer antagligen att sitta i dock, t. ex: Boråsare kan inte köra bil...)
Nu blir det Borås och "Boråsare" blandat med de många olika studenter ifrån olika delar av landet i ett år framöver.
Boendet kommer att vara baserat i Skene, med allt vad det innebär.
Pianot och gitarrerna kommer att flytta med.
Biblioteket här på skolan är riktigt lockande, så jag tänker ta mig en sväng förbi hyllan med matematik, kemi och fysik och titta lite närmare på beräkningar av elektronhopp nu, om ni ursäktar.
tisdag 25 augusti 2009
Lång tid sedan senaste inlägg...
Varför har det tagit så lång tid?
Sommarlov(kanske)
Under tiden man funderar på det kan man fundera på lite annat som man råkar på lite här och där:
- Varför kommer pizzan fram snabbare till kunden, än ambulansen till patienten?
- Varför finns det parkeringsplats för rörelsehindrade framför skridskobanan?
- Varför beställer folk en dubbel ost hamburgare med stor pommes frites och Cola light?
- Varför köper vi hot dogs i tiopack och korvbröd i åttapack?
- Varför målar kvinnorna sina ögon med öppen mun?
- Varför är inte ordet förkortning kortare?
- Varför trycker vi på start när vi vill stänga av datorn?
- Varför står det på hundmatburken "ny bättre smak", vem har testat detta?
- Alla känner väl till flygplanens svarta låda, som alltid håller sig oskadd. Varför tillverkar man inte flygplanen av samma material?
- Varför trycker du fjärrkontrollens knappar hårdare när batterierna är nästan slut?
- Varför använde Kamikaze -piloterna hjälm?
- Hur har man fått skylten "gå inte på gräsmattan" ut till mitten av gräsmattan?
- När ett ord är fel i ordboken, hur vet man det?
- Har arbetarna på Lipton kafferast?
- När jag köper en ny bumerang hur blir jag av med den gamla?
- Varför har byggnader som ska var öppet dygnet runt överhuvudtaget lås?
Sommarlov(kanske)
Under tiden man funderar på det kan man fundera på lite annat som man råkar på lite här och där:
- Varför kommer pizzan fram snabbare till kunden, än ambulansen till patienten?
- Varför finns det parkeringsplats för rörelsehindrade framför skridskobanan?
- Varför beställer folk en dubbel ost hamburgare med stor pommes frites och Cola light?
- Varför köper vi hot dogs i tiopack och korvbröd i åttapack?
- Varför målar kvinnorna sina ögon med öppen mun?
- Varför är inte ordet förkortning kortare?
- Varför trycker vi på start när vi vill stänga av datorn?
- Varför står det på hundmatburken "ny bättre smak", vem har testat detta?
- Alla känner väl till flygplanens svarta låda, som alltid håller sig oskadd. Varför tillverkar man inte flygplanen av samma material?
- Varför trycker du fjärrkontrollens knappar hårdare när batterierna är nästan slut?
- Varför använde Kamikaze -piloterna hjälm?
- Hur har man fått skylten "gå inte på gräsmattan" ut till mitten av gräsmattan?
- När ett ord är fel i ordboken, hur vet man det?
- Har arbetarna på Lipton kafferast?
- När jag köper en ny bumerang hur blir jag av med den gamla?
- Varför har byggnader som ska var öppet dygnet runt överhuvudtaget lås?
måndag 15 juni 2009
Elddjuret
Elddjuret är besynnerligt djur.
På långt håll liknar det myror.
På nära håll liknar det ett månlandskap.
Jag kan dock inte börja en berättelse med en bildlig beskrivning av Elddjuret. Jag måste beskriva hur det började.
En del tror att det var två vetekringlor som någon hade glömt som krockade med varandra som var starten till Elddjuret.
En del tror att allt började med en dimension.
Den här dimensionen började sedan gå sönder och två parallella böljande väggar blev till.
För att det ska finnas 2 parallella böljande väggar, måste det finnas 3 dimensioner + tid, eller 3 dimensioner + en dimension som talar om hur mycket den första dimensionen har gått sönder.
När man sedan tänker tillbaka på den första dimensionen inser man hur många gånger den ryms i de fyra nya dimensionerna samtidigt som man inser att de fyra nya dimensionerna alla rymdes i den enda.
