Några val kvar

- Musiklärare? Ja, om de som lyssnar verkligen vill lära sig.

- Lärare i allmänhet? samma svar som ovan

- Musiker på heltid? Ja, det finns ju så många olika versioner av vad detta innebär(precis som med nästan allt annat) att det är svårt att säga ja till hela konceptet, men om någon frågar mig om jag vill bli en välbetald musiker som kan leva ett liv vid sidan av och inte behöver leva i ständig stress eller i bråk om vet som ska få sin vilja fram, så kommer jag antagligen säga: ja.

- Teoretiker inom fundamental fysik. Återkommer.

- Författare? Ja. På något sätt lockar det mig. Kanske är det samma anledning som till varför jag vill vara kompositör.
Tänk dig möjligheten att skapa en känslovärld för vem som helt. Att projicera just en viss känsla eller tanke hos någon annan. I ett ögonblick(beroende på hur fort man läser) går det inte att skilja författarens och läsarens tankar åt. För mig är inte att läsa en bok en osocial handling, tvärtom; väldigt social och ibland nästan på gränsen till andlig(vad nu det ordet betyder). Ju mer skicklig författaren är, desto närmare hennes/hans tankemönster kommer man.
Ja, det lockar mig, och jag ska ha det i bakhuvudet.

- Journalist. Haha. Det hade varit roligt, men jag tror inte det passar mig. Jag orkar inte ens läsa igenom det jag själv har skrivit, så varför tror jag att någon annan skulle göra det? Ok. Nu tar jag två steg tillbaka och förklarar.
1 När jag sitter och skriver, brukar jag vara noga med att stava rätt och språkligt sett vara rätt ute, men ibland ser jag först efter jag tryckt på 'publicera inlägg' att jag stavat knasigt, ex: kronoligist, ifrån inlägget "Nu gäller det", eller använt mig av en ordföljd som ingen vettig människa med huvudet mellan axlarna skulle varken skriva eller säga. Ibland är man inne i en värld och bryr sig inte om att se om man verkligen menade det man precis skrivit.

Ett exempel på att vara helt inne i det abstrakta kan vi ta ifrån den gången jag skrev om herons formel. Vem som helst kan ju se att en triangel inte kan ha en sida som är 5 cm, en sida som är 3 cm och så helt plötsligt dyker det upp en sida med 14 cm. I ett euklidiskt plan går det inte ihop, men tänker man bara i ett virrvarr(som jag verkade göra när jag skrev "Hur minnet fungerar ...ibland") är det lätt att bara beskriva benen på elefanten.
Förra inlägget skrev jag 'skak på armarna' = X(e^i(kx-ωt))(x)
Detta är fel. Det skulle stått något mer i stil att om man deriverar 'skak på armarna' i avseende på x, skulle derivatan i kvadrat bla, bla bla...

Och nu undrar alla hur mycket kaffe jag druckit idag. Svar: 2 koppar.

- Filosof då? Det får jag fundera på lite till.

- Frivilligarbetare? Ähöum. Volontär heter det faktiskt. Ja - bara det är i ett varmt klimat. Inte för varmt. - och inga myggor. ...eller spindlar.

- Kompositör? Ja, om jag någonsin lär mig göra färdigt låtar.