När någon sedan berättar att allt flöt omkring i ett 7-dimensionellt universum inser man hur många av våra universum som finns i de högre dimensionerna som tydligen liknar vetekringlor och amerikanska munkar. Att folk som äter vetekringlor tycker att magen väder och vrider på sig är antagligen en följd av vetekringlors naturliga funktion. Det kan också ha någonting med allergi att göra, men den biten är jag inte expert på.
Då har vi alltså en början.
Vi har 3 dimensioner som vi går omkring i plus 7 dimensioner som de 3 flyter omkring i plus en dimension som binder ihop dessa + någonting som vi brukar mäta med armbandsur.
Sen omvandlades massor av 3-dimensionell energi till massa(nästan som mandelmassa) och under denna omvandlingen dök det bland annat upp en plats som heter Jorden.
Jorden är en konstig plats där det bland annat utvecklades något som i allmänhet brukar kallas för liv. Liv är på Jorden beroende av vatten(En ganska spännande syre+väte-förening).
En annan plats som kom till under energiomvandlingen är platsen Sol.
Livet på Jorden är tydligen fruktansvärt beroende av platsen Sol också, men det orkar jag inte gå in på just nu.
På Jorden hände det spännande saker.
De kolbaserade livsformerna utvecklade mer och mer genom mutation, och det uppstod bred variation, men det verkar som om det är de enklaste varianterna som dominerar planeten. Givetvis har de enklaste varianterna ingen som dokumenterar deras liv inom dess egen art, så kanske därför dök det upp sådana varianter på livsform som kunde göra det åt dem.
Sen dog väldigt många arter ut när klimatet på Jorden förändrades drastiskt, sen förändrades klimatet drastiskt igen och många av de nya arterna som muterat sig in i existens sedan förra klimatförändringen dog ut.
Så där höll det på.
Jorden är en konstig plats.
Nästan som när man öppnar en champagneflaska, dök det lilla Elddjuret upp...
Fortsättning kommer att följa...
På långt håll liknar det myror.
På nära håll liknar det ett månlandskap.
Jag kan dock inte börja en berättelse med en bildlig beskrivning av Elddjuret. Jag måste beskriva hur det började.
En del tror att det var två vetekringlor som någon hade glömt som krockade med varandra som var starten till Elddjuret.
En del tror att allt började med en dimension.
Den här dimensionen började sedan gå sönder och två parallella böljande väggar blev till.
För att det ska finnas 2 parallella böljande väggar, måste det finnas 3 dimensioner + tid, eller 3 dimensioner + en dimension som talar om hur mycket den första dimensionen har gått sönder.
När man sedan tänker tillbaka på den första dimensionen inser man hur många gånger den ryms i de fyra nya dimensionerna samtidigt som man inser att de fyra nya dimensionerna alla rymdes i den enda.
När någon sedan berättar att allt flöt omkring i ett 7-dimensionellt universum inser man hur många av våra universum som finns i de högre dimensionerna som tydligen liknar vetekringlor och amerikanska munkar. Att folk som äter vetekringlor tycker att magen väder och vrider på sig är antagligen en följd av vetekringlors naturliga funktion. Det kan också ha någonting med allergi att göra, men den biten är jag inte expert på.
Då har vi alltså en början.
Vi har 3 dimensioner som vi går omkring i plus 7 dimensioner som de 3 flyter omkring i plus en dimension som binder ihop dessa + någonting som vi brukar mäta med armbandsur.
Sen omvandlades massor av 3-dimensionell energi till massa(nästan som mandelmassa) och under denna omvandlingen dök det bland annat upp en plats som heter Jorden.
Jorden är en konstig plats där det bland annat utvecklades något som i allmänhet brukar kallas för liv. Liv är på Jorden beroende av vatten(En ganska spännande syre+väte-förening).
En annan plats som kom till under energiomvandlingen är platsen Sol.
Livet på Jorden är tydligen fruktansvärt beroende av platsen Sol också, men det orkar jag inte gå in på just nu.
På Jorden hände det spännande saker.
De kolbaserade livsformerna utvecklade mer och mer genom mutation, och det uppstod bred variation, men det verkar som om det är de enklaste varianterna som dominerar planeten. Givetvis har de enklaste varianterna ingen som dokumenterar deras liv inom dess egen art, så kanske därför dök det upp sådana varianter på livsform som kunde göra det åt dem.
Sen dog väldigt många arter ut när klimatet på Jorden förändrades drastiskt, sen förändrades klimatet drastiskt igen och många av de nya arterna som muterat sig in i existens sedan förra klimatförändringen dog ut.
Så där höll det på.
Jorden är en konstig plats.
Nästan som när man öppnar en champagneflaska, dök det lilla Elddjuret upp...
Fortsättning kommer att följa...
onsdag 10 juni 2009
Ironi - den långa matchen
Jag hade tänkt att jag skulle skriva lite om ironi.
Ironi är spännande.
Jag brukar använda ironi när man vill få folk att lägga in sin egen värdering om ämnet och om mig i tolkningen av vad jag säger.
För att folk ska veta om jag är ironisk eller inte kan det vara bra att presentera sig själv för personerna. Exempel där man förhoppningsvis inte behöver göra det är till familj, släkt och nära vänner.
Det kan vara nyttigt att veta hur bra personkännare man har att göra med i varje situation.
När ironin funkar som den ska, är den ungefär lika avslappnande som en energidryck.
När någon tex spiller rödvin på en vit linneduk och en annan person utbrister: "Det där va la j*vligt bra jobbat..." får personen som använder ironin:
Någon person utbrister:
"Men det var det ju...(Rödvin och linneduk)"(Ska uttalas på sådant sätt att det verkar som om personen inte förstår att de andra var ironiska)
Den som har mest poäng när matchen är slut har vunnit. Machten brukar i allmänhet vara livet ut.
Ironi är spännande.
Jag brukar använda ironi när man vill få folk att lägga in sin egen värdering om ämnet och om mig i tolkningen av vad jag säger.
För att folk ska veta om jag är ironisk eller inte kan det vara bra att presentera sig själv för personerna. Exempel där man förhoppningsvis inte behöver göra det är till familj, släkt och nära vänner.
Det kan vara nyttigt att veta hur bra personkännare man har att göra med i varje situation.
När ironin funkar som den ska, är den ungefär lika avslappnande som en energidryck.
När någon tex spiller rödvin på en vit linneduk och en annan person utbrister: "Det där va la j*vligt bra jobbat..." får personen som använder ironin:
- 1 poäng för att den lyckades genomföra en fras med annan mening än den bokstavliga.
- 1 poäng om någon insåg att det var ironi
- 2 minuspoäng om personen som spillde ut rödvinet blev förbannad på ironikern
- 1 poäng för att den var så naturligt framställd
- 3 poäng om alla utom den som frasen var riktad till förstod att det var ironi(kan debatteras eftersom det är moraliskt fel, men ironiskt rätt)
Poängen läggs, efter noga uträknande, till ironikerns matchpoäng.
Skulle det vara så att någon annan(tex 3:e person) hakar på och fortsätter konversationen, kan det ge spännande resultat... Tex:
"Vilken tur att det inte var rödvin på en vit linneduk."
- 2 poäng för att man lyckades hålla ironin igång
- 2 poäng om någon i rummet förstår att det är ironi
- 2 minuspoäng om någon inte förstår att det är ironi
- 4 poäng om någon blir förvirrad och måste tänka
Någon person utbrister:
"Men det var det ju...(Rödvin och linneduk)"(Ska uttalas på sådant sätt att det verkar som om personen inte förstår att de andra var ironiska)
- 4 poäng för att man skapar förvirring
- 4 poäng om någon förstår att det handlar om ironi
- 2 minuspoäng om den 2:a ironikern inte förstår att man är ironisk
- 1 minuspoäng om den 1:a ironikern inte förstår att det var ironi
- 4 poäng om man är övertygande
- 4 minuspoäng om informationen är kritisk i en beslutsprocess där demokrati råder
Ett steg till:
"Jaså..."
- 8 poäng om man avslutar så att ingen behöver fortsätta
- 8 poäng om inblandade har en skön känsla i magen
- 16 poäng om någon förstod att det var ironi
- 14 minuspoäng om någon inte förstod att det var ironi
- 16 poäng om någon behöver tänka
- 16 poäng om man lyckats dra bort uppmärksamheten ifrån den stackare som lyckats spilla rödvin på en linneduk
- 6 poäng om 1:a ironikern försår att man är ironisk
- 8 minuspoäng om 1:a ironikern inte förstår
- 8 poäng om någon behöver tänka
Den som har mest poäng när matchen är slut har vunnit. Machten brukar i allmänhet vara livet ut.
Overkill
Svenska språket är ju bland annat ett lånespråk.
Ofta kommer vissa uttyck in i språket genom en viss organisation, yrkesgrupp, nya beteenden eller med ny teknik. Det kan tex vara svårt att vara långt ifrån TV-spels-världen och samtidigt förstå vad ord som spridit sig därifrån betyder. Ofta får orden nya betydelser när man applicerar dem på övrigt samhälle.
Overkill:
Ofta kommer vissa uttyck in i språket genom en viss organisation, yrkesgrupp, nya beteenden eller med ny teknik. Det kan tex vara svårt att vara långt ifrån TV-spels-världen och samtidigt förstå vad ord som spridit sig därifrån betyder. Ofta får orden nya betydelser när man applicerar dem på övrigt samhälle.
Overkill:
- Att ta lastbilen till postlådan för att hämta ett brev.
- Att placera en 5x5x5cm stor snöboll i en 300C grader varm ugn.
- Att åka till Antarktis för att hämta en isbit.
- Att placera Jan Björklund på Habygårdens förskola(Skene).(Finns många sätt att tolka)
- Att spela schack mot Kasparov.
- Att sätta fram noterna till Rachmaninovs 3:e pianokonsert till en sjuårig pianoelev första dagen i nybörjarkursen.
- Att sätta fram noterna till sjuåringarnas nybörjarkurs i piano till Rachmaninov.
- Att döda en fluga genom att mosa den mot en armerad betongvägg med en traktor.
söndag 7 juni 2009
Nya T-shirts
Snart kommer man kanske att se folk springa runt med tryck likt detta på tröjorna i städerna.(Jag såg I Love LA och tyckte man skulle fortsätta lite. LA står i vanliga sammanhang för Los Angeles, vilket i min tankevärld är så långt ifrån Landet som det bara går(tillsammans med vissa andra städer).) (Har sett exempel som I Love Nossebro också)
lördag 6 juni 2009
Finn ett fel
...han stod där framför grottan som han en gång hade varit så bunden vid. Han såg sig omkring och runt ingången hade småträd och buskar vuxit upp så att han knappt kände igen sig.
Tänk att han hade levt i denna grotta en gång. Han mindes precis hur han sökt igenom den när han första gången gått in. Han hade efter ett tag hittat slutet på grottan och han tyckte att platsen visade spår på att en gång i tiden, långt före honom, ha varit en boplats.
Han undrade om grottan kanske, om den hade ett medvetande, tyckte att han själv hade förändrats lika mycket som han tyckte att grottan hade förändrats.
Var det värt att tänka på? Nej, det tyckte han inte.
Han kände en pirrande känsla i magen. Han belöt sig för att han skulle gå in...
fredag 5 juni 2009
Oss mot oss
Att människan inte lär sig att vissa människor rättfärdigar nuvarande tillvägagångssätt enbart genom att visa upp hur dåligt något annat tillvägagångssätt är, är en märklig gåta.
Man ser det överallt, speciellt när det är dags för val av någon sort.
Det är ett väldigt effektivt sätt att få folk att tycka om sig själva lite mer, och samtidigt tycka lite mindre om andra, samtidigt som man drar bort uppmärksamheten ifrån de problem som finns, eller kommer att komma.
Detta skapar givetvis långvariga grupperingar och "vi mot dem" eller "jag mot dig" blir tydligare och tydligare.
Gåtor brukar vara underhållande, men denna blir man bara trött av.
Därför ska jag skriva om något annat.
En av mina favoritförfattare skriver såhär om en (annan) sak; angående planeten Jorden och ett av dess problem:
-dom flesta av dess invånare var olyckliga större delen av sin tid. Många lösningar på detta problem blev föreslagna, men de flesta handlade på ett eller annat sätt om cirkulationen av små gröna papperslappar, vilket var märkligt eftersom det på det hela taget inte var dom små gröna papperslapparna som var olyckliga.
-Douglas Adams, Liftarens Guide till Galaxen
Utdrag ur tidningen Vår Värld, år 27 014
Igår har arkeologer hittat rester av vad de förmodar är en begravningsplats ifrån en tidigare civilisation som tydligen levt spridd över hela jordklotet.
På begravningsplatsen har man hittat stora behållare som tros innehålla kungligheter, vilka ligger nedgrävda ca 500 meter ner i urberget och antas vara ca 25 000 år gamla.
-Det finnes exemplar på skrift vilken pekar på att platsen en gång har varit omtalad som Forsmark, säger 12-barnspappan Noel Vrack som leder utgrävningen, men det är ett gammalt språk och synnerligen förlegat, vilket i sin tur gör det svårtolkat.
Idag ska arkeologerna försöka öppna behållarna.
-Förväntar ni er något stort? frågar Vår Världs reporter.
-Vi antar att det är någon slags religös sekt som dyrkat en svart sol, säger Noel.
-Något annat intressant ni har hittat?
-För några veckor sedan hittade vi ett spjut.
På begravningsplatsen har man hittat stora behållare som tros innehålla kungligheter, vilka ligger nedgrävda ca 500 meter ner i urberget och antas vara ca 25 000 år gamla.
-Det finnes exemplar på skrift vilken pekar på att platsen en gång har varit omtalad som Forsmark, säger 12-barnspappan Noel Vrack som leder utgrävningen, men det är ett gammalt språk och synnerligen förlegat, vilket i sin tur gör det svårtolkat.
Idag ska arkeologerna försöka öppna behållarna.
-Förväntar ni er något stort? frågar Vår Världs reporter.
-Vi antar att det är någon slags religös sekt som dyrkat en svart sol, säger Noel.
-Något annat intressant ni har hittat?
-För några veckor sedan hittade vi ett spjut.
Blåval, EU-val, Rödval, Grönval
Vad tydligt man kan visa olika saker när man slipper visa hela bilden. Jaja...
En del som antagligen befinner sig lite ut på vänsterkanten i partidebatten, och antagligen är emot EU, tycker att det verkar som att högerkanten nu inte vågar hoppas på att de kommer få samma position i nästa riksdagsval(2010) och därför gör de allt vad de kan för att få poster i EU-valet som äger rum på söndag.
Varför är det bra att få poster?
Jo, då kanske tex utrikesministern får en ny post snart i situationen där Sverige är ordförandeland i EU. Han tror nämligen inte att en ny regering kommer att välja in honom som utrikesminister igen. Då får han försöka nästla sig in i EU istället.
Vilka olika partier finns det att välja mellan?
För min del finns det bara sammanlagt ca 1,75 partier att välja mellan. Det kommer nya ställningar hela tiden och det tar för min del väldigt lång tid att förstå var partierna står. Inte ens det parti som man själv följer med pannlampan redo i skåpet verkar enigt. Sen ombildas andra pariter. Vad jobbar de för då?
Vi kan ta Moderaterna som exempel:
* 1904-1918: Nej till allmän rösträtt.
* 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
* 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
* 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
* 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
* 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
* 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
* 1927: Nej till folkskolereform.
* 1931: Nej til sjukkassan.
* 1933: Nej till beredskapsarbete.
* 1934: Nej till a-kassa.
* 1935: Nej till höjda folkpensioner.
* 1938: Nej till två veckors semester.
* 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
* 1946: Nej till fria skolmåltider.
* 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
* 1947: Nej till allmänna barnbidrag.
* 1951: Nej till tre veckors semester.
* 1953: Nej till fri sjukvård.
* 1959: Nej till ATP.
* 1960-talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
* 1963: Nej till fyra veckors semester.
* 1970: Nej till 40-timmars arbetsvecka.
* 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
* 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
* 1976: Nej till femte semesterveckan.
* 1983: Nej till löntagarfonderna.
* 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
* 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU-parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
* 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.
* 2004: Ja till sänkt a-kassa och sjukpenning.
* 2006: Nej till gröna jobb.
* 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
* 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
* 2006: Nej till höjd a- kassa.
* 2006: Ja till sänkt a-kassa.
* 2006: Nej till höjd sjukersättning.
* 2007: Ja till sänkt sjukersättning.
Nu finns inte Moderaterna kvar. Istället hittar man Nya Moderaterna. Hur ska vi nu lära oss allt vad de står för?
Jaja. Till EU kommer det 18 "folkvalda" ministrar efter den 7 juni.
Frågan är hur många av dem som verkligen kommer ihåg vilka som valde dem när de äntligen sitter där och ska trycka på knappen.
Nyliberala idéer verkar tydligen vädigt spännande och det svenska folket sitter så långt bort i norr och tittar på fotboll på sina TV-apparater.
En del som antagligen befinner sig lite ut på vänsterkanten i partidebatten, och antagligen är emot EU, tycker att det verkar som att högerkanten nu inte vågar hoppas på att de kommer få samma position i nästa riksdagsval(2010) och därför gör de allt vad de kan för att få poster i EU-valet som äger rum på söndag.
Varför är det bra att få poster?
Jo, då kanske tex utrikesministern får en ny post snart i situationen där Sverige är ordförandeland i EU. Han tror nämligen inte att en ny regering kommer att välja in honom som utrikesminister igen. Då får han försöka nästla sig in i EU istället.
Vilka olika partier finns det att välja mellan?
För min del finns det bara sammanlagt ca 1,75 partier att välja mellan. Det kommer nya ställningar hela tiden och det tar för min del väldigt lång tid att förstå var partierna står. Inte ens det parti som man själv följer med pannlampan redo i skåpet verkar enigt. Sen ombildas andra pariter. Vad jobbar de för då?
Vi kan ta Moderaterna som exempel:
* 1904-1918: Nej till allmän rösträtt.
* 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
* 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
* 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
* 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
* 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
* 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
* 1927: Nej till folkskolereform.
* 1931: Nej til sjukkassan.
* 1933: Nej till beredskapsarbete.
* 1934: Nej till a-kassa.
* 1935: Nej till höjda folkpensioner.
* 1938: Nej till två veckors semester.
* 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
* 1946: Nej till fria skolmåltider.
* 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
* 1947: Nej till allmänna barnbidrag.
* 1951: Nej till tre veckors semester.
* 1953: Nej till fri sjukvård.
* 1959: Nej till ATP.
* 1960-talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
* 1963: Nej till fyra veckors semester.
* 1970: Nej till 40-timmars arbetsvecka.
* 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
* 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
* 1976: Nej till femte semesterveckan.
* 1983: Nej till löntagarfonderna.
* 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
* 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU-parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
* 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.
* 2004: Ja till sänkt a-kassa och sjukpenning.
* 2006: Nej till gröna jobb.
* 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
* 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
* 2006: Nej till höjd a- kassa.
* 2006: Ja till sänkt a-kassa.
* 2006: Nej till höjd sjukersättning.
* 2007: Ja till sänkt sjukersättning.
Nu finns inte Moderaterna kvar. Istället hittar man Nya Moderaterna. Hur ska vi nu lära oss allt vad de står för?
Jaja. Till EU kommer det 18 "folkvalda" ministrar efter den 7 juni.
Frågan är hur många av dem som verkligen kommer ihåg vilka som valde dem när de äntligen sitter där och ska trycka på knappen.
Nyliberala idéer verkar tydligen vädigt spännande och det svenska folket sitter så långt bort i norr och tittar på fotboll på sina TV-apparater.
onsdag 3 juni 2009
Oj, vad bra!
Jag brottades med ett litet matematiskt problem igår när jag satt på bussen.
För att beskriva hur resultatet brottningen blev, kan vi väl säga att båda deltagarna irrade iväg någonstans långt utanför mattan och glömde av vad de höll på med, vilket ledde till att de gick skilda vägar efter någon stund.
På eftermiddagen var det dags för returmatch, men då tänkte jag att jag skulle överlåta brottningen till någon som var bra på att brottas.
Jag använde mig av en livlina.
Det som hände då, var inte att han, som jag tänkt skulle ta sig an matchen, gjorde det, utan han gav mig idag alla brottningslektioner som krävs för att kunna vinna!
"Det är bättre att lära någon att fiska än att ge honom en fisk..." (Speciellt när kvicksilverhalten i fisk är så hög, och när det behövs specialtillstånd för östersjöländer för att kunna äta av vad som finns på tallriken, och utfiskning, bifångster, korallrev, m.m... -Bättre med småskalig fiskeverksamhet)
För att beskriva hur resultatet brottningen blev, kan vi väl säga att båda deltagarna irrade iväg någonstans långt utanför mattan och glömde av vad de höll på med, vilket ledde till att de gick skilda vägar efter någon stund.
På eftermiddagen var det dags för returmatch, men då tänkte jag att jag skulle överlåta brottningen till någon som var bra på att brottas.
Jag använde mig av en livlina.
Det som hände då, var inte att han, som jag tänkt skulle ta sig an matchen, gjorde det, utan han gav mig idag alla brottningslektioner som krävs för att kunna vinna!
"Det är bättre att lära någon att fiska än att ge honom en fisk..." (Speciellt när kvicksilverhalten i fisk är så hög, och när det behövs specialtillstånd för östersjöländer för att kunna äta av vad som finns på tallriken, och utfiskning, bifångster, korallrev, m.m... -Bättre med småskalig fiskeverksamhet)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